Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om folkbildningens betydelse för en levande demokrati.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utvecklad samverkan mellan folkbildning och högskola.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om folkbildningen som en viktig del för att förverkliga idén om det livslånga lärandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om det offentliga stödet till folkbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att staten bör vara mer aktiv i sin kommunikation med Landstingsförbundet och Kommunförbundet när det gäller syftet med stödet till folkbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att principen att staten anger övergripande motiv för anslagen till folkbildningen men avstår från detaljreglering skall ligga fast.
En levande demokrati förutsätter informerade och kunniga medborgare som tar aktiv del i samhället, som röstar i val, som engagerar sig i föreningsliv och i politiska partier. Om möjligheten att påverka och vara delaktig inte ska vara förbehållen en liten elit måste kunskapen komma alla till del.
I Sverige har folkbildningen varit viktig för att uppnå detta mål. Folkbildningen stimulerar till ökat demokratiskt engagemang. Den innebär en möjlighet för alla människor, även de som saknar gymnasie- eller högskoleutbildning, att förkovra sig. Genom att delta i folkbildning kan deltagarna växa som människor och påverka samhället.
Statsvetare betonar numera vikten av socialt kapital, i form av förtroende mellan människor för att skapa det goda samhället. Studieförbund och folkhögskolor bidrar till att frigöra människors skapande och kreativitet. Folkbildningen fungerar som mötesplatser där ett aktivt deltagande levandegörs, vilket stärker och fördjupar det civila samhället. Genom sina kontaktskapande ytor kan studieförbund och folkhögskolor bidra till att skapa öppenhet, förståelse och gemenskap.
Att lära sig lyssna och förstå, ta till sig argument och argumentera för sin sak, ha förmåga att göra kompromisser och acceptera olikheter är grundläggande för ett demokratiskt förhållningssätt. Att hävda att demokratin måste erövras av varje ny generation är därför ingen överdrift. Här har folkbildningsarbetet en central roll i ett framtidsperspektiv. Samtidigt ger studiecirklar och seminarier teoretisk kunskap om demokratins villkor och betydelse.
Folkbildningen är starkt förankrad i svenskt folkrörelse- och föreningsliv, vilket i stor utsträckning påverkar den konkreta verksamheten. Folkhögskolor och studieförbund har goda förutsättningar att knyta samman och verka i relation till såväl gamla som nya folkrörelser. De kan utgöra en förnyelsekraft i de etablerade rörelserna, men också vara en arena där nya rörelser kan växa och ta form.
Mångfalden ifråga om ideologi, profil och verksamhetsinriktning, som är kännetecknande för både studieförbund och folkhögskolor, är en styrka när man verkar i ett pluralistiskt samhälle.
Många folkbildningsorganisationer har ett internationellt samarbete. Sambandet mellan globala och lokala frågor måste synliggöras. Folkbildningsorganisationer har framgångsrikt arbetat med frågor kring långsiktigt hållbar utveckling.
Folkhögskolor och studieförbund ska vara självklara mötesplatser och drivkrafter i ett lokalt kulturliv. Folkbildningen är Sveriges största kulturarena, både när det gäller att förmedla kulturupplevelser och erbjuda människor möjlighet till eget skapande.
Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller vuxenutbildning. Vi anser också att folkbildningen kan ta ett ökat ansvar för vuxnas lärande. Folkbildningen utgör en brygga till högskolestudier, men kan också vara ett komplement till högskolan genom att studier på högskolenivå bedrivs inom folkbildningen. Genom folkbildningen kan människor stärka sitt självförtroende när det gäller studier och den kan få fler att ta steget till högskolan.
En utvecklad samverkan mellan högskola och folkbildningen bör komma till stånd. Arbetet med validering bör även omfatta folkbildningens olika möjligheter.
Det är också viktigt att det kommer till stånd samverkan mellan folkbildningen och kommunernas vuxenutbildning i den reformering av vuxenutbildningen som pågår. Folkbildningen utgör en viktig del för att förverkliga idén om det livslånga lärandet.
Flexibla studieformer med stöd av IT kommer att ha en avsevärt större betydelse i framtiden. Fler kommer att kunna delta i folkbildningsverksamhet när den bättre anpassas efter deltagarnas behov och förutsättningar. Den framgångsrika utvecklingen av det flexibla lärandet i många folkhögskolor och studieförbund har tydligt demonstrerat kraften och dynamiken i folkbildningens pedagogiska tradition, liksom förmågan till förnyelse och utveckling.
Samhällets stöd spelar stor roll för finansieringen av folkbildningsarbetet. Sedan statsbidragsreformen 1991 har det offentliga stödet till folkbildningen minskat samtidigt som kostnaderna realt sett har ökat. Vi anser att det är en oroande utveckling. I en tid när kraven på kunskaper ökar, och när behovet av att stärka människors delaktighet i samhället kanske är större än någonsin, borde folkbildningen istället stärkas. Vi har fortfarande stora kunskapsklyftor i samhället. Folkhögskolor och studieförbund gör idag stora insatser för att nå utsatta grupper. De kan hjälpa människor att övervinna studiehinder och de kan bidra till att motverka diskriminering. Med mer resurser skulle folkbildningen kunna göra ännu mer. En viktig princip för folkbildningsarbetet bör vara att mest resurser går till de människor som behöver mest.
Möjligheterna att erbjuda statsbidrag till nya organisationer hänger samman med utvecklingen av folkbildningsanslaget. Det finns idag ett tryck från olika organisationer som önskar starta nya verksamheter både inom och utom existerande folkbildningsorganisationer. Detta är ett uttryck för ett växande behov av långsiktiga folkbildningsinsatser.
Det behövs också en bättre samverkan mellan staten, landstingen och kommunerna. Staten bör vara mer aktiv i sin kommunikation med Landstingsförbundet och Kommunförbundet när det gäller syftet med stödet till folkbildningen.
Folkbildningen har sin förankring i ett demokratiskt kunskapsarbete som sker i nära relation till folkrörelser och föreningsliv. Det har under lång tid rått en samsyn om att folkbildningen ska stå fri från statlig detaljreglering. Staten bör även i framtiden begränsa sig till att ange övergripande motiv för statsbidragen. Det är en styrka att vid sidan av offentliga institutioner ha självständiga och kraftfulla aktörer i det civila samhället. Pluralismen, dynamiken och mångfalden förstärks.
För att förklara folkhögskolornas och studieförbundens framgångar med att över tid skapa livskraftiga och efterfrågade verksamheter som människor väljer att frivilligt delta i, är självständigheten och den nära kopplingen till det civila samhället viktiga faktorer.
En fri och frivillig folkbildning bör ha stort inflytande och ansvar också på nationell nivå. Det garanterar att villkor och förutsättningar för stödet till folkbildningsarbetet utformas med stor hänsyn till lokala förutsättningar och behov.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Sonja Fransson (s) |
|
|
Majléne Westerlund Panke (s) |
Nils-Erik Söderqvist (s) |
|
Lennart Nilsson (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
Urban Ahlin (s) |