Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten skall kompensera scenkonsten vid kulturinstitutionerna inom teater, musik och dans för de utökade pensionskostnaderna och socialavgifterna vid svenska artisters resor och frilansarbete.
Kulturinstitutionerna inom teater, musik (orkestrar) och dans i hela Sverige kännetecknas av att verksamheten är beroende av en kår av högt kvalificerade yrkesutövare som inte är tillsvidareanställda utan har olika former av tidsbegränsade anställningar. Detta gäller bl.a. vid Värmlandsoperan i Karlstad.
Samtliga teater-, musik- och dansinstitutioner anlitar ofta frilansande personal vid sidan av fast anställda personal. Dessa tillfälliga anställningar kan avse enstaka föreställningar eller viss produktion och är en förutsättning för institutionernas verksamhet. Dessa från arbetsmarknaden i övrigt avvikande anställningsförhållanden har tillkommit bl.a. av kulturpolitiska skäl för att möjliggöra ett kvalitativt och rikt kulturutbud i hela landet.
Ett uttryck för detta är tillkomsten av Teateralliansen, vilket staten medverkat till, och som innebär en ny form av anställning för frilansande skådespelare. Parterna har också genom kollektivavtal disponerat delar av lagen om anställningsskydd (LAS ).
Flertalet frilansade konstnärer är bosatta i storstäderna och främst Stockholm eftersom de flesta arbetstillfällena finns där. Detta innebär att kulturinstitutionerna ute i landet måste anlita personal som inte är bosatta på orten. Utöver lön eller arvode står därför institutionen, i enlighet med kollektivavtalet på området, för övernattnings- och resekostnader samt traktamente för denna personal. Dessa ersättningar betraktas vanligen av institutionerna som ej skattepliktiga, och arbetsgivaravgifter inbetalas inte i enlighet med reglerna om skattebefriade tjänsteresor.
Sedan länge har scenkonstens pensionsfrågor varit i fokus. Detta har flera orsaker. En är att scenkonstens anställda, trots löften om motsatsen, har lägre pension än andra anställda med statlig pension. En annan är att många konstnärliga yrkesgrupper som sångare och dansare går i pension långt före den allmänna pensionsåldern, 65 år. Detta medför i det nya pensionssystemet att deras pensioner efter 65 års ålder blir mycket låg. I årets budgetpropositionen tas ett första steg mot att lösa dessa problem.
För institutionerna är dock det största problemet att staten önskar ta ut allt högre avgifter från aktiva inom scenkonsten för att finansiera pensionssystemet. I december 2003 kom beskedet att premierna höjs med totalt 4,2 procent (dvs. en 40-procentig ökning av pensionskostnaderna) redan från 2004 utan att någon finansiering erbjuds. De varslade höjningarna kommer att genomföras redan i år. En akut ekonomisk kris på många institutioner, teatrar, musik- och dansinstitutioner kan därmed förutses.
Den mycket allvarliga situationen förstärks ytterligare av att Regeringsrätten nu fastställt att institutionerna är tvungna att betala sociala avgifter på svenska artisters resor, uppehälle och traktamenten vid korttidsengagemang vid institutionerna. Eftersom de flesta frilansarna bor i Stockholm och reser till engagemang ute i landet drabbar detta främst teatrar och orkestrar utanför Stockholm. Det undantag som finns för andra yrkesgrupper som arbetar på liknande sätt borde självfallet också omfatta även scenkonsten. Nu är det dock fastlagt att såär det inte, utan att en lagändring måste till för att jämställa scenkonstens aktiva med byggnadsarbetare, militärer m.fl. För bl.a. Värmlandsoperan och andra institutioner kommer de nya pensionskostnaderna och sociala avgifterna vid artisters resor att hårt drabba verksamheten. Scenkonsten riskeras att utarmas.
Staten har nu skyldighet att snabbt kompensera scenkonsten vid Sveriges kulturinstitutioner, bl.a. Värmlandsoperan inom teater, musik och dans för de utökade pensionskostnaderna och de ökande sociala avgifterna. Detta måste ske för att rädda deras existens och rädda den kulturella kvaliteten i hela Sverige samt visa kulturarbetarna respekt i deras viktiga arbete.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Runar Patriksson (fp) |