Motion till riksdagen
2004/05:Kr357
av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, c)

Konstnärernas villkor


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärliga yrkesutövares särskilda villkor i förhållande till de allmänna trygghetssystemen.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärernas arbetsmarknad.2

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pris- och löneuppräkning för de fria grupperna.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dans- och sångutbildningen. 3

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av de statliga konstnärsstöden och ersättningarna.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utställningsmöjligheter.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av fördelningen av den statliga upphovsrättsersättningen.4

  8. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en översyn som syftar till att göra det möjligt för företag att skriva av inköp av samtidskonst.5

1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.

2 Yrkande 2 hänvisat till AU.

3 Yrkande 4 hänvisat till UbU.

4 Yrkande 7 hänvisat till LU.

5 Yrkande 8 hänvisat till SkU.

Inledning

Den skapande kulturen låter oss se verkligheten ur nya perspektiv. Konstnärer och kulturskapare bjuder in oss se världen med deras ögon, gestaltat i färg, form, rörelse, ord eller ton. Med sitt skapande berikar de många människors liv, och deras konst skänker ett mervärde till samhället. Vi, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, menar att det offentliga har ett ansvar för att skapa förutsättningar för konstnärerna att få drägliga livsvillkor och möjligheter att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva stå på ruinens brant. För detta krävs förändringar av såväl inkomstskatter som villkor för företagande men också anpassningar av samhällets trygghetssystem så att de tar rimlig hänsyn till konstnärernas speciella arbetsvillkor och livssituation. Målet är att ge konstnärer större möjligheter att leva på inkomsterna från sitt skapande.

Konstnärlig frihet

Den konstnärliga friheten är en förutsättning för ett livskraftigt kulturliv, och det är därför viktigt att kulturpolitiken verkar stödjande utan att vara styrande. Det bör vara en mångfald av människor med olika bakgrund som leder arbetet i de nämnder, institutionsstyrelser och organisationer som har inflytande över kulturens utveckling. Staten måste ta ett ansvar för att i de nämnder och styrelser som staten har inflytande över ha en sammansättning som garanterar opartiskhet och som är öppen för konstnärligt nyskapande och mångfald.

Konstnärlig frihet innebär dock inte att kulturen är problemfri eller att den står ovanför regler och ansvar. Vad som är god smak kan inte läggas fast av någon statlig nämnd, men konstnärer måste precis som andra människor ta ett ansvar för det de skapar.

Konstnärernas arbetsmarknad

Konstnärernas arbetsmarknad skiljer sig från situationen inom de flesta andra yrken. Om fast arbete är det vanliga på arbetsmarknaden i stort, är arbetena inom kultursektorn oftast tillfälliga. Utredningar visar att de statliga ersättningarna och bidragen har ökat väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och för deras möjlighet att ägna sig åt sitt konstnärliga arbete. En bidragande orsak till detta är bland annat att arbetslösheten inom konstnärsyrkena är fortsatt hög. Ett enigt kulturutskott har i ett yttrande påpekat för arbetsmarknadsutskottet att när tillämpningen av a-kasseregler och aktivitetsgarantin ska utformas måste särskild hänsyn tas till kulturarbetarnas specifika arbetsvillkor. Än viktigare är dock att undanröja de hinder som finns för att konstnärerna själva ska kunna försörja sig på sitt yrke. Det handlar till exempel om inkomstskatteförändringar och förenklade regler för företagande. Vi föreslår därför att en översyn, liknande Konstnärerna och trygghetssystemen som gjordes för några år sedan, ska genomföras med fokus på vilka lagändringar som krävs inom till exempel företagar- och skatteområdet för att konstnärerna i större utsträckning ska kunna leva på sin lön.

Pensioner

Konstnärerna påverkas ofta av beslut som fattas inom andra politikområden än kulturpolitiken. Den nödvändiga och politiskt brett förankrade pensionsreformen som genomfördes för ett par år sedan fick några negativa konsekvenser för konstnärer. Detta drabbade särskilt konstnärer inom dans- och musikområdena på grund av dessa yrkens speciella karaktär. Till exempel innebär omställningen till att samtliga yrkesaktiva år ska ligga till grund för den framtida pensionen stora problem för dessa grupper. Andra olösta frågor för konstnärernas pensioner har varit de uteblivna kompletterande tjänstepensionerna för anställda vid sceninstitutionerna, pensionerna för de fria grupperna och de kraftigt höjda pensionspremierna.

