Riksdagen begär av regeringen en översyn av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheter att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om närradions ideella och lokala inriktning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om hur lokal-TV kan stärkas och utvecklas.1
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till KU.
Det blåser kraftiga vindar över det svenska medielandskapet. Från att ha dominerats av några få aktörer vars verksamhet har varit överblickbar och kontrollerbar, formligen exploderar mångfalden av aktörer och tekniker på medieområdet. Den troligtvis huvudsakliga faktorn till detta är tekniken. Digitaliseringen av radio och TV ställer mediepolitiken inför nya utmaningar, och detta gör att nuvarande lagar inte är anpassade till verkligheten.
Även om tekniken står i fokus är det viktigt att vi inte glömmer människan bakom. Vi måste noggrant följa vilka effekter den nya tekniken får för människors medievanor. Teknikens behov får inte leda människan utan människans behov ska styra teknikens utveckling.
Radio- och TV-branschen har fått känna av en svikande annonsmarknad med sämre ekonomi som följd. Tendensen både i radio och TV är att kommersiellt finansierade kanaler vinner mark. SVT och TV 4 möter konkurrensen om TV-tittarna genom att starta nya nischade TV-kanaler i det digitala marknätet.
Antalet hushåll med bredband har ökat och fiberkabelnätet växer. Det innebär att webbaserade medier ökar allteftersom bredbandsutbyggnaden går framåt.
Förändringen i medielandskapet går snabbt. Det är mediepolitikens uppgift att styra den på rätt väg.
I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politiska kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika sätt - till exempel inom ramen för personliga samtal och genom organisationer och föreningsliv. Det är dock genom medierna som skilda åsikter och opinioner når den stora allmänheten. Staten har ett ansvar för att yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas. Det övergripande målet för statsmakternas agerande gentemot medierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden. Följande tre uppgifter brukar framhållas som särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen:
Information. Uppgiften att förse medborgarna med information så att de kan ta ställning i samhällsfrågor.
Granskning. Uppgiften att verka som självständiga aktörer och att granska institutioner, organisationer och företeelser. Genom en granskning genomförd av mångfacetterade medier motverkas maktmissbruk och en mer rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället kan därmed framträda. Viktiga strömningar och företeelser kan avslöjas.
Forum. Uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till uttryck. Medborgarnas möjligheter att komma till tals i medierna är en så viktig del av mediernas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den bör betraktas som en mer självständig uppgift för massmedierna, jämställd med informationsuppgiften och granskningsuppgiften.
Det är viktigt med en mångfald av oberoende medieföretag så att många röster kan komma till tals. Mångfald i medierna är snarare ett medel för att främja demokratin och därmed den fria åsiktsbildningen än ett mål i sig. Begreppet mångfald kan ha flera betydelser. Ofta skiljer man på begreppen inre och yttre mångfald. Med inre mångfald menas den mångfald som finns inom ett enskilt medium medan med yttre mångfald avses den mångfald som består i förekomsten av skilda medier.
Den yttre mångfalden innebär att medierna kan spegla den mångfald och de olikheter som existerar i samhället. Genom den inre mångfalden kan medierna också ge plats för olika åsiktsriktningar och idéer som finns i samhället inom ramen för det enskilda mediet. Den yttre mångfalden inom massmedieområdet är ett mycket viktigt medel att nå målet att genom den fria åsiktsbildningen bidra till att främja demokratin i Sverige. Det finns en klar risk för att en minskad yttre mångfald också kan medföra en minskning av utbudet av åsikter. En statlig massmediepolitik måste därför inriktas på att främja den yttre mångfalden inom massmedierna.
Respekten för människovärdet är grunden för ett gott samhälle, och demokratin undergrävs om inte människovärdet är en levande del i människors tänkande och handlande. Människovärdet hotas om kränkning av människovärdet ses som underhållning.
Dagspressen har en central betydelse i det allmänna medvetandet och når en stor del av befolkningen. Det tryckta ordet ger särskilda möjligheter till en innehållsrik och varierad information, och dagspressen kan förmedla denna information på ett överskådligt och lättillgängligt sätt med stora möjligheter till fördjupning. Dagspressen kan sägas ge en vidareutveckling, kontinuitet och bredd när det gäller de kunskaper och den allmänbildning som skolan lagt grunden till. Under överskådlig tid kan vi räkna med att dagstidningarna kommer att behålla sin starka ställning. Målet med presspolitiken är att dagstidningarna ska medverka till att främja demokratin genom en allsidig, vital och fri åsikts- och opinionsbildning. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad, och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio/TV. De konkreta förslagen till riksdagsbeslut på detta område preciseras i en särskild kristdemokratisk medielagstiftningsmotion.
Demokratiutredningen har i sin omfattande genomlysning av demokratins villkor i dagens samhälle lyft fram en rad aspekter, däribland demokratins grundvärden, de förändrade förutsättningarna, behovet av det offentliga samtalet och dess problem och medborgarsammanslutningarnas betydelse. Resultatet av de många forskningsrapporterna och utredningens egna analyser och slutsatser sammanfattas i slutrapporten En uthållig demokrati. I utredningen konstateras att i dagens alltmer kommersialiserade medievärld är det allt svårare för ekonomiskt resurssvaga grupper att göra sig gällande. När framgång i fråga om massmedial uppmärksamhet i hög grad blir avgörande för möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen, riskerar debatten att bli dominerad av utspel, dramatiska aktioner eller vinklade undersökningar och förenklingar. Det långsiktiga, nyanserade och problematiserande samtalet råkar då i kläm och får allt svårare att nå offentlighetens rum. Viktiga röster och avvikande perspektiv riskerar därigenom att hamna utanför den process som leder fram till politiska beslut. Därmed hotas även den "upplysta förståelse" utredningen pekar på som en förutsättning för en balanserad demokratisk utveckling.
I sin analys av medborgarsammanslutningars demokrativärde pekar utredningen på värdet av såväl föreningslivets horisontella kapacitet, dess demokratiska fostran till gemensamt ansvar, som dess vertikala roll, dess möjlighet att vara en mobiliserande kraft i samhället: "Ett starkt och fungerande föreningsliv utgör en grundbult i ett demokratiskt samhälle, som uttryckligen främjar medborgarnas möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet."
Utredningen visar visserligen att medborgarna i högre grad än tidigare analyser gjort gällande ägnar sig åt frivilliga insatser och att folkrörelsernas medlemsras dessutom är mindre omfattande än vad som tidigare påståtts. Situationen är dock på många sätt bekymmersam, främst genom att medelåldern bland de förtroendevalda stiger. Utan att förringa de idéburna organisationernas övriga svårigheter hör deras problem att komma till tals i det offentliga samtalet till deras absolut största bekymmer, allra helst som deras möjligheter att nå en yngre generation torde vara mer medieberoende än tidigare. Utredningen konstaterar:
Värdet av allsidiga nyhetsmedier ... blir ofta påtalat. Mera sällan framhålls vikten av att det finns utrymme för lidelsefullt engagerade medier, sådana som genomsyras av ett ärende och som aktivt förespråkar en bestämd hållning, tro eller åsiktsriktning. Demokrati förutsätter att subjektiva meningar och agitation till fördel också för andra uppfattningar än de som uppfattas vara självklart riktiga kan göra sig hörda. Medier som kan uppfattas som smala, ensidiga och propagandistiska kan samtidigt vara ytterst betydelsefulla i det offentliga samtalet.
För att säkra mångfalden i medierna finns som bekant ett omfattande statligt presstöd. Vid sidan om detta finns även ett strategiskt betydelsefullt om än litet statligt stöd till ett antal smala kulturtidskrifter med begränsad spridning. Mellan dessa kategorier finns ett betydande antal tidningar och tidskrifter som utan offentligt stöd ges ut av idéburna rörelser. En hel del av dessa har ambitionen att inte enbart vara interna medlemsorgan utan söker ett samtal med andra röster och organ i det offentliga rummet. I dagens kommersialiserade mediekonkurrens undergräver emellertid bristande resurser deras möjligheter att hävda och utveckla sin kvalitet. Dock har - som utredningen påpekar - "den roll organisationstidskrifter ... spelar i samhället försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken".
Det är viktigt att denna försummelse snarast rättas till. Detta bör kunna ske genom att en snabb översyn görs av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheterna att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.
Sedan mitten av 1980-talet har det varit möjligt för i första hand föreningslivet att sända närradio. Närradion har en stor betydelse för föreningar och organisationer, och hundratusentals människor lyssnar aktivt. Närradion har en stor andel föreningar som sänder på annat språk än svenska. Närradion gör det möjligt för ideella föreningar att utan större kostnader sända radioprogram i ett begränsat geografiskt område. Under de första åren ökade antalet tillståndshavare kontinuerligt. Därefter har utvecklingen gått i motsatt riktning, och under de åtta senaste åren har det totala antalet tillståndshavare halverats.
Från början var närradion enbart ett språkrör för de lokala ideella föreningarna, men sedan 1998 har det varit tillåtet att starta en förening enbart med syftet att sända närradio. Denna förändring har visserligen öppnat möjligheten för nya grupper att via radion nå ut lokalt, men förändringen har även medfört att det ursprungliga syftet till viss del ändrats. I dag startas föreningar med syftet att sända radio professionellt. Genom att begära sändningstillstånd i kommuner där det saknas närradio och närradioförening eller där närradio sänds i ringa omfattning får de möjlighet att sända reklamfinansierade program dygnet runt i kommersiellt syfte. De kan på detta sätt driva en vinstdrivande radiokanal utan att behöva ansöka om att få sända en kommersiell lokalradiokanal. Kristdemokraterna anser att närradions syfte på detta sätt är på väg att förfelas. Det är därför positivt att regeringen i dagarna har lämnat en proposition till riksdagen som innebär en skärpning av lagen på detta område.
Även det så kallade riksförbudets nuvarande utformning är olyckligt, där lagen anger att tio timmar per månad får sändas utan att vara lokalt producerat. Detta har inneburit att vissa aktörer, med Radio- och TV-verkets goda minne, skaffat ett flertal licenser för att kunna sända mer än tio timmar centralt producerat material, samtidigt som de inte producerar något lokal material. Utredningen förelår att lagen förändras så att det är möjligt att söka dispens från riksförbudet, dock maximalt 14 sändningsdagar per kalenderår. Kristdemokraterna anser att detta är fel väg att gå. Lagen bör i stället utformas så att den anger att en viss andel måste vara lokalt producerat, vilket i realiteten skulle innebära att lokal produktion alltid förekommer. Om andel anges till exempelvis 60 procent innebär det att oavsett hur många timmar en sändare sänder radio kommer alltid merparten vara lokalt producerad samtidigt som det ger möjlighet till nätverkssamarbete och samutnyttjande av visst material. Vi kristdemokrater uppfattar inte nätverkssändningar som ett hot, tvärtom går mycket i samhällsutvecklingen idag mot nätverkstänkande och samarbete över tidigare gränser. Och närradio behöver inte alltid handla om geografisk närhet, det kan även handla om ideologisk närhet. Invandrarföreningar kan till exempel finnas på olika platser och ha gemensamma intressen att göra program.
Genom att höja kraven på vilka föreningar som sänder närradio och på så sätt försvåra för rent kommersiella aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan ges åt föreningarna, ges bättre förutsättningar för att utveckla närradions styrka och särart. Annars riskerar närradion på sikt att dö ut, vilket skulle innebära en demokratisk förlust, något som skulle gynna etablerade aktörer med gott om resurser som redan idag får genomslag på andra sätt.
I februari 2004 lämnade den parlamentariska så kallade Digitalradiokommittén (Ku 2001:03) sitt slutbetänkande till kulturministern. Kristdemokraterna har deltagit i arbetet med kommittén och stöder det nu liggande betänkandet. I betänkandet konstateras att digitaliseringen av ljudradion i Sverige bör fortsätta. Kommittén anser att det bör skapas förutsättningar för att programföretagen på sikt skall kunna distribuera ljudradio via digitala plattformar som åtminstone har motsvarande täckning som FM-näten. Det finns dock inte enligt kommittén tillräckligt med underlag för att i detta läge sätta ett datum för när de analoga radiosändningarna ska upphöra. Kommittén anser vidare att utvecklingen av DAB-sändningarna bör ske etappvis samt att tillstånd för att bedriva digitala ljudradiosändningar ska ges av regeringen. Slutligen konstaterar kommittén att en utvärdering av verksamheten ska göras 2008. Först dåär det möjligt att besluta om den fortsatta utvecklingen.
Det krävs ansenliga resurser för att producera och sända TV, vilket i realiteten har inneburit att det är ett fåtal aktörer, statliga och privata, som står bakom hela kanal- och programutbudet. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta ett problem, eftersom risken är att mindre och resurssvaga grupper och organisationer utestängs från debatten.
