Motion till riksdagen
2004/05:Kr304
av Yvonne Andersson och Chatrine Pålsson (kd)

Det kulturella arvet som rör den kristna folkrörelsens framväxt


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning om hur man kan säkra det kulturella arv som finns i vårt land vad gäller byggnader och sånger som tillkom i samband med den kristna folkrörelsens framväxt.

Motivering

Ungefär en femtedel av svenska barn lider av depression. Så mycket som 700 000 människor i arbetsför ålder är sjukskrivna. BRIS tar emot ungefär 300 000 samtal per år från barn som far illa. Statistiken tyder på att vi behöver uppmärksamma människors hälsotillstånd i vid mening. Ett vanligt uttryck för god livskvalitet är att människor mår gott. Att de upplever mening, sammanhang och struktur i sin tillvaro. Kulturen bidrar till en sådan känsla. Den är viktig för människors välbefinnande. Historien visar att i tillstånd då befolkningar mått dåligt, t.ex. kring naturkatastrofer, har satsning på kulturen varit välgörande och lyft allmäntillståndet.

Ett mångsidigt kulturliv och en ömsesidig förståelse för varandras kulturyttringar är viktiga förutsättningar för ett öppet och demokratiskt samhälle. Kulturen ska aktualiseras i alla sammanhang som motkraft till människors ohälsa.

Kulturen ger människor koppling till sin historia som i sin tur bidrar till mening i nuet och visioner inför framtiden. Det är inte oväsentligt för medborgaren att känna till vilka kulturbärare som finns och vad de står för innehållsligt. Det är också viktigt att vara med och påverka det kulturutbud som ska finnas och vilka värden det ger uttryck för. Trängseln mellan kulturella värden är stor och vissa delar framträder medan andra sällan beaktas. I det offentliga kulturrummet bör mångfalden erbjudas och tillgängligheten för medborgaren finnas. Kulturen har stor påverkan på samtidens skeenden, och den behövs för en reell demokrati.

De kristna sångerna, psalmerna och litteraturen är en del av vårt kulturella arv. De har funnits i sammanhang där människor upplevt gemenskap på olika sätt, ofta tillsammans med aktiviteter som gudstjänstfirande eller filantropisk verksamhet, men också i de informella sammanhangen. Läsarsångerna tillhör ett kulturarv som vi är bärare av. Med läsarsånger avses den kristna traditionens psalm och sångskatt i vid mening. De flesta har minnen från något sammanhang där läsarsånger har funnits. Sångerna påminner och förknippas med känslor och värderingar av något slag. Som exempel kan nämnas "Han har öppnat pärleporten" och "O, store Gud när jag den värld beskådar". Genom allsång har kulturarvet förts vidare. Läsarsångerna är en del av det svenska kulturarvet och bör därför uppmärksammas inom det svenska kulturområdet.

Läsarsångerna fanns i ett sammanhang där många människor träffades över generationsgränser, oberoende av social och ekonomisk status. I de små missionshusen samlades människor för att utveckla gemensamma upplevelser och de religiösa skrifternas betydelse för deras liv. Många är de som deltagit aktivt eller passivt vid något tillfälle i något missionshus eller liknande. Missionshusen, kapellen, i sig är viktiga kulturella symboler som bör bevaras för eftervärlden. Folkrörelserna växte fram, trosfrågor vid sidan av nykterhetsfrågor och politiska idéer fanns alla i den svenska vaggan och detta är vår plikt att bevara och föra vidare till kommande generationer. Det är så historia skrivs till glädje och förståelse för efterkommande.

Det är viktigt att denna del av vår kultur inte bara minns av dem som någon gång deltagit utan att detta kulturarv förs vidare för förståelse av andra sammanhang. Därför bör regeringen utreda hur vi på bästa sätt kan bevara det kulturella arvet som finns i den kristna sångskatten.

Stockholm den 3 oktober 2004

Yvonne Andersson (kd)

Chatrine Pålsson (kd)