Riksdagen begär att regeringen utreder om hur haislaindianernas totempåle skall kunna återlämnas snarast.
Haislaindianernas totempåle finns fortfarande kvar på Etnografiska museet, trots ett tio år gammalt regeringslöfte att den ska återlämnas.
Sedan 1929 har haislaindianernas totempåle funnits i Sverige på Etnografiska museet. Hur den tagits från sin ursprungliga ägare och hamnat i Sverige är en lång och delvis omtvistad historia. 1991 hade haislaindianerna lyckats spåra sin totempåle till Sverige, och när deras representanter besökte museet samma höst begärde dessa att totempålen skulle återlämnas till de ursprungliga ägarna.
Återförandet av totempålen är en mycket viktig länk i kedjan av en lång och hård kamp som haislaindianerna (liksom många andra ursprungsfolk) bedriver för att återfå sina rättigheter: territoriella, kulturella, materiella, religiösa och t.o.m. mänskliga kvarlevor.
1993 utnämndes av FN till ursprungsfolkens år. Resultatet blev magert, och därför bestämdes det att FN skulle ägna ett helt årtionde (1995-2004) till att förbättra ursprungsfolkens situation i världen.
Efter haislaindianernas första besök 1991 begärde Etnografiska museet att fååterlämna totempålen. Tre år senare (1994) kom regeringsbeslutet, vilket var undertecknat av dåvarande kulturminister Birgit Friggebo: "Regeringen medger med anledning av det av FN:s generalförsamling proklamerade och nyligen avslutade urbefolkningsåret att totempålen som gåva får överlämnas till Kitamaat Village Council. (Haislaindianernas byråd) Innan totempålen överlämnas skall Folkens museum etnografiska förvissa sig om att den får en lämplig placering och att det sörjs för dess bevarande." Regeringens formulering att museet måste sörja för totempålens bevarande har inneburit att haislaindianerna måste bygga ett hus där totempålen kan bevaras på ett musealt sätt. Trots försök med lokala insamlingar både i Canada och Sverige finns inte tillräckligt med pengar att bygga det kulturhus som haislaindianerna på grund av ovan givna skäl planerat. Inte vare sig från svensk eller kanadensisk sida har det anslagits några offentliga medel.
Totempålehuggaren, master carver Henry - Ten Ravens - Robertson och hans tre släktingar högg år 2000 två repliker av totempålen. En replik ställdes upp på den ursprungliga platsen i Kitlopedalen, Canada. Den andra höggs och placerades invid den gamla totempålen i utställningen om nordamerikas indianer på Etnografiska museet i Stockholm. Indianerna fullföljde därmed för fyra år sedan sin generösa utfästelse att skänka en ny totempåle till museet och svenska folket i utbyte mot att den gamla skickades tillbaka. Men den gamla står ännu kvar i utställningen på museet, där den ånyo kunde beskådas av haislaindianernas representanter vid deras senaste besök i september 2004.
I år är det tio år sedan regeringen fattade beslutet (1994-02-24) att haislaindianerna kunde få tillbaka sin totempåle. Kulturdepartementet och dess nuvarande kulturminister bör ges i uppdrag att presentera ett förslag till hur återförandet skall kunna ske snarast. Vad är det för mening med att fatta ett för ett ursprungsfolk så viktigt beslut om det i praktiken visar sig omöjligt att genomföra?
Haislaindianerna har under det gångna decenniet hunnit med att ta fram ritningar till ett kulturhus där totempålen intar en central plats samt utse platsen för kulturhuset. Finansieringsfrågan är fortfarande olöst både vad gäller byggnaden och hemtransporten av totempålen. Sverige har både ett moraliskt och ett etiskt ansvar att medverka till återförandet.
I december 2004 avslutas FN:s årtionde för ursprungsfolk. Låt oss få se att det finns handlingskraft och inte bara tomma ord bakom regeringens förhållningssätt till urfolksfrågor och till återförandet av haislaindianernas totempåle. FN:s årtionde för ursprungsfolk får inte gå till ända utan att denna viktiga fråga har fått sin lösning.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |