Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om betydelsen av läsfrämjande aktiviteter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en analys av bibliotekens betydelse för att bredda läsandet och om bibliotekslagen bör förändras för att möjliggöra att fler nås av bibliotekens verksamheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de biblioteksplaner som enligt den föreslagna ändringen i bibliotekslagen skall tas fram i varje kommun och landsting även bör innefatta krav på ett genusperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om analys och förslag till åtgärder i syfte att underlätta etablering av bokhandlar i de kommuner som saknar sådana.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka antalet översättningar från fler språkområden i den svenska bokutgivningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en kartläggning av och förslag till åtgärder i syfte att underlätta utgivning och distribution av litteratur på olika invandrarspråk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en kartläggning av och förslag till åtgärder i syfte att underlätta utgivning och distribution av litteratur på de nationella minoritetsspråken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i övrigt vidta åtgärder i syfte att bredda läsandet till nya grupper.
Vänsterpartiet har under de senaste mandatperioderna i ett flertal motioner fört fram olika förslag till läsfrämjande åtgärder. De har föreslagit sänkt bokmoms, lyft fram folk-, skol- och arbetsplatsbibliotekens betydelse för läsandet, behandlat konkurrenssituationen inom den svenska bokmarknaden och den svenska bokutgivningen, påtalat behovet av att öka och bredda översättningen till svenska från andra språk än engelska samt behovet av att stödja utgivning av litteratur på de nationella minoritetsspråken och många invandrarspråk. Till detta kan läggas krav pååtgärder för att behålla bredden och säkerställa försäljningsledet och distributionen av kulturtidskrifter.
Vänsterpartiet har sedan länge påpekat att det inte räcker med en åtgärd, t.ex. sänkt bokmoms, för att i ett slag få nya grupper att ta till sig boken och läsandet. Läsandet är i allra högsta grad en klassfråga, där läsandet och läsförståelsen är intimt kopplade till läsarens sociala bakgrund och verklighet. Lägre bokpriser är självfallet bättre än höga bokpriser om syftet är att få individer som vanligtvis inte köper mer än någon enstaka bok att köpa och läsa några böcker till.
Men för den som överhuvudtaget inte har någon relation till böcker och läsande räcker självfallet inte ett sänkt pris! Här krävs helt andra åtgärder alltifrån tidiga läsfrämjande åtgärder i förskola/skola, inte minst en satsning på väl fungerande skol- och folkbibliotek och barnbibliotekarier ute i kommunerna. Det krävs också en väl utvecklad läsinlärningspedagogik, som ger en tidig och positiv relation till läsandet och boken i stället för att läsandet upplevs som något onödigt och komplicerat.
Även inom detta område är föräldrar viktiga förebilder för sina barn. Det skall sägas att svenskarna är ett bokläsande folk, där många köper, lånar och läser böcker. Men olika undersökningar visar att så många som var femte person inte har läst någon bok under det senaste året. Det gäller inte minst för yngre män och pojkar medan kvinnor i alla åldersgrupper läser mer än män och att läsandet ökar med utbildningsgrad.
Det är oroväckande att det finns resultat som visar att barn läser allt mindre genom att TV, datorn och tillhörande spel ägnas desto mer tid. Om övning ger färdighet även vad gäller läsandet, har denna utveckling sannolikt betydelse för barns och ungdomars läsinlärning och läsförståelse. Även om svenska elever placerar sig mycket högt vad gäller läsförmåga i en internationell jämförelse, gäller fortfarande att många elever lämnar den svenska grundskolan utan att behärska sitt språk på ett tillfredsställande sätt, såväl vad gäller det talade språket som förmågan att läsa och skriva.
Förhållandet till språket och läsandet grundläggs i tidiga år och den som av olika skäl inte läser som barn/ungdom behåller ofta detta mönster även i vuxen ålder. Här har förstås föräldrarna ett stort ansvar när det gäller att stimulera de egna barnens läsande genom att själva köpa, låna och läsa böcker för eget nöje men också för sina barn. Eftersom det är pojkarna som halkat efter mest vad gäller läsandet, ligger här ett rimligt orsakssamband: De pojkar som aldrig sett sin pappa ta i en bok får det förmodligen svårare att identifiera sig själv som läsande jämfört med den som haft en pappa som brukat läsa godnattsagor.
Vänsterpartiet efterfrågar utifrån detta en bred och djupgående analys av läsandet och läsfrämjande åtgärder i syfte att underlätta för allt fler individer och nya grupper att på ett naturligt och fungerande sätt komma i kontakt med böcker och öka läsandet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Biblioteken är en viktig demokratisk och kulturell mötesplats. Den gällande bibliotekslagen garanterar att det finns åtminstone ett folkbibliotek i varje kommun. Utvecklingen har varit att många biblioteksfilialer försvunnit med följd att många personer fått det mycket långt till närmaste bibliotek, inte minst eftersom många skolbibliotek och arbetsplatsbibliotek dessutom försvunnit.
Vänsterpartiet vill säkra bibliotekens roll som mötesplats och kulturbärare. För att säkerställa detta krävs ekonomiska resurser och genomtänkta biblioteksplaner. Om den nuvarande bibliotekslagen endast förmår säkerställa ett folkbibliotek i varje kommun bör riksdagen överväga att skärpa och konkretisera denna lag. Det kan enligt oss inte anses tillräckligt med endast ett folkbibliotek i en kommun med stora geografiska avstånd och/eller bristfälliga kommunikationer.
Vi kan inte acceptera att de som bor i en kommuns ytterområden i framtiden riskerar att få klara sig utan reell tillgång till ett bibliotek. Vi vill därför ha en analys av bibliotekens betydelse för att bredda läsandet och om och hur bibliotekslagen bör förändras för att stimulera att fler nås och kan ta del av bibliotekens verksamheter.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är också viktigt att de biblioteksanställda, inte minst på barnbiblioteken, är medvetna om genusperspektivet och tillämpar detta vid urval och vid sagostunder och bokprat då det ju också ges tillfälle att diskutera böckernas innehåll med barnen. Professor Lena Kåreland vid Uppsala universitet har studerat barnlitteraturen ur ett genusperspektiv. Kåreland konstaterar i ett exempel att flickhuvudpersonen i en barnbok är generellt mer osäker än motsvarande pojkhuvudperson i en motsvarande bok, att hon gråter och söker skydd medan han orädd letar sig fram ute i världen. Kåreland har tillsammans andra forskare undersökt urvalet av barnböcker vid 23 förskolor i Uppsala och funnit att det är ganska traditionellt.
De moderna böckerna verkar ha svårt att tränga in i förskolan, vilket Lena Kåreland säger är synd, eftersom de ofta ger mer varierande bilder av vilka positioner flickor och pojkar kan inta. Forskarna fann också förskolor där man satsat på att jobba med genusfrågor i verksamheten och där detta varit framgångsrikt. Barnlitteraturen är en viktig spegel av samhället och den utövar givetvis en kraftig påverkan på barnen, som befinner sig i en mycket mottaglig ålder.
De biblioteksplaner som enligt den föreslagna ändringen i bibliotekslagen ska tas fram i varje kommun och landsting bör även innefatta krav på ett genusperspektiv.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I ett stort antal kommuner saknas fortfarande tillgång till en bokhandel inom den egna kommungränsen. Det är förstås inte till gagn för att bredda läsandet. Det krävs därför en analys av situationen för bokhandlarna och förslag pååtgärder som syftar till att möjliggöra ett mer vittförgrenat bokhandelsnät i syfte att underlätta etablering av bokhandlar i de kommuner som saknar sådana.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Statens kulturråd har i en tidigare s.k. omvärldsanalys konstaterat att det senaste decenniets utveckling visar att antalet boktitlar för barn och unga ökar, medan antalet översatta böcker minskar. Den stora majoriteten av de översatta barn- och ungdomsböckerna översätts från engelska, ca 80 %. Det totala antalet språk som översätts till svenska i bokutgivningen blir färre år för år och det gäller i princip för all litteratur. Här krävs kraftfulla åtgärder för att säkerställa att det i den svenska bokutgivningen översätts betydligt fler böcker än i dag till svenska från fler språkområden. Det gäller förstås i allra högsta grad även översättningar av litteratur på de nationella minoritetsspråken och olika invandrarspråk.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det kan konstateras att de förlag och de författare som ger ut och skriver böcker på invandrarspråk arbetar under mycket knappa förhållanden. Kulturrådet har konstaterat att det för närvarande inte finns några tillfredsställande sätt att fördela kvalitetsstöd till litteratur på invandrarspråk. Rådet har därför efterfrågat en kartläggning av det litterära kretsloppet för litteratur på invandrarspråk i landet för att få kunskap om vilka behov som finns och vilka åtgärder som krävs för att förbättra situationen för utgivning och distribution av litteratur på invandrarspråk.
Vänsterpartiet menar att det krävs en kartläggning av och förslag till åtgärder för att få kunskap om vilka behov som finns och vilka åtgärder som krävs för att förbättra situationen för utgivning och distribution av litteratur på invandrarspråken.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De nationella minoritetsspråken, dvs. samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch, har motsvarande problem vad gäller utgivning och distribution av böcker på det egna språket som vad ovan beskrivits för olika invandrarspråk. Även avseende de nationella minoritetsspråken krävs därför en kartläggning av och förslag till åtgärder för att få kunskap om vilka behov som finns och vilka åtgärder som krävs för att förbättra situationen för utgivning och distribution av litteratur på de nationella minoritetsspråken.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns inga enkla lösningar för hur läsandet skall kunna breddas till att nå nya grupper. Vi har tagit fram några förslag till lämpliga läsfrämjande åtgärder, men det finns säkert många, många fler vägar att pröva. Vi vill därför att regeringen tar initiativ till träffar, seminarier, konferenser, utbyte av kunskap och erfarenheter osv. med myndigheter, organisationer, föreningar m.m., som har intresse av och/eller verkar för läsfrämjande åtgärder.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Peter Pedersen (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Alice Åström (v) |