Motion till riksdagen
2004/05:K7
av Kerstin Lundgren m.fl. (c)

med anledning av prop. 2004/05:8 Förlängd försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Skåne län och Västra Götalands län


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår proposition 2004/05:8 och tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regionförsöken i Skåne och Västra Götalands län skall permanentas från år 2007.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Ansvarskommittén i ett tilläggsdirektiv bör få i uppdrag att lägga fram förslag om en fortsatt regionalisering av Sverige.

Medborgarperspektivet är nedifrån och upp

Centerpartiet har en dröm om ett hållbart samhälle där människor får växa. För att människor skall kunna växa måste de ges tillfälle att påverka. Påverka sin omgivning och därigenom sina egna liv. Det är just den enskilda män­niskans möjligheter att ta ansvar såväl för sig själv som andra som är grunden för Centerpartiets demokratisyn. Centerpartiet vill förnya den svenska demokratin så att varje politisk nivå hämtar sitt mandat från underliggande nivåer. Vi anser att den samhällsform som bäst tillgodoser ett starkt skydd för det lokala självstyret med regional och nationell handlingskraft när det krävs är federalism, det vill säga delad suveränitet mellan flera olika nivåer. Federalismen beskriver i första hand den formella demokratin och hur offentlig makt skall utövas: med respekt för den enskilda individen och det lokala självstyret.

Det borde vara en självklarhet att de frågor som hanteras på regional nivå också beslutas på regional nivå. Därför eftersträvar vi i Centerpartiet en samhällsorganisation där stora, idag statliga, uppgifter förs till regionala organ och kommuner. Regionerna erbjuder en politisk arena som är närmare än nationalstaten men större och mer handlingskraftig för stora, regionala, beslut än kommunerna. Genom att låta folkvalda i regioner ta över befogenheter som traditionellt har legat på statliga organ ökar den demokratiska kontrollen över resurser, med ökad insyn och debatt som följd. Den decentralisering av makten som Centerpartiet förespråkar grundas i en tro på regionpolitikers förmåga att fatta kloka beslut och medborgarnas förmåga och vilja att styra sig själva.

Regionaliseringens möjligheter

Regionerna är den plats där beslut skall fattas för vilka kommunerna känns för små och staten för stor. Regionerna är en nivå som har kraft att fatta stora beslut, beslut som gäller sjukvård, infrastruktur, regional utveckling, kollektivtrafik, kultursatsningar och mycket annat. Det är också en nivå som är tillräckligt nära för att människor, organisationer, småföretagare och anställda skall känna att den går att påverka.

Ett avgörande steg för att öka legitimiteten och stödet för regionbildningar är att människor själva får utse sina företrädare. Centerpartiet menar därför att alla regioner bör ha ett direktvalt regionfullmäktige.

Det kommer inte minst att vara viktigt om regionerna skall ta över sådana uppgifter som folkvalda sköter idag, t.ex. i landstingen eller på uppdrag av kommunerna i regionen.

Regionförsök och ansvarsutredning

När regionförsöken påbörjades i Sverige beviljade regeringen endast ett fåtal försöksregioner, bland dem har Skåne och Västra Götaland blivit mest kända genom länssammanslagningar och att man formellt beslöt sig för att kalla landstingsfullmäktige för regionfullmäktige. 2002 beslutade riksdagen att försöken visserligen skulle få fortsätta i Skåne, Västra Götaland och Gotland, men slog igen dörren för ytterligare regioner som vill forma ett fast samarbete.

Regeringens lösning blev i stället kommunala samverkansorgan, som skulle ges möjlighet att ta fram program för länets utveckling och samordna utvecklingsinsatser för att uppnå programmets mål. Samverkansorganen får möjlighet att göra prioriteringar av infrastruktur m.m. när länsprogrammen för regional infrastruktur tas fram. Även om samverkansorganen får möjlighet att samverka med andra förblir de en svag aktör eftersom de endast förfogar över en mindre del (25 %) av medlen för regional utveckling. Övriga pengar finns kvar hos länsstyrelsen.

Den allvarligaste bristen är dock att samverkansorganen är politiskt svaga konstruktioner. Det faktum att samverkansorganen har indirekta mandat gör att de har en sämre folklig förankring och gör det svårare för medborgarna att utkräva ett direkt ansvar på den regionala nivån. Otydligheten i ansvarsfördelningen ökar. Vidare är en instabil struktur och avsaknad av självständiga medel två viktiga brister i samverkansorganens konstruktion.

Regeringen har tillsatt en kommitté med uppdrag att se över struktur och uppgiftsfördelning inom samhällsorganisationen: Ansvarskommittén. I juni 2004 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till kommittén. Genom tilläggsdirektiven antyder regeringen att man redan har bestämt sig för att systemet med samverkansorgan skall vara kvar. Kommittén får bl.a. i uppdrag att utreda huruvida man kan ha en asymmetrisk organisation där Skåne och Västra Götaland har en särskild ställning samt om det verkligen behövs en direktvald regional/sekundärkommunal nivå. Regeringen har slagit in på fel väg med det tilläggsdirektiv man har givit Ansvarskommittén. De regionförsök som har gjorts har i huvudsak visat sig vara framgångsrika och lett till ett ökat självförtroende i de berörda regionerna samt en större självständighet gentemot regering och riksdag. Den möjligheten borde komma fler till del.

Ansvarskommittén skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 28 februari 2007.

Regeringen motiverar sitt beslut att endast förlänga, istället för att permanenta, regionförsöken med att man inte vill föregripa Ansvarskommitténs samlade bedömning. Centerpartiet anser inte att detta är en orsak att återigen skjuta permanentningen av regionförsöken framför sig då kommuner och landsting fungerar oavsett en pågående ansvarsutredning.

Regionförsöken i Skåne och Västra Götaland har varit framgångsrika. Man har satsat tid och pengar för att få en fungerande organisation.

Att då, som regeringen föreslår, skjuta beslutet framför sig genom ytterligare förlängning av försöksverksamheten är ett mycket olyckligt handlingssätt. Det ger regionerna otydliga besked inför framtiden, vilket försvårar för regionerna exempelvis vad gäller deras möjligheter att göra långsiktiga åtaganden och bygga internationella nätverk.

Att inte permanenta verksamheten utan endast förlänga den ytterligare en mandatperiod riskerar också att bidra till ökad osäkerhet kring vilka frågor landstingsvalen i Skåne och Västra Götaland egentligen handlar om, vad som kommer att hända 2010 och med vilken kraft man kan arbeta på att utveckla regionbildningarna. Samtidigt som de båda regionerna, på nåder, får fortsätta att kalla sig regioner blir beslutsordningen krånglig och avhängig av godkännanden från en mängd statliga myndigheter. Regionförsöken i Skåne och Västra Götaland bör permanentas från 2007. Detta bör ges regeringen till känna.

Vidare är det nu hög tid att dra slutsatser av regionförsöken och ge varje region i Sverige möjligheten att bilda direktvalda regionala självstyrelseorgan som ersätter landstingen och som tar över uppgifter från staten.

Ett permanentande av regionerna bör präglas av den tilltro till lokala och regionala folkvaldas förmåga att ta ansvar också för stora beslut som var vägledande då försöksverksamheten inleddes. Det är naturligt att övergången från försök till permanenta regioner för med sig ökade befogenheter för regio­nerna att fatta beslut. Det är centralt att ett fast institutionellt ramverk för besluten åstadkoms snarast. Därför bör Ansvarskommittén i ett tilläggsdirektiv få i uppdrag att lägga förslag om en fortsatt regionalisering av Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 27 oktober 2004

Kerstin Lundgren (c)

Agne Hansson (c)

Eskil Erlandsson (c)

Viviann Gerdin (c)

Johan Linander (c)

Claes Västerteg (c)

Jan Andersson (c)