Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till åtgärder som gör att olika kampsporter kan utövas på lika villkor.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som upphäver förbudet mot proffsboxning. I stället bör alla kampsporter utgå från en tillståndsgivning i enlighet med vad som anförs i Kampsportsutredningen.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på vilken myndighet som är mest lämplig som tillståndsgivare.
Boxningssporten i allmänhet och proffsboxningen i synnerhet har diskuterats i Sveriges riksdag sedan 1913. Sedan den 1 januari 1970 är all utövning av proffsboxning förbjuden i lag (1969:612) i vårt land. Förbudet gäller alla former av tävlings- och uppvisningsmatcher, men också s.k. sparringträning. Det är också förbjudet i lag att främja proffsboxning, t.ex. genom att arrangera eller ekonomiskt understödja sådana matcher och att vara domare eller sekond i sådana matcher. I tidigare motioner har bland annat undertecknad påpekat att förbudslagen antogs utan att ha föregåtts av någon egentlig utredning och att de argument som fördes fram till förbudet för drygt 30 år sedan länge passerat bäst-före-datum. När det gäller den medicinska risknivån skall givetvis boxningen som andra idrotter ständigt diskutera hur risken för skador skall kunna minska, och vidta lämpliga åtgärder. Riskförebyggande arbete, beslut om regelverket för en idrott eller dess utrustning är idrottens eget ansvar och lämpar sig mycket illa för politiskt fattade beslut.
Trots det svenska proffsboxningsförbudet är många svenskar aktiva som proffsboxare, men de tvingas till träning och tävling i andra länder, vilket snarare ökar deras risker med att utöva sin idrott. Det är tämligen sällan i någon idrott ett plus att träna och tävla på ständig bortaplan. Att inte tillåta proffsboxning i Sverige innebär ju inte att svensken förskonas från boxning, eftersom den som såönskar kan se proffsboxning i TV varje dag. Det kan också ses som ett betydande hyckleri att upprätthålla ett förbud mot proffsboxning medan andra kampsporter som tillåter att såväl händer, fötter och knän i slag och sparkar mot kropp och huvud inte är förbjudna. Det är dessutom ologiskt att i en enda idrott, nämligen boxning, förbjuda den professionella delen.
Efter många turer beslutade regeringen i oktober 2001, efter beslut i riksdagen, att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att förutsättningslöst analysera de frågor som hänger samman med professionell boxning och andra kampsporter. Till ensamutredare utsågs Britt Solberg. Utredningen "Kampidrott i fokus" (SOU 2003:24) lade fram sitt förslag i mars 2003. Utredningen går igenom ett stort antal kampsporter, gällande bestämmelser rörande kampsporter, dessa idrotters roll i samhället, t.ex. avseende integration och jämställdhet, skaderisker osv. Dessutom redovisas vad som kan leda till skador för utövarna och hur skador kan undvikas.
Utredningen slår bl.a. fast följande:
Varken i lagen eller i propositionen definieras begreppet professionell boxning.
Proffsboxningslagens förbud är sannolikt inte tillämpligt vare sig på sådana sporter som till sin natur skiljer sig mer markant från boxning eller de som har mer boxningsliknande karaktär som t.ex. thaiboxning och kickboxning och att detta gäller oavsett om deltagarna får betalt för sitt deltagande eller inte.
Utredningen föreslår att lagen om förbud mot professionell boxning (1969:612) upphävs och att tillstånd skall krävas för den som vill anordna en offentlig tillställning med tävling och uppvisning i kampidrotter där det ingår slag eller sparkar riktade mot huvudet och att en sådan reglering skall finnas i ordningslagen (1993:1617). Vidare föreslås att ansökan om sådant tillstånd skall sökas hos polismyndigheten. Det senare har kritiserats i remissrundan och är sannolikt ett av skälen till att hela processen avstannat.
Under tiden funderar de politiska beslutsfattarna på om lagen mot förbud av proffsboxning skall upphävas eller kvarstå och kanske utökas med andra kampidrotter, där lämplig tillståndsgivare analyseras osv. Under tiden har vi en situation där olika kampidrotter utövas på helt olika villkor i landet utom proffsboxning som inte utövas alls, åtminstone inte på svensk mark. Det är därför hög tid att dödläget bryts.
Med anledning av det i motionen anförda bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag till åtgärder som gör att olika kampsporter kan utövas på lika villkor.
Vidare bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag om att upphäva den lag som förbjuder proffsboxning och att alla kampsporter i stället bör utgå från en tillståndsgivning i enlighet med vad som anförs i den s.k. kampsportsutredningen.
Riksdagen bör därför också ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag på vilken myndighet som är mest lämplig som sådan tillståndsgivare för kampsport. I budgettexten för BP 2005 (volym 9, Uo 17, sid.130) nämns att frågan bereds i Regeringskansliet. Det finns tydliga skäl att öka beredningstakten avsevärt.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Peter Pedersen (v) |