Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av en fond för skydd av värdefulla kulturföremål.
Varje år försvinner ett okänt antal värdefulla kulturföremål - på lagliga eller olagliga vägar - ut från Sverige. Regeringen (Kulturdepartementet) uppdrog i september 2002 åt Riksantikvarieämbetet att - i samarbete med bl a Nordiska museet, Riksarkivet och Tullverket - se över de insatser som görs för att förhindra olaglig utförsel av äldre kulturföremål.
Vårt land har länge varit ett välfyllt skafferi för samlare såväl på den europeiska kontinenten som i USA. Vi har haft ett torrt och kallt klimat, sluppit förödande krig och levt sparsamt. "Detta har lett till att Sverige har många välbevarade föremål till ett ur internationellt perspektiv lågt pris."
Citatet ovan är hämtat ur den översyn som regeringen uppdrog åt Riksantikvarieämbetet att göra, Rapport avseende uppdraget att se över de insatser som görs för att förhindra olaglig utförsel av äldre kulturföremål, och som presenterades för departementet på våren 2003.
Denna intressanta rapport behandlar såväl komplikationer inom den nuvarande EU-lagstiftningen som samarbetet mellan bl a Nordiska museet, olika auktionsfirmor och Tullverket samt förslag till översyn av kulturminneslagen.
Bland förslagen "till stödjande skyddsåtgärder" finns också den nygamla tanken på inrättande av en statlig fond för inköp av vissa äldre kulturföremål. Nygammal såtillvida att förslaget väckts såväl på 1960- som på 1990-talen.
Enligt Riksantikvarieämbetet, ansvarsmuséerna, Kungliga biblioteket, Riksarkivet och Tullverket har behovet av en sådan fond uppenbarligen inte minskat, däremot har den politiska viljan sviktat varje gång. Och den senast beställda rapporten har hittills inte heller resulterat i något förslag eller aktivitet från departementets sida.
Sommaren 2004 rapporterade Dagens Nyheter om en unik svensk boksamling som skulle gå på auktion hos Christies i London. I samlingen fanns bland annat det första Nya testamentet på svenska från 1526, Rudbeckius "Atland eller Manheim" från 1675 och förstaupplagor av Fredmans epistlar och sånger, isländska sagor, Geijer och många fler. Även den kontinentala delen av samlingen var imponerande.
Förvärvsenheten på Kungliga biblioteket vred bokstavligt talat sina händer och enhetens chef pekade återigen på "behovet av någon form av stödjande skyddsåtgärder när kulturföremål försvinner ur landet". För varken KB eller någon annan institution hade själva ekonomiska medel att kunna vara med och bjuda på den internationella arenan - eller att gå in med ett bud innan detta över huvud taget blev aktuellt.
I dagsläget får KB, museerna eller Riksarkivet var gång böna och be för att ur statskassan få extra bidrag till speciella förvärv. Några uppmärksammade fall har på senare år t ex varit Karl XII:s fickur, som Livrustkammaren lyckades köpa in, samt jarlen Karl Döves sigillstamp, som hamnade på Historiska museet, i stället för hos utländska samlare.
Den av Kulturdepartementet tillsatta utredningsgruppen föreslog i sin rapport att en fond, med ett grundkapital på mellan 50 och 60 miljoner kronor, inrättas för att möjliggöra inköp av hotade kulturföremål. Fonden bör finansieras av staten, men också vara öppen för privata donationer samt utreda möjligheten till skattemässig avdragsrätt motsvarande donerat belopp.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag som går i utredningens riktning.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |