Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om språkutredningen.
Efter 18 månaders arbete lade, i början av april 2002, språkutredningen fram sitt betänkande, "Mål i mun". Efter sedvanlig remissomgång och några korta debattinlägg i media, har inget hänt. Enligt departementstjänstemän finns det förslag till propositionsskrivningar, men det som saknas är att det sker något politiskt, som rullar igång processen.
Utredningen tog upp bristerna i utbildningen i såväl svenska språket som "moderna språk", svenskans roll i EU, vårt ansvar gentemot den svenskspråkiga minoriteten i Finland och mycket annat. Sånär som på två korta reservationer (från m och c angående bibliotekslagen) var utredarna helt eniga med de i utredningen ingående experterna.
I utredningens betänkande ingick också ett förslag till en språklag:
§ 1. Det svenska språket är huvudspråk i Sverige och landets officiella språk i internationella sammanhang.
§ 2. De som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet använda klar och begriplig svenska.
§ 3. I andra författningar finns ytterligare bestämmelser om hur svenska språket skall användas. Där finns också bestämmelser om användningen av de nationella minoritetsspråken, teckenspråket och andra språk.
Lagens enda egentliga uppgift skulle vara att slå fast att svenskan är landets officiella språk. Dessutom blir det klart vad som avses i minoritetslagstiftningen, som i annat fall, utan att ett nationalitetsspråk utpekats, hänger i luften.
Många av de problem som förtecknas i utredningen har också vidimerats av gymnasieutredningen och i många andra olika sammanhang.
Det är av situationen för såväl det svenska språket i Sverige som internationellt och för undervisningen i främmande språk, hemspråk m.m. påkallat att en proposition baserad på språkutredningen snarast utarbetas.
|
Stockholm den 21 september 2004 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Jeppe Johnsson (m) |