Via kabel-TV finns flera "Public Access"-kanaler, eller "Öppna kanalen" som den ofta heter. I dessa kanaler har föreningar och organisationer möjlighet att göra TV till en låg kostnad. I Stockholms Öppna kanalen sänder bland annat flera invandrarföreningar och Miljöpartiet de gröna. Vi uppfattar dessa kanaler som en måhända liten men dock ur ett demokratiskt perspektiv viktig plattform. I olika länder finns olika regler för den här typen av verksamhet. I USA har till exempel kommuner rätt att ta upp till 5 procent av kabelbolagens intäkter för satsningar på PEG (public, educational, governmental) access TV. I andra länder, som till exempel Tyskland, går staten in och finansierar viss del av verksamheten. De här kanalerna är viktiga även ur ett integrationsperspektiv. Under de senaste tjugo åren har en miljon människor kommit till Sverige som flyktingar och invandrare. Hela 20 procent av barnen i grundskolan har utländskt påbrå. Samtidigt är den här gruppen underrepresenterad i medier, något som konstaterats nyligen i flera tidningsartiklar. Lokal-TV och närradion är idag två kanaler där det faktiskt finns en stor andel invandrare som driver egna kanaler. Detta är mycket viktigt, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Kristdemokraterna anser att lokal-TV behöver utvecklas, inte avvecklas.
Kristdemokraterna har varit och är positiva till att fortsätta utbyggnaden av digital-TV i hela Sverige. Vi menar att utbyggnaden visserligen påbörjades alldeles för tidigt, Sverige borde ha väntat in andra och större marknader innan beslutet fattades, men att satsningen nu när den är till stor del genomförd bör slutföras. Digitaliseringen av TV-nätet är en angelägen och nödvändig infrastruktursatsning. Nu finns ett datum för nedsläckningen av de analoga TV-sändningarna, den 1 februari 2008. Det är bra eftersom det skapar en tydlighet för både branscherna och allmänheten. Det som nu återstår är det praktiska arbetet med själva övergången från analogt till digitalt. I det arbetet är det mycket viktigt att konsumenterna får komma till tals och att övergången görs på deras villkor.
Vi kristdemokrater anser att public service, eller radio och TV i allmänhetens tjänst som det också kallas, inte bara har haft utan också inför framtiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett demokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas. I den stora förändringsprocess som pågår inom medieområdet är det viktigt att det finns kanaler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer, inklusive underhållning. Public service ska också vara en röst för de grupper, till exempel språkliga och etniska minoritetsgrupper eller funktionshindrade, som inte är tillräckligt intressanta för en kommersiell marknad. Dessutom ska public service-kanalerna vara en garant för att det finns sändningar som alla har möjlighet att ta del av och som människor oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med. Ska public service kunna vara en garant för allt detta krävs att bolagen ligger långt framme när det gäller tekniken så att produktionen och sändningen är av hög teknisk kvalitet.
Mediebranschen förändras i en snabb takt i dag, både tekniskt och ägarmässigt. Det gör att landskapet public service-företagen befinner sig i ser helt annorlunda ut än bara för några år sedan. Just nu arbetar en parlamentarisk kommitté med att utifrån en bred omvärldsanalys ta fram ett underlag om de villkor som ska gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst och utifrån det ta fram riktlinjer för de tre programföretagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). Det är viktigt att tillståndet under nästa tillståndsperiod ger sådana villkor till public service-företagen att de kan konkurrera med de kommersiella aktörerna samtidigt som kraven på objektivitet, mångfald och saklighet är fortsatt tydliga.
Kristdemokraterna anser att för att public service-kanalerna ska fullgöra sitt uppdrag krävs att organisationen är decentraliserad och utformad på ett sådant sätt att programverksamhet och produktion finns i hela landet. Den proposition som ligger till grund för nuvarande sändningstillstånd och som framförhandlats med bred majoritet i riksdagen är tydlig när det gäller en decentraliserad organisation:
Programföretagen skall ha en decentraliserad organisation som skapar goda förutsättningar för mångfald och självständigt beslutsfattande även på regional och lokal nivå. Den regionala och lokala organisationen skall utformas och ges tillräckliga resurser så att förhållanden i hela landet kan speglas och representeras i programutbudet och att människor från hela landet i stor utsträckning kan delta i programverksamheten. - - - Den andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm skall behållas på minst nuvarande nivå.
Det är viktigt att både Sveriges Radio och Sveriges Television tar kravet på decentraliserad organisation på allvar. Idag förefaller det som om de lokala kanalerna och sändningarna inom SR och SVT ofta har fått fungera som ventil vid ekonomiska neddragningar. Kristdemokraterna menar att regeringen nu måste tillse att public service-bolagen lever upp till de krav som ställs på dem om produktion och sändning av lokala program.
Eftersom vår motion från föregående år ännu inte behandlats av kulturutskottet ligger vår hemställan på detta område kvar sedan förra året. Därför har vi inte någon hemställanspunkt i denna motion.
I SVT:s sändningstillstånd för åren 2002-2005 finns ett villkor som innebär att minst 50 procent av sändningstiden för förstagångssändningarna med svenskt ursprung bör vara textad vid slutet av tillståndsperioden. SVT har godkänt detta villkor. I årsredovisningen för 2002 framgår att cirka 27 procent av förstagångssändningarna med svenskt ursprung var textade. Detta är en ökning, men SVT borde kunna höja ambitionen när det gäller att nå målet. Många hörselskadade utestängs fortfarande från SVT:s sändningar. Med tanke på SVT:s särskilda ansvar för att göra programutbudet i sin helhet mer tillgängligt för människor med olika slag av funktionshinder är detta av största vikt. Särskilt viktigt är att alla kan ta del av nyhets- och samhällsprogram. Regeringen bör se till att utvecklingen av programtextningen säkerställs.
Eftersom vår motion från föregående år ännu inte behandlats av kulturutskottet ligger vår hemställan på detta område kvar sedan förra året. Därför har vi inte någon hemställanspunkt i denna motion.
SVT har ett ansvar att spegla och förmedla olika former av kultur i hela landet. En del av denna kultur är gudstjänster i olika kyrkor. Minst lika många människor besöker gudstjänster och arrangemang i kyrkor som idrottsevenemang. Studiogudstjänster fyller sin roll och behövs, men det är oroande att SVT sänder allt färre TV-gudstjänster från kyrkor. Dessa gudstjänster ses av många äldre, sjuka, funktionshindrade och andra som av olika orsaker är förhindrade att besöka en kyrka.
De TV-sända gudstjänsterna ger tittarna en kulturell upplevelse genom att kyrkobyggnader från olika tidsepoker visas. Men viktigare är att lika lite som ett idrottsevenemang kan speglas i en studio kan en studiogudstjänst spegla och förmedla atmosfären i en kyrka. För att ge tittarna en adekvat upplevelse bör inriktningen vara att TV-gudstjänsterna sänds från kyrkor.
Eftersom vår motion från föregående år ännu inte behandlats av kulturutskottet ligger vår hemställan på detta område kvar sedan förra året. Därför har vi inte någon hemställanspunkt i denna motion.
Många svenskar är oroade av medievåldet. De flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller medvetet påverkas av underhållningsvåld i medier. För att fåännu större kännedom om effekterna av medievåldet är allsidig forskning nödvändig. Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har bland annat kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till aggressioner hos barn. Medievåldet ger också upphov till rädsla hos många barn och ungdomar. Vissa typer av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser det gång på gång. Det finns en avtrubbningseffekt.
I arbetet med att motverka skadligt medieinnehåll finns flera viktiga verksamheter. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar att innehållet överensstämmer med bestämmelserna om våldsskildringar och pornografi i radio- och TV-lagen. Statens biografbyrå granskar alla filmer som visas på biograferna samt en hel del videofilmer som säljs eller hyrs ut i videobutiker. Det är viktigt att censorerna som granskar film inte sitter för länge eftersom det finns en stor risk att de avtrubbas av allt våld de granskar. Genom kontakt med mediebranscherna, forskning samt informationsspridning till allmänheten bidrar Våldsskildringsrådet till att skydda barn från skadligt medieinnehåll. Nordicom, ett forskningscentrum vid Göteborgs universitet, deltar i internationell forskning om medievåldets effekter, en forskning som rönt stor uppmärksamhet.
Det har riktats kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmälningar om kränkningar. Det är viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är tillsatta att sköta. Det finns alltid en risk för att granskningen över en längre tidsperiod blir rutinmässig. Vi utvecklar vår politik om skadligt medieinnehåll i en särskild motion.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Dan Kihlström (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Ulrik Lindgren (kd) |
|
Torsten Lindström (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Olle Sandahl (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |