Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta proffsboxning i Sverige.
Sverige är i dag ett av endast fem länder i världen där professionell boxning är förbjuden. De andra länderna som liksom Sverige säger att boxare inte ska få försörja sig på sin idrott i sitt eget land är Norge, Island, Kuba och Nordkorea.
Det görs ofta gällande att proffsboxning är en livsfarlig idrott, där utövarnas karriärer oftast slutar med omfattande och obotliga skador. Sanningen är att proffsboxning, jämfört med de flesta andra fysiskt krävande idrotter, inte längre är speciellt skadedrabbad.
Det finns visserligen skräckexempel, men de allra flesta är från en tid då proffsboxningen var nära nog oreglerad. I dag är det annorlunda. Många bra regelförändringar har genomförts till utövarnas bästa. Alla boxare måste visa upp friskintyg från specialistläkare för att få licens för nästa match. Alla skador, även ringa, antecknas i en bok som alla boxare måste ha och som kontrolleras av medicinsk expertis inför varje ny match. En boxare som förlorat en match på knockout stängs av, även från träning, i tre månader.
Ingenting hindrar Sverige från att hålla stenhård kontroll på boxningsevenemang inom landets gränser. Ett sätt är att ha ett tillståndsförfarande och en extern tillsynsmyndighet som granskar att de som arrangerar proffsboxning i landet är seriösa och följer det fastställda regelverket.
Man har självklart rätt att inte tycka om att titta på boxning, men det är orimligt att enskilda personers motvilja mot en idrottsgren tvingar dess utövare till exil. Om man verkligen bryr sig om boxarnas väl och ve kan man fråga sig varför proffsboxning skulle vara den enda idrott där utövarna kan anses ha fördel av och må bättre av att träna och tävla på ständig bortaplan!
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Johan Linander (c) |
Claes Västerteg (c) |