Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen av public service-politiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fonder skall finansiera public service-produktioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en fri konkurrens på TV-marknaden.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om koncessionsavgiften för TV 4.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för bättre tillgänglighet för funktionshindrade.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om vilken digitaliseringsteknik som skall användas, skall avgöras av marknaden.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett statligt operatörsföretag inte självständigt skall få välja ut vilka programföretag som skall ingå i ett sändarnät. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den digitala radion inte får utsättas för samma ingrepp som skett med digital-TV.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om renodling av Utbildningsradion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av en översyn av den samlade medielagstiftningen i syfte att uppnå teknikneutralitet.1
1 Yrkandena 4, 5, 7-9 och 11 hänvisade till KU.
Liberal mediepolitik bygger på fyra nyckelord - tre gamla och ett nytt. De tre gamla är frihet, mångfald och kvalitet. De har varit centrala i Folkpartiets alla kultur- och medieprogram sedan 1970-talet. Det nya är teknikneutralitet. Det är snart ingen skillnad på datorn och TV:n. Vi hör radio på datorn och tar emot mejl på telefonen. Det blir alltmera absurt att olika tekniker har helt olika regler.
Frihetsbegreppet är centralt. En levande demokrati kräver fri debatt och oberoende nyhetsförmedling. Vi måste hela tiden vara på vår vakt mot tendenser som snävar in den friheten. Tecken påökad politisk inblandning i public service-företagen är något vi måste vara observanta på. Koncentration av privat medieägande är naturligtvis också en potentiell riskfaktor men hittills tycks tendenser som verkat i motsatt riktning, till exempel teknikutvecklingen och den ökade internationella konkurrensen, ha vägt upp de negativa effekterna.
Mångfald är något viktigt i allt liberalt tänkande. Mångfald och valmöjligheter gör livet rikare och får oss att växa som människor.
Kvalitet är ett svårdefinierat begrepp. Det är ofta lättare att identifiera låg kvalitet än hög. Men trots svårigheterna är det nödvändigt att kvalitetsdiskussionen hålls levande. Vi vill att samhället skall utvecklas mot mer av humanism, och då spelar kulturen och bildningen en avgörande roll och det får effekter också i mediepolitiken.
Det svenska språket är litet och i globaliseringens tid är program på engelska så billiga att de lätt tränger ut de svenskspråkiga programmen. I förlängningen riskerar en marginalisering av svenskan att skingra ett svenskt kulturarv. Därför krävs större satsningar av public service på ett kvalitetsutbud på svenska i både gamla och nya medier.
Medier som radio och tv har en mycket stor genomslagskraft. Deras betydelse som förmedlare av kultur- och samhällsliv, inte minst för unga människor, är mycket stor. Folkpartiet ser det som en viktig kulturpolitisk uppgift att säkra att public service präglas av kvalitet och bildning. Förströelse behöver vi naturligtvis, men om den går ut över fördjupning så uppstår problem.
Med tanke på det enorma utbudet av lättare underhållning i de kommersiella kanalerna anser vi att public service bör bli mer fokuserad på kvalitetsproduktion än vad som är fallet i dag. Breda underhållningsprogram och viss sportbevakning kräver inte offentlig finansiering för att produceras och distribueras. Det behövs fler kvalificerade kommenterande program, svenska filmer och pjäser, barnprogram av hög kvalitet och två rikstäckande, fullbemannade nyhetsredaktioner. Vad som här sagts om inriktning av public service-politiken bör ges regeringen till känna.
Finansiering genom TV-avgifter kommer i längden inte att kunna fungera som intäktskälla för public service. Ett skäl till detta är att systemet med TV-avgifter inte är teknikneutralt. Att betala för innehav av mottagare (en TV-apparat) är inte tidsenligt eftersom mottagare är ett mycket vidare begrepp numera. Det går t.ex. att se på TV genom datorn. När apparater som inte uppenbart är en TV, som användaren kanske inte ens är medveten om att den omfattas av avgiften för att de innehåller en enhet som kan avkoda samma signaler, är avgiftsbelagda ökar kontrollproblemen och legitimiteten i det nuvarande systemet minskar.
Svårigheterna med att definiera vad avgiften omfattar kommer bara att växa. Det är dags att söka sig till ett nytt system. Medan vi fortfarande lever i det gamla systemet, motsätter sig Folkpartiet höjningar av TV-avgifterna. Vi anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift.
Ett finansieringssystem som bygger på skatter eller reklamintäkter kan riskera mediernas oberoende ställning. I stället föreslår Folkpartiet att flera fristående fonder bildas för att stödja produktion av kvalitativa public service-program inom radio, TV och nya medier. Hos dessa skall företag ansöka om medel för att producera och distribuera kvalitetsprogram.
Public service-fonderna skall ge stöd till programproduktion och säkra sådana distributionskanaler att public service-utbudet kan nå publiken. Även kommersiella radio- och TV-stationer, liksom webbplatser, skall kunna få stöd från fonderna. Hur produktionen görs tillgänglig för allmänheten är av mindre betydelse än tidigare, när skillnaderna mellan olika medier luckras upp och ständigt alltfler "kanaler" blir tillgängliga för allmänheten.
De olika fonderna kan ges olika profil och huvudsaklig inriktning, för att på så sätt skapa större mångfald i utbudet. En fråga som skall vara av särskild vikt när det gäller fondernas ansvar är den regionala etableringen. Bevakningen av viktiga samhällsfrågor påverkas av var redaktionerna är belägna. Här skall fonderna kunna bidra till ökad regional spridning av samhällsbevakningen.
Resursnivån till public service-produktionen skall ligga 20-25 procent över dagens nivåer för att möjliggöra högre kvalitet. Vissa vinster uppnås redan genom att en ökad konkurrens mellan olika medieproducenter minskar produktionskostnaderna. Vidare upphör staten att bära kostnaderna för vissa typer av sändningar som inte faller inom public service-begreppet men som i dag finansieras av licenspengar helt enkelt för att de sänds av SVT eller SR.
Fonderna finansieras dels genom att staten bygger upp ett grundkapital, dels genom årliga tillskott. Folkpartiet har tidigare föreslagit att grundkapitalet kan byggas upp genom överföringar av medel från försäljning av statligt ägda företag. Med hänsyn till bland annat konjunkturläget och de åtgärder som krävs för att sanera statsbudgeten från Socialdemokraternas lånefinansierade utgiftspolitik, är inte denna finansiering längre tillräcklig. Försäljningen av statliga företag måste i första hand gå till att amortera statsskulden, som vi föreslår i vår ekonomisk-politiska motion. Delar av företagsförsäljningen kan på längre sikt användas. Men andra finansieringsmöjligheter för uppbyggandet av fonderna måste också skapas. Detta kräver att tidshorisonten för detta förslag flyttas fram.
Det årliga tillskottet skall komma från intäkter från nätavgifter, intäkter från auktionering av radiofrekvenser och årliga koncessionsavgifter från TV-sändningar. Vi beräknar att med ytterligare en rikstäckande radiokanal som kan auktioneras ut, och sammanlagt 24 digitala TV-kanaler, kan dessa intäkter uppskattas till minst en miljard kronor årligen.
Vad som här sagts om inrättande av public service-fonder bör ges regeringen till känna.
De nuvarande produktionsresurser som staten äger genom bolagen Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB bör övertas av personalen eller säljas som publika bolag på börsen. I båda fallen kommer naturligtvis den befintliga personalen att få ett betydande inflytande över hur verksamheten drivs vidare.
De tillgångar som SVT, SR och UR har bör komma den fortsatta public service-verksamheten till del. Deras arkiv kan exempelvis överföras till Arkivet för ljud och bild. Detta bör ges regeringen till känna.
Att gemensamt se på TV ingår i de flesta människors familjeliv. Eftersom TV spelar en så stor social roll, är det mycket viktigt att de audiovisuella medierna är tillgängliga för människor med funktionshinder. Det bör ställas särskilda krav vad gäller tillgänglighet på de produktioner som får public service-stöd.
I dag ger tekniken nya möjligheter på detta område. Folkpartiet stödjer regeringens förslag att en uppläst textremsa skall kunna erbjudas under tillståndsperioden. Folkpartiet anser också att försök skall göras med syntolkning, dvs. att det som sker i TV-rutan beskrivs på en särskild ljudkanal.
Det är dock inte bara fråga om att pröva nya tekniker utan att använda sig av dem som redan finns. Det är t.ex. mycket svårt, och ibland omöjligt, för hörselskadade att uppfatta tal i radio eller TV om det samtidigt förekommer bakgrundsljud eller bakgrundsmusik. Det innebär att Folkpartiet utgår från att framför allt SR, men också SVT, i möjligaste mån undviker att försvåra för hörselskadade att ta del av programutbudet.
Samtliga riksdagspartier ställde sig nyligen bakom beslutet att uppdra åt regeringen att se över dövas och hörselskadades rätt till teckenspråklig information. SVT är i dag den enda TV-kanal som sänder program på teckenspråk. Det är fråga om ett försvinnande litet programutbud - en timme och 25 minuter i veckan - jämfört med det utbud som de flesta andra språkgrupper kan tillgodogöra sig. SVT har därför ett särskilt stort ansvar för att döva och hörselskadade får ett ökat utbud av information och kultur via teckenspråkliga program.
I regeringens proposition finns dock inga förslag om utveckling av det teckenspråkliga programutbudet, trots att regeringen anser att anpassning av programverksamheten till funktionshindrade skall vara särskilt prioriterat i public service-uppdraget. SVT måste därför ges ett tydligt uppdrag att utöka sitt teckenspråkliga programutbud till minst dubbla antalet programminuter under den kommande avtalsperioden.
Folkpartiet anser att Utbildningsradions uppdrag skall renodlas till produktion av program med tydligt utbildningssyfte. Det finns ingen anledning till att ett public service-företag skall bedriva förlagsverksamhet. Folkpartiet föreslår därför att UR:s förlagsverksamhet upphör och att produktion av läromedel läggs ut på andra förlag efter upphandling.
När TV4 gavs sändningstillstånd hade kanalen monopol på marksända, reklamfinansierade TV-sändningar i Sverige. Denna förutsättning har nu i praktiken försvunnit, dels genom att TV4:s konkurrenter kan sända via digital-TV, dels genom att täckningen i andra distributionsformer har stigit. Så har också konstaterats i utredningen Koncessionsavgift på televisionens område (SOU 2003:47). Det rimliga vore därför att ta upp förhandlingar med TV4 AB om koncessionsavgiftens storlek när avtalets förutsättningar har ändrats. En effekt kan ju bli att ett annat företag är berett att överta den nuvarande koncessionen, som det funnits uppgifter om. Men frågan måste få en lösning som är acceptabel för båda parter. Regeringen har hittills inte visat någon öppenhet inför förhandlingar. Vi menar att det är viktigt för mediepolitikens trovärdighet att sådana genomförs. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Folkpartiet motsätter sig de omfattande statliga subventioner för utbyggnaden av det digitala marknätet som nu föreligger. Folkpartiet anser att marknaden kan ta ett större ansvar när det gäller utbyggnaden av distributionsnätet. Distributionen behöver inte vara en tung utgiftspost ens när både ett digitalt och analogt nät skall användas parallellt. Public service-programmen är genom sitt innehåll och sin attraktionskraft en tillgång för alla distributörer. Det har gjorts tydligt i och med att Sveriges Television har gjort upp med Canal Digital om att få betalt för att distribuera SVT-program via satellit. Avtalet möjliggjordes genom en regeländring helt nyligen och visar hur medielandskapet förändrats och hur public service kan agera med ett modernt synsätt.
Släckningen av det analoga nätet är ett exempel på hur spelet kring regeringens mångmiljardprojekt bedrivits. Ännu en gång utnyttjas politisk styrning som ett medel för att genomdriva ett teknikbyte i en takt som inte önskas av konsumenterna. Att tidpunkten för nedsläckningen flyttades fram på ett sätt som fått enstaka debattörer att sarkastiskt uttala att syftet bakom den nya tidpunkten var att inte oroa valrörelsen 2006, illustrerar turerna i denna härva. Utbyggnaden av det marksända digital-TV-nätet kostar miljarder för staten. Digitalboxarna som krävs för att se på sändningarna kostar många miljarder för hushållen. Digital-TV-utredningen har beräknat att övergången kostar hushållen 58 miljarder kronor.
När nu en slutpunkt för övergången från analoga sändningar till digitala är beslutad av riksdagen, måste naturligtvis även Folkpartiet liberalerna förhålla sig till detta beslut. Vi välkomnar den digitala tekniken som medför flera nya möjligheter och väsentliga kvalitetsförbättringar av ljud och bild. Det är sättet på vilket regeringen valt att införa den som är störande. De som vill gåöver till digital-TV kan göra det redan i dag, via kabel eller satellit.
I stället borde SVT få i uppdrag att nå hushållen med den teknik som de själva anser mest lämplig. Det skulle innebära en kombination av satellit, marknät och kabel i både analog och digital form. Sammantaget skulle det bli billigare både för hushållen, SVT och staten.
Regeringen envisas med att digital-TV måste vara markbunden, när den i vissa områden mycket billigare kan sändas via kabel eller satellit. Det är inte alls så att marksänd TV är det enda sättet att nå hela befolkningen. Satellit- eller Internetdistribuerade TV-kanaler har samma täckning. Det är något annat som ligger bakom regeringens beslut om marksänd digital-TV till varje pris: regeringen vill kontrollera TV:n genom lagstiftning och den möjligheten finns bara för marksänd TV. Regeringen vill kontrollera innehållet, till exempel hur mycket reklam som sänds, och det kan den inte i kabel- eller satellitburen TV. Folkpartiet anser att det bör drivas igenom en ny, sammanhållen lagstiftning för elektroniska medier som tillåter större frihet.
Den beslutade nedsläckningen kan få till följd att en mängd hushåll som har dålig ekonomi inte kommer att kunna se på TV efter det att nedsläckningen genomförts. En Temoundersökning under 2004 har visat att var tolfte svensk menar att de inte kommer kunna skaffa en digital-TV-box. 700 000 personer i Sverige ställs utanför. Var åttonde person över 60 år och var fjärde låginkomsttagare gör bedömningen att de inte kommer att kunna skaffa en digital-TV-box. Denna konsekvensanalys borde ha varit en del av beslutsunderlaget redan från början. Folkpartiet menar att regeringen borde genomföra en noggrannare utredning om vilka personer som riskerar att ställas utanför som en konsekvens av den förda politiken och redogöra för vilka åtgärder man avser vidta med anledning av detta. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen skrev i propositionen "Digitala TV-sändningar" (2002/03:72) att det bör bli lättare att ta emot kostnadsfria TV-program och att övergången från analog till digital mottagning bör innebära att allmänheten får tillgång till flera kostnadsfria TV-kanaler. Regeringen verkar tänka sig att ett operatörsföretag självständigt skall avgöra vilka TV-tjänster som skall sändas ut, men låter en utredning titta närmare på den lösningen. Tills vidare skall regeringen meddela vilka som får tillstånd att sända i det digitala marknätet.
Det verkar som om vissa kommersiella företag kommer att erbjudas något av en gräddfil. De kommer att kunna sända ut sina program till hela svenska folket . I stället för intäkter genom att tittarna betalar avgifter, kommer intäkterna genom reklam - en reklam som blir mycket lukrativ eftersom en så stor del av befolkningen nås. Detta kommer att innebära att ett statligt sändningstillstånd blir en mycket stor konkurrensfördel jämfört med situationen för de programföretag som ställs utanför av regeringen. Regeringen kan självsvåldigt fatta beslut om vilka företag som skall gynnas och vilka som skall drivas mot konkursens rand.
Folkpartiet liberalerna anser att det är utomordentligt viktigt att massmedieföretag står fria från beroende till regeringen och att den fria konkurrensen värnas. Folkpartiet är motståndare till att politiska beslut skall fattas om innehållet i det digitala marknätet. Därför är Folkpartiet djupt oroat av regeringens digital-TV-politik.
Radion har genomgått en liknande teknisk utveckling som televisionen. Digital radio kan medföra fördelar för konsumenten. Mediet är inte längre enbart audiellt. Text och data kan skickas med radiosignalen, för närvarande dock endast via nätverk. Varje signal tar mindre utrymme i frekvensbandet, vilket medger fler stationer på samma bandbredd än i dag. Ljudkvaliteten ökar märkbart eftersom signalen är kodad för att kunna eliminera störningar.
Så långt är allt gott och väl. Det finns dock oroväckande tecken på att samma krafter som agerade för en statsdirigerad utveckling av digital-TV i marknätet nu agerar för att få en liknande politiskt styrd process med den digitala radion. Detta bör med kraft avvisas. Vi har sett resultatet av det misslyckade försöket att tvinga fram digital-TV mot konsumenternas vilja. Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att detta misstag inte får upprepas med digitalradion.
Dagstidningar utgör en utomordentligt viktig förmedlare av nyheter, fakta och opinion. De är en omistlig del i en fungerande demokrati. Men pressen är också en marknad. Denna bör fungera utan statliga bidrag. De särskilda skäl som fanns för att införa presstödet är inte längre aktuella. Medielandskapet breddas och fördjupas i takt med utvecklingen av nya medier. Människor på en ort kan välja bland ett rikt utbud av tidningar allteftersom människors intressesfärer blir större, liksom de möjligheter till inhämtande av olika nyheter som sker genom Internet. Folkpartiet föreslår därför minskade anslag till presstöd, vilket redovisas i vår ekonomisk-politiska motion. I samband med att presstödet tas bort, blir det naturligt att reklamskatten med tiden avskaffas. Folkpartiet liberalerna menar att det är principiellt riktigt att koppla samman presstödets och reklamskattens avskaffande då reklamskattens införande motiverades med en koppling till presstödet.
Även pressen utvecklas och förnyas när nya tekniker introduceras. Samarbete och samutnyttjande av till exempel tryckeriresurser ökar. Även på innehållssidan uppstår nya kopplingar. Vad som i framtiden är en tidning kommer inte att vara lika självklart. En och samma redaktion har ofta flera distributionsformer. Från att ha varit enmedieföretag går de flesta aktörerna i medieindustrin mot att vara multimedieföretag. Aftonbladet är en papperstidning som också har en webbupplaga där det sänds strömmande media, webbradio och webb-TV, för att ta ett exempel. Samma artikel stöps i olika formar för att tryckas i papperstidningen, läggas ut på webben och distribueras via text-TV. Politiken har hittills präglats av misstänksamhet mot denna utveckling. Förbudet för tidningar att äga lokalradiostationer är ett exempel. Denna strävan att konservera medielandskapet i former som spelat ut sin roll bör upphöra.
I vår allmänna kulturpolitiska motion behandlas även frågor som rör kulturtidskrifter.
Förhandsgranskningen av vuxenfilmer skall avskaffas. Enda skälet till statlig granskning av film skall vara att sätta åldersgränser för den granskade filmens publik. Det skulle innebära att biofilm som inte har granskats ej heller får visas för barn och ungdom. Ytterligare en åldersgräns på 18 år bör införas. Genom förslaget minskar Statens biografbyrås uppgifter avsevärt, varför dess anslag kan dras ned med 3,5 miljoner kr. Detta förslag finns med i Folkpartiets allmänna kulturmotion. Eftersom förhandsgranskningen är avgiftsfinansierad, måste också intäkterna på inkomsttitel 2522 sänkas med 3,5 miljoner kronor i samband med att vuxencensuren avskaffas.
Det är viktigt att Våldsskildringsrådet fortsätter att vara aktivt i arbetet med skadliga vålds- och pornografiskildringar. Även andra insatser med samma ändamål inom andra samhällssektorer, t.ex. i skolan och i ideella organisationer, skall stödjas.
Internet och inte minst World Wide Web har på ett decennium vuxit till vårt största massmedium. Utvecklingen har varit strålande när det gäller att öka människors möjligheter att nå nya kunskapskällor och kontaktvägar. Kommunikationen har nått enorma nivåer och suddar ut tidigare gränser mellan nationer och kulturer.
Allt är inte positivt med utvecklingen av Internet. Nya former av brottslighet har skapats och gamla finner nya sätt att nå sina mål. Om detta skriver Folkpartiet liberalerna mer i sin rättspolitiska motion. Här skall dock utvecklas vad Internet har för betydelse för medielandskapets utveckling.
Ett nyckelord i utvecklingen är teknikkonvergens, det vill säga att alltfler medier utnyttjar alltmer lika teknik. Det är inte bara nationsgränser som suddas ut när global kommunikation blir vardagen, också gränserna mellan tidigare tydligt åtskilda medier blir allt mer uttunnade och suddiga. Det blir därför viktigt att ta ett helhetsgrepp på det mediala utbudet utan hänsyn till vilken teknik som används för att distribuera innehållet. Lagstiftning och politik måste bli mer teknikneutral.
Genom licensfinansieringen tillförs de tre public service-företagen för närvarande grovt räknat fem miljarder kronor årligen. Lika grovt räknat kan sägas att övrig kultur- och mediepolitik (museer, presstöd, stöd till teater, film med mera) kostar lika mycket.
Vi har på ett par ställen i denna motion beskrivit hur konvergensen mellan olika typer av innehåll och distributionstekniker har gjort teknikspecifik lagstiftning mindre och mindre relevant. Vi föreslår därför att de särskilda regleringar som tillkommit för att främja public service avvecklas, bland annat därför att de inte kommer att vara verkningsfulla i framtiden utan bara ha övervägande negativa effekter på en bransch som är samhällsekonomiskt viktig för Sverige.
Den väg vi förordar är i stället att stödet till svensk kultur, i detta sammanhang främst den som är förpackad för elektronisk konsumtion, ökar. Det är viktigt för att skapa ett kitt i ett mångkulturellt samhälle, för att skapa arenor för levande demokrati och för att säkra att svenska språket överlever globaliseringen.
Naturligtvis kan också andra delar av kulturpolitiken i vid mening behöva få större ekonomiska resurser. Med den roll som elektroniska medier nu spelar, inte minst för de unga, finns det ingen viktigare kulturpolitisk uppgift än att säkra att en del av det utbudet också präglas av kvalitet och bildning. Därför menar Folkpartiet liberalerna att det bör göras en bred översyn av den medielagstiftning som finns i dag, innefattande kulturpolitiska mål och stödformer, i syfte att uppnå en större teknikneutralitet.
Vad som här sagts om behovet av en mer teknikneutral medielagstiftning bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |
Cecilia Wikström (fp) |
|
Tobias Krantz (fp) |
Hans Backman (fp) |
|
Liselott Hagberg (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |
|
Martin Andreasson (fp) |
Axel Darvik (fp) |
|
Mauricio Rojas (fp) |
Tina Acketoft (fp) |