Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör verka för tillsättandet av en internationell utredning enligt vad i motionen anförs om speciella förfaranden vid avvisningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsättande av en nationell utredning av avvisningarna av nämnda två egyptiska medborgare.
Avvisningen i december 2001 av de terroristanklagade egyptiska medborgarna Ahmed Agiza och Mohammed El Zari har sedan flera år kritiserats av svenska och internationella MR-organisationer. Ärendena har också granskats av två FN-kommittéer - Människorättskommittén och Tortyrkommittén - samt i kritiska ordalag tagits upp av Europarådets MR-kommissonär Gil Robles. Vidare har flera specialrapportörer inom FN vädjat i fallen. JO har nyligen inlett en utredning om den svenska polisens agerande i samband med att avvisningen verkställdes, och konstitutionsutskottet skall utreda om den svenska regeringens handlande varit i överensstämmelse med svensk lagstiftning och våra konventionsåtaganden. Regeringen har tidigare i år meddelat att den vill tillsätta en utredning med internationellt inslag för att utreda tortyranklagelserna mot Egypten. Enligt den svenska regeringen är dock Egypten ej villigt att samarbeta om detta.
Avvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed El Zari har stor betydelse för tolkningen av säkerhetsrådets resolution 1373 med den följande resolutionen 1456 som rör bekämpning av terrorism och innehåller krav på att mänskliga rättigheter efterlevs även i kampen mot terrorism. Fallen har även blivit symboler för en allt vanligare företeelse: att byta ut det absoluta förbudet mot att avvisa, utvisa eller utlämna personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, mot ett slags "icke-tortyravtal" med den mottagande staten. Så kallade diplomatiska försäkringar eller garantier ersätter det absoluta tortyrförbudet. Fallen är även mycket intressanta eftersom de kopplas samman med vad som kallas "renditions". Med "renditions" menas att USA anklagas för att plocka upp personer som på något sätt kopplats samman med terroriststämplade organisationer var som helst i världen och föra dem till ett land där de är efterfrågade. Det skapar möjlighet att förhöra dessa personer enligt metoder som inte är tillåtna i USA - och följaktligen inte heller i Sverige (tortyr genom ombud). Fallet med avvisningarna träffar mitt i frågan om hur bekämpningen av terrorismen skall skötas. Det är vår övertygelse att terrorismen måste bekämpas i enlighet med demokratiska regler och rättsstatens principer. Denna övertygelse delas av regeringen och statsministern som i regeringsförklaringen uttalade att "den internationella kampen mot terrorism skall bedrivas med respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Rättsstatens principer skall hävdas." Just därför måste utvisningarna noga granskas.
Ingen av de utredningar som skall genomföras i Sverige kommer dock att ge någon helhetsbild av händelseförloppet. Men framför allt: Det är Sveriges, Egyptens och USA:s regeringars handlingar och ansvar som måste utredas på ett effektivt och opartiskt sätt. Det måste fastställas var ansvaret ligger för de fruktansvärda kränkningarna av männens mänskliga rättigheