Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att motverka den olagliga utförseln av allmoge- och kulturföremål från Sverige.
Den olagliga utförseln av allmoge- och kulturföremål från Sverige har pågått i många år och förefaller fortsätta i betydande omfattning, samtidigt som ansvariga myndigheter inte har möjligheter eller resurser att ingripa för att motverka den olagliga verksamheten.
Det nationella kulturarvet skall värnas och vårdas. Det är enligt den nationella kulturpolitiken en viktig uppgift. I denna uppgift ingår att bevaka att utförsel av kulturföremål inte sker okontrollerat. För att skydda föremål som klassas som unika kulturobjekt och bärare av kulturarvet i Sverige råder ett generellt exportförbud för sådana föremål. Enligt 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. krävs tillstånd för utförsel. Ansvaret för att bevilja tillstånd har olika myndigheter inom kulturområdet. Både Stiftelsen Nordiska museet och Riksantikvarieämbetet är berörda. Tullverket har att övervaka att utförseln av kulturföremål sker i enlighet med gällande bestämmelser.
Men den olagliga exporten av kulturföremål fortgår oförtrutet. De som driver verksamheten struntar helt enkelt i att söka de tillstånd som är nödvändiga vid export och säljer ut stora mängder föremål. Därmed brandskattas och förskingras en viktig del av det svenska kulturarvet. Hälsingland är ett av de landskap som förefaller hårdast drabbat av denna verksamhet. Detta sker samtidigt som ett aktivt arbete pågår för att värna de unika Hälsingegårdarna och den byggnadskonst, det måleri och de särpräglade antika möbler och föremål som här finns.
De exporttillstånd som behövs om och när något antikt föremål avses att föras ut ur landet struntar man uppenbarligen i att söka. I takt med att resurserna inom tullen minskat starkt under senare år har möjligheterna att övervaka och motverka denna typ av olaglig utförsel blivit ännu mer begränsade. Om denna brandskattning av unika svenska kulturföremål får fortsätta utarmas snabbt det rika kulturarv som finns i bl.a. Hälsingland samtidigt som ansvariga myndigheter inte har kraft eller förmåga att ingripa.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Kenth Högström (s) |