Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över huruvida man kan stimulera fortsatt bostadsbyggande på mark där det kan finnas fornlämningar.
I många kommuner finns ett behov av att stimulera bostadsbyggande. Om byggprocesser är osäkra och alltför stora hinder uppstår minskar byggherrars intresse och byggandet stoppas upp. Det kan till exempel gälla byggandet på mark där man har anledning att tro att det kan finnas fornlämningar.
Om det finns intresse att bygga på mark där det kan finnas fornlämningar ska enligt kulturminneslagen länsstyrelsen ge besked om hur långtgående undersökningar som krävs. I vissa fall behövs en utgrävning för att dokumentera och avlägsna fornlämningarna. Enligt lagstiftningen ska den enskilde byggherren själv bekosta undersökningen av den utgrävningen. När enskilda byggherrar blir medvetna om detta är risken stor att de drar sig ur eftersom det blir mer tidskrävande och ett större ekonomiskt risktagande än de räknat med.
En lösning på problemet skulle vara att förändra lagen så att inte lika stor hänsyn behöver tas till eventuella fornlämningar: Det vore dock att inte ta till vara viktiga kunskaper om vårt kulturarv som är av nationellt intresse. En annan vore att fördela kostnaderna annorlunda så att inte hela ansvaret ligger på byggherren. Till exempel kunde de arkeologiska kostnader som inte täcks inom ett visst takbelopp balanseras på andra vis. Det skulle åtminstone skapa en viss förutsägbarhet för byggintressenter och inte innebära ett lika stort risktagande.
Med anledning av ovanstående problem bör reglerna kring byggande på mark där det kan finnas fornlämningar ses över för att om möjligt underlätta risktagandet för att stimulera fortsatt bostadsbyggande i kommuner där sådan mark finns.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Louise Malmström (s) |
Billy Gustafsson (s) |