Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat stöd till allmänna samlingslokaler.
Samlingslokalen förenar över gränser och gör saker möjliga. Här frodas initiativkraft och frivilligt arbete. Samlingslokalen är en träffpunkt, ett centrum och en kraftkälla till utveckling. Det är en spännande utmaning att se till att våra lokaler är så moderna att även dagens generationer väljer dem som mötesplatser.
För snart ett år sedan lämnade utredaren Kjell Nordström ifrån sig betänkandet om Allmänna samlingslokaler (SOU 2003:118). Det innehöll en rad bra förslag och en utförlig analys av den allmänna samlingslokalens betydelse på 2000-talet. Han framhåller att fortfarande finns de allmänna samlingslokalerna till för att medborgarna ska kunna utnyttja sin yttrande-, mötes- och föreningsfrihet.
Även om den stora delen av arbetet i våra folkrörelsedrivna anläggningar sker ideellt, så ligger det ett ansvar på stat och kommun att se till att inte arbetsuppgiften blir såövermäktiga att dörrarna stängs, en efter en, till våra tidigare såöppna och inbjudande lokaler. För så kan det bli, om inte de ekonomiska resurserna ges för att rusta samlingslokalerna och göra dem tillgängliga för alla i samhället. De senaste åren har byggstödet till nödvändiga ombyggnader legat runt 25 miljoner kronor. Behovet har varit mer än dubbelt så stort.
Också kommunernas stöd är viktigt. Deras ekonomiska bidrag gör det möjligt att hålla dörren fortsatt öppen för allmänheten. Att spara in på bidragen är dumsnålt. Däremot kan samlingslokalerna samarbeta mer för att lösa gemensamma behov på bästa sätt.
Vi anser att det är högst rimligt att i statsbudgeten följa utredarens förslag och höja stödet till ombyggnader och handikappanpassning till 50 miljoner kronor. Stödet kommer att ge arbete i byggsektorn på samma sätt som ROT-avdragen, men med den skillnaden att resultatet, en nyrustad och ändamålsenlig samlingslokal, kommer alla i samhället att ha nytta av under många år. Det stärker tillväxten på kort, men framför allt på lång sikt, när bygden får en samlingsplats värd namnet.
Med besvikelse konstaterar vi att regeringen ännu inte återkommit med något förslag med anledning av Kjell Nordströms utredning. Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast återkommer med åtgärdsförslag i enlighet med utredarens förslag, vilket bl.a. innebär särskilda insatser för att nå ungdomar och att bidraget till ombyggnationer och handikappanpassning höjs till 50 miljoner kronor per år. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |