Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om stöd till spelberoende.
Vi upplever ett ökat tryck från olika spelbolag som vill ta sig in på den svenska spelmarknaden. För att möta detta tryck har staten gått i och blivit aktör på spelmarknaden bl.a. genom sina Cosmopolkasinon. Resultatet är dock att utbudet av spel har ökat väsentligt. Det är visserligen inte oväsentligt vem som tar ut vinsterna som genereras genom det ökade spelandet, men för den som drabbas av spelberoende, direkt eller indirekt, spelar det ingen roll om det är svenska staten eller ett tyskt eller engelskt bolag som står som arrangör.
Det är dock samhällets ansvar att minska skadeverkningarna. Givetvis borde alla spelbolag som är verksamma i Sverige vara med och ta ansvar för de missbruk som vi vet uppkommer. Som en första åtgärd bör spelbolagen åläggas att ge information om spelberoende och dess kopplingar till såväl prostitution och brottslighet.
De sociala följderna av spelberoende där oskyldiga familjemedlemmar, släktingar och vänner kommer till skada behöver synliggöras, och detta bör naturligtvis vara ett ansvar för dem som tjänar pengar på spelandet. De kostnader som uppkommer för sociala myndigheter och det allmänna bör helt och betalas av dem som bidrar och uppmuntrar till spelande.
På samma sätt som vi en gång lyckades införa förbud för alkoholreklam på grund av alkoholens skadeverkningar borde vi begränsa reklam för spelande där det endast handlar om penninghasard som i spelhallar, kasinon och liknande. Dessvärre, på den här punkten, är vi numera medlemmar i EU, som inte skulle tillåta oss att införa begränsningar på dessa områden.
Arrangörer av penningspel bör åläggas att avsätta 0,1 % av beskattade vinstmedel till information om spelberoende och dess skadeeffekter.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Leif Björnlod (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |