Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att 400-årsdagen av Gustav Eriksson Vasas frånfälle uppmärksammas på det sätt som anförs i motionen.
Den 28 februari 1607 avled Gustav Eriksson Vasa i den lilla staden Kasjin i Ryssland.
Han bortfördes från det svenska rikets territorium på uppdrag av Johan III och placerades hos Johans släktingar i Polen. Efter studier i Italien och en kringflackande tillvaro i Europa inbjöds han av tsar Godonov till Moskva. Gustav vägrade att spela med i det politiska spelet genom att inte ställa något krav på den svenska tronen.
Han valde att framleva sitt liv som läkare i den lilla staden Uglits. Hans mor, mest känd som Karin Månsdotter, skrev flera vädjande brev om att återbörda honom till Sverige eller fååterse sin ende son. Det svenska hovet och såväl Johan III och Karl IX vägrade honom att återvända men tillät Karin besöka honom vid ett tillfälle.
Gustav blev uppskattad för sitt arbete dels inom läkekonsten, dels även som astrolog, vilket var en kunskap som ingick i läkaryrket under tidiga 1600-talet. Hans anteckningar lär finnas i något arkiv, förmodligen i Moskva. Hans grav, som är besökt och beskriven av de la Gardie, har inte markerats eller uppmärksammas på något särskilt sätt.
Inför 400-årsdagen 2007 borde vår kronprins i exils sista viloplats uppmärksammas, t.ex. via utmärkning, för att markera våra tidigare, mycket nära relationer med Ryssland och därmed markera vår, numera, fredliga samexistens.
Lämplig myndighet eller institution bör därför uppmanas ta kontakt med motsvarande ryska institutioner och städerna Kasjin och Uglits för att i lämplig form utreda på vilket sätt detta kan ske.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Leif Björnlod (mp) |