Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i ägardirektiven för Teracom AB skriva in att genom Sveriges rundradiomuseum vårda och värna rundradions historia för kommande generationer.
Frågan om Sveriges Rundradiomuseum måste få en snar lösning. Tidigare har Motala kommun och Teracom AB delat på driftskostnaderna för museiverksamheten, 400 000 kronor vardera. För tvåår sedan aviserade Teracom AB att de inte hade möjlighet att vara med och finansiera den fortsatta verksamheten vid Rundradiomuseet, varför de sade upp avtalet. Jag har i två tidigare motioner påtalat att staten måste ta sitt ansvar och värna rundradions historia genom att säkerställa att Sveriges Rundradiomuseum kan fortsätta sin verksamhet. Nu är frågan än mer akut. För 2005 finns inga avtal eller lösningar klara. Motala kommun är för sin del villig att stödja Rundradiomuseet med visst driftbidrag, men det förutsätter givetvis att staten genom Teracom AB tar sitt ekonomiska ansvar.
Rundradiostationen i Bondebacka i Motala togs i bruk 1927, då anropet "Stockholm-Motala" användes för första gången för att fram till 1962 inleda varje programsändning. Motala rundradiostation hade en mycket högre sändareffekt, 30 kW, än övriga då befintliga rundradiostationer och arbetade dessutom på långvåg, under det att övriga sändare arbetade på mellanvåg. Motalasändaren hade ett mycket större sändningsområde än de tidigare sändarna, och blev alltså i viss mån rikssändare.
Sändaren kom från Marconi, i England, som var en känd tillverkare av radiosändare.
Det berättas att det var vissa problem då radiostationen skulle starta. Bland annat tog intrimningen av sändaren åtskilliga månader i anspråk. Till en början gällde det att trimma upp den så kallade bärvågen. På bärvågen överföres vid sändning talet, musiken etc., och denna överföring kallas modulering. Engelsmannen från Marconibolaget, som svarade för intrimningen, hade blivit speciellt förtjust i en grammonfonskiva,"Uber den Wellen". Orsaken till förtjusningen var inte den musikaliska kvaliteten, utan det faktum att skivan var så jämnstark helt igenom att moduleringen hölls nästan konstant. Denna skiva spelades ideligen, ideligen dag och natt. Det var många som var intresserade av den nya Motalasändaren och som lyssnade på provsändningarna. Det blev nog en aning tjatigt i längden, och det visade sig i en insändare i Svenska Dagbladet den 7 juli 1928. Insändarskribenten önskade att någon ville donera nio kronor till inköp av två grammofonskivor till Motala rundradio så att man slapp höra denna "Uber den Wellen" ständigt och jämnt. Historen slutade med att Televerkets ansvarige ingenjör, Ernst Magnusson, i den engelske ingenjörens närvaro högtidligt släppte grammofonskivan i radiostationens marmorgolv så att den gick i tusen bitar.
Rundradiomuseet öppnades 1977 och har sedan 1992 varit i Teracom AB:s ägo, tidigare Televerket, som då svarade för radio- och TV-sändningar i Sverige. Efter vissa ombyggnader 1997 återinvigdes det förnyade rundradiomuseet i rundradiostationen i Bondebacka och fick officiellt namnet Sveriges Rundradiomuseum. Museet inrymmer museiföremål i form av utrustning, apparater, dokument med mera som beskriver rundradions historiska utveckling.
Motala kommun har, utöver bidraget till driftskostnaderna, investerat över 11 miljoner kronor i renovering, klart 1997, av de två 120 meter höga masterna.
Sveriges Rundradiomuseum är en nationell angelägenhet. Motala kommun är beredd att till viss del stödja verksamheten vid museet, men staten har det övergripande ansvaret för att Rundradiomuseet och rundradions historia på bästa sätt vårdas och värnas för kommande generationer.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Sonia Karlsson (s) |