Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i särskild ordning utreda och redovisa hur frågan om scenkonstsinstitutionernas premiepensionsavgifter långsiktigt skall lösas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i särskild ordning utreda och redovisa hur frågan om finansiering av den kompletterande tjänstepensionen (KÅPAN) för de anställda vid scenkonstens institutioner långsiktigt skall lösas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i särskild ordning utreda och redovisa hur problemet med sångarnas och dansarnas pensioner långsiktigt skall lösas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i särskild ordning utreda och redovisa hur frågan om finansieringen av pensioner för den fria scenkonstens anställda långsiktigt skall lösas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen noggrant bör följa utvecklingen vid scenkonstinstitutionerna för att vid behov kunna ingripa med akuta åtgärder.
"Pensionsbomb kan orsaka konkurs för Operan."
"En i dag 32-årig artist eller tekniker vid en statsunderstödd institution kan förlora drygt 200 000 kronor i pension jämfört med en statsanställd med samma pensionsunderlag."
"Lös äntligen de särskilda pensionsproblemen för dansare och sångare"
"Hur ska de fria teatergrupperna och de fria dansgrupperna/koreograferna möta de ökade kostnaderna för pensionerna?"
Den skuld till Statens pensionsverk (SPV) som orsakats av att premien höjts med över 40 % från och med år 2004 betecknas av scenkonstinstitutionerna som en "tickande pensionsbomb". I hög grad anmärkningsvärt är det dessutom att SPV ännu inte redovisat grunden för sina beräkningar.
Faktum är att höjningen av premiepensionsavgifterna inte bara hotar de riktigt stora institutionerna, som Kungliga Operan, utan även de många region- och stadsteatrar runtom i landet som i tider av kommunala och regionala nedskärningar redan lever på den absoluta marginalen.
Vänsterpartiet hyser mycket stor förståelse för Teaterförbundets och Svensk scenkonsts krav att regeringen nu beslutar att t.o.m. år 2005 frysa höjningen av premipensionsavgifterna på den nivå som de kompenseras för i budgetpropositionen, likaså att hotet om retroaktiva inbetalningar bör undanröjas. Regeringen bör ges i uppdrag att i särskild ordning utreda och redovisa hur frågan om scenkonstsinstitutionernas premiepensionsavgifter långsiktigt ska lösas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I budgeten avsätts 15 miljoner kronor för den kompletterande tjänstepensionen, KÅPAN, för de anställda vid scenkonstinstitutionerna. Detta tillskott löser dock inte hels finansieringsproblemet. Det kan inte anses försvarbart att särbehandla scenkonstinstitutionernas folk. Regeringen bör i särskild ordning utreda och redovisa hur frågan om finansiering av den kompletterande tjänstepensionen (KÅPAN) för de anställda vid scenkonstens institutioner långsiktigt ska lösas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller sångares och dansares speciella problem har dessa sin grund i beslutet om övergången från ATP till det nya allmänna pensionssystemet. Dessa artister, som av rent fysiska orsaker har behov av en lägre pensionsålder än den gängse, och som inte har välbetalda jobb efter att de går i pension, får kraftigt sänkta pensioner efter 65 års ålder. Det har bl.a. lett till att dansare och sångare inte har vågat gå i pension och därmed också till att unga dansare inte fått några anställningar. Regeringen bör i särskild ordning utreda och redovisa hur problemen med sångarnas och dansarna pensioner långsiktigt ska lösas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De fria teatergrupperna och de fria dansgrupperna/koreograferna har under de senaste åren tagit på sig ansvaret för att också de anställda i den fria scenkonsten ska få del av de kompletterande avtalspensioner som är gängse på arbetsmarknaden. Detta har skett med uppbackning av regering och riksdag men utan några nya pengar. För tredje året i rad är anslaget oförändrat, och dessa och andra kostnadsökningar ska finansieras med anslag som redan är otillräckliga. Regeringen bör i särskild ordning utreda och redovisa hur frågan om finansiering av pensioner för den fria scenkonstens anställda långsiktigt ska lösas.
Detta bör riksdagen om sin mening ge regeringen till känna.
De signaler som under året kommit från scenkonstens olika företrädare såväl från institutionerna som från fackligt håll (se exempelvis inledande citat ovan) berättar om en mycket stor oro bland såväl arbetstagare som arbetsgivare när det gäller möjligheterna att behålla de anställda, likaväl som möjligheterna att producera föreställningar och hålla kvaliteten uppe i enlighet med de uppdrag som respektive institution har. Det är av yttersta vikt att regeringen håller denna fråga under noggrann uppsikt för att kunna ingripa akut där så kan komma att behövas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Alice Åström (v) |