Det är upprörande att det gått år efter år utan att regeringen klarat av att finna en lösning på dessa problem. I årets budgetproposition tar så regeringen ett första litet steg för att lösa pensionsproblemen. De anställda vid sceninstitutionerna får nu en kompletterande ålderspension om än lägre än övriga statsanställda. Detta är dock långt ifrån en helhetslösning, snarare ett desperat försök från regeringens sida att visa att den gör någonting på området över huvud taget. Den mest akuta frågan om de obetalda räkningarna för höjda pensionspremier, totalt 70 miljoner kronor för de samhällsägda kulturinstitutionerna, nämns inte över huvud taget i budgetpropositionen. Om inte detta problem löses kommer det att få dramatiska konsekvenser för institutionerna med stora uppsägningar som följd.

Konstnärer inom teater, dans och musik

Situationen för konstnärer inom dans-, teater- och musikområdet ser väldigt olika ut. Inom gruppen finns de som har förhållandevis trygga villkor genom en anställning vid någon av landets kulturinstitutioner, men där finns också de som är helt fristående eller knutna till en fri grupp.

Fria grupper

De fria grupperna står för en stor andel av de föreställningar som framförs i Sverige varje år. Deras verksamhet är ofta nyskapande, och de har stor betydelse för förnyelsen av kulturlivet. Staten ger ett stöd till de fria grupperna som fördelas av Kulturrådet. Stödet omfattas inte av någon pris- och löneuppräkning trots att större delen av anslaget går till just löner. Vi anser att det bör vara en självklarhet att även detta anslag ska omfattas av pris- och löneuppräkning.

Dansare och sångare

Dansare och sångare har i många fall en kort karriär. Särskilt för dansare kan de fysiska förutsättningarna att utöva yrket, även utan skador, upphöra i 40-årsåldern. Dååterstår många år i yrkesverksamhet. Därför bör det i grundutbildningen för såväl sångare som dansare alltid finnas en förberedelse till en alternativ karriär och en planering för omskolning eller vidareutbildning. Dansare och sångare som lämnat karriären har erfarenheter som skulle kunna tas till vara inom olika delar av samhället. Regeringens nu föreslagna karriärväxling för dessa grupper när de går i pension är ett steg i rätt riktning, men vi anser att arbetet med en alternativ karriär måste påbörjas redan under utbildningen.

Bild- och formkonstnärer

Bild- och formkonstnärer är den grupp av konstnärer som har svårast att försörja sig på sitt konstnärliga yrke. Det är därför angeläget att ta reda på vilka orsaker som ligger bakom detta och vad staten kan göra för att ta bort eventuella hinder för konstnärerna att försörja sig på sitt yrke.

Konstnärsstöd och ersättningar

Få bild- och formkonstnärer klarar idag sitt uppehälle enbart på inkomsterna från sitt konstnärliga yrke. Konstnärernas bruttoinkomster är mycket låga särskilt med tanke på att majoriteten har en högskoleutbildning bakom sig. För att öka konstnärernas möjligheter att försörja sig på sin konstnärliga verksamhet och minska behovet av så kallade "brödjobb" vid sidan av de konstnärliga arbetet finns ett antal statliga stöd och ersättningar. Dessa ges oftast i form av projektbidrag eller arbetsstipendier och fördelas till största delen av Konstnärsnämnden. Tendensen under de senaste åren har varit att stöden ges i allt högre belopp till allt färre konstnärer. Vi vill i detta sammanhang även ta upp frågan om den så kallade inkomstgarantin för konstnärer. Vi anser att det kan ifrågasättas om det är rimligt att cirka 150 konstnärer ska få en livstidslön eller om det istället vore bättre att sprida stödet till fler. Det får dock inte vara fråga om alltför korta stipendier utan om fler långtidsstipendier på 10-20 år. Vi anser att staten bör överväga nya metoder och stödformer som kommer fler konstnärer till del. En översyn av de nuvarande stödformerna bör därför göras.

Utställningsmöjligheter

Utställningarna utgör viktiga mötesplatser där konstnärerna får möjlighet att presentera sina verk för publiken. Att komma i kontakt med sin publik och möjliga kunder är av avgörande betydelse för konstnärens yrkesutövande. För att sprida denna form av kulturverksamhet och därigenom ocksåöka deltagandet i kulturlivet är arrangörsfrågan ett centralt kulturpolitiskt område. Stödet till arrangörer inom området är fortfarande mycket begränsat, och behovet av vidgade utställningsmöjligheter för yrkesverksamma konstnärer är stort. I utredningen En konst att leva konstateras att drygt fyra procent av konstnärerna i åldern 45-64 år inte haft någon utställning under de senaste åren trots att de anser sig vara yrkesverksamma.

De offentliga institutionerna har en stor betydelse för att sprida kunskap om den moderna konsten. De har därför också stora möjligheter att skapa ett intresse för konst av samtida, aktiva konstnärer. Idag ägnas dock en ytterst liten del av museernas och konsthallarnas verksamhet och budget till nu aktiva svenska konstnärer. Det är nödvändigt att de offentliga institutionerna tar ett större ansvar på detta område.

Ersättning för upphovsrätt

Konstnärer har laglig rätt till viss upphovsrättslig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klumpsumma för rätten att fotokopiera konstverk framför allt i undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer/förbund bevakar rättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Bonus Presskopia träffar också avtal för medlemsorganisationernas räkning om fotokopiering ur upphovsrättsligt skyddat material. Resurserna fördelas sedan via Bonus till medlemsorganisationerna som i sin tur och efter egna regler fördelar resurserna till konstnärerna. Eftersom det rör sig om förhållandevis små resurser fördelas de oftast inte till varje enskild konstnär som fått ett verk kopierat utan istället i form av stipendier.

Medlemsorganisationerna i Bonus representerar olika konstnärsgrupper som till exempel bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och författare. Bonus tillåter dock bara en medlemsorganisation för varje konstform. De mindre konstnärsorganisationerna får alltså inte ansluta sig till Bonus. Givetvis bör statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärsorganisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering. Alla konstnärer måste på samma villkor få del av den upphovsrättsliga ersättningen. Eftersom Bonus Presskopia inte tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar måste staten överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande fördelningssystemet bör göras.

Avskrivning för konstinköp

Det finns många andra angelägna frågor om hur vi kan öka konstnärers möjligheter att försörja sig på sitt yrke. Det handlar till exempel om hur skatteregler kan justeras för att inte hämma konstnärernas utkomstmöjligheter och hela konstmarknadens utveckling.

Vi anser att det inte är rimligt att det ur skattesynpunkt är gynnsammare för ett företag att köpa designade fåtöljer än att köpa ett konstverk. Avskrivningsreglerna bör ses över för att öka företagens möjligheter att köpa in konst av nu levande konstnärer. Därmed skulle marknaden öppnas för landets konstnärer. Regeringen bör återkomma med ett förslag med denna inriktning.

Ett annat problem är den så kallade gallerimomsen som gör skillnad på om en konstnär själv säljer sitt verk eller om en gallerist gör det. En konstnär som själv säljer sitt verk betalar 12 procents moms medan en gallerist betalar 25 procents moms. Det är inte rimligt. Detta är bara ett exempel av många på inkonsekvenser när det gäller momsen på kulturområdet. Riksdagen har tidigare tillkännagivit för regeringen att en utredning som ser över momsreglerna i syfte att åstadkomma en enhetlig momssats på kulturområdet ska tillsättas. Utredningen har tillsatts (dir. 2002:141) och ska presentera sitt betänkande den 1 februari 2005.

Stockholm den 5 oktober 2004

Gunilla Tjernberg (kd)

Kent Olsson (m)

Lennart Kollmats (fp)

Birgitta Sellén (c)