Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt återkomma med förslag till finansiering för utgivning av Ordbok över Sveriges dialekter.
Budgetåret 1984-85 beslutade riksdagen att verket över Sveriges dialekter ska fullbordas. Anledningen till detta beslut var att den senaste ordboken från 1860-talet var starkt föråldrad. Efter den utgåvan har insamling fortsatt av tiotusentals människor ute i våra bygder. Nu, 20 år efter riksdagsbeslutet, kan konstateras att uppdraget har drivits på sparlåga, och man måste ställa sig frågan varför. En orsak kan vara medelstilldelning, men det torde inte vara hela sanningen. Vid genomläsning av regeringens budgetförslag för 2005 kan konstateras att andra verksamheter fått riklig tilldelning, som t ex 66,5 nya miljoner för fria entréer till statliga museer. För Språk- och folkminnesinstitutets hela verksamhet, där projektet Ordbok över Sveriges dialekter ingår, uppgår bidraget till blygsamma 29 miljoner kronor.
I projektet arbetar endast en redaktör för närvarande och som snart går i pension. Jämföras kan att t ex Norge har 28 redaktörer och Finland 10, allt i syfte att snart ha fullständiga utgåvor av det immateriella kulturarv som dialekterna utgör.
Kostnaderna för fortsättning av utgivningen är ingalunda oöverkomlig. Det är snarare en fråga om vilja. Ordboken vänder sig inte enbart till fackfolk utan till hela den intresserade allmänheten. De svenska dialekternas ordskatt är en omistlig del av vårt kulturarv som tillhör och berör oss alla. Kommer inte en förstärkning snarast förskingras ett omistligt kulturarv.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |