Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ändrad fördelning av byggnadsvårdsmedel till län med världsarv.
Karlskrona är ett utomordentligt väl bevarat exempel på en europeiskt planerad örlogsstad inspirerad av anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänat som förebild för andra anläggningar med liknande uppgifter. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik, och Karlskrona är det bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar.
Så har Statens fastighetsverk översatt Unescos motivering till varför örlogstaden Karlskrona (Blekinge län) utsågs till världsarv 1998. Sverige har i dag 13 världsarv allifrån Drottningholm (1991) till Varbergs gamla radiostation (2004). Enligt Unescos konvention från 1972 är alla länder som ansluter sig till densamma skyldiga att vårda och bevara de objekt som utses till världsarv. Sverige anslöt sig till konventionen 1985. Tanken är att skapa förutsättningar för en hållbar turismutveckling, att göra dessa historiska miljöer levande och tillgängliga för alla och därmed bidra till en ökad förståelse för vårt gemensamma kultur- och naturarv.
I Blekinge finns 80 byggnader som har byggnadsminnesskydd. Flertalet av dessa ligger inom världsarvets kärnområde. Av kulturhistoriska skäl skulle åtminstone ett tiotal fler byggnader kunna motiveras som byggnadsminne, men eftersom regeringen inte ger någon uppskrivning av byggnadsvårdsmedel låter detta inte sig göras.
Ett världsarv och ett stort antal byggnadsminnen borde vara normgivande vid fördelningen av statliga byggnadsvårdsmedel. Istället sker idag fördel-ningen schablonmässigt efter antalet länsinvånare. För Blekinges del innebär det att tillgängliga byggnadsvårdsmedel inte räcker till skötsel av nuvarande byggnadsminnen. En annan effekt av att medlen inte ökat blir att byggnadsminnen som inte ligger i världsarvet missgynnas eftersom skötseln av världsarvet måste prioriteras. Regeringen bör alltsåändra fördelningen av byggnadsvårdsmedel så att de län som har världsarv att vårda får en extra tilldelning av medlen.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Johnny Gylling (kd) |