Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärliga yrkesutövares särskilda villkor i förhållande till det allmänna pensionssystemet.
Kultur är en betydelsefull framgångsfaktor i varje samhälle. Den skapande kulturen vidgar våra perspektiv och berikar allas vår livskvalitet. Dessa insikter leder fram till att det offentliga samhället har ett ansvar för att stimulera ett samhällsklimat och skapa materiella villkor som leder till ett brett och kvalitativt högtstående kulturutbud. Detta ansvar gäller inte minst de utövande konstnärernas personliga livsvillkor. Det måste vara möjligt att utöva sin speciella konstart yrkesmässigt med en rimlig ekonomisk trygghet. Här finns idag stora brister, och många seriösa konstutövare lever idag under ytterst otrygga ekonomiska förhållanden och hindras därmed i sin utveckling. Nu behövs förändringar av inkomstskatter, företagsvillkor och samhällets trygghetssystem. De senare måste ta rimliga hänsyn till konstnärernas speciella livssituation och arbetsvillkor. Målet måste vara att ge seriösa konstnärer förutsättningar att kunna leva på intäkterna av sitt skapande.
Pensionsfrågan vid de samhällsägda teater-, dans- och musikinstitutionerna har trots flerårigt hanterande mellan Regeringskansliet och berörda statsråd ännu inte fått sin lösning. Riksdagen har vid olika tillfällen, senast under höstriksdagen 2003, begärt en skyndsam lösning av frågan.
Det är ett rättvisekrav att de anställda vid institutionerna får samma kompletterande tjänstepensioner som gäller på den övriga arbetsmarknaden. Trots att inget hänt med denna fråga vill staten höja premien både för framtiden och retroaktivt. Institutionerna skulle i så fall drabbas av ofinansierade kostnadsökningar på 70 miljoner kronor - något som man inte kunnat förutse, ännu mindre påverka. Det är särskilt angeläget att lösa frågan för dansare och sångare som av fysiska och konstnärliga skäl har en lägre pensionsålder än övriga arbetstagare.
Pensionsreformen fick flera negativa konsekvenser för konstnärer. Det är ytterst påfrestande för dessa yrkesutövare att regeringen år efter år skjuter upp lösningen av dessa frågor. I årets budgetproposition tas dock ett första litet steg mot en lösning. Det är dock långt ifrån en helhetslösning. Den allvarliga situationen för kulturinstitutionerna med obetalda räkningar på 70 miljoner kronor berörs inte i budgetpropositionen. Om inte denna fråga får en lösning hotas många kulturarbetare med uppsägning.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Sven Brus (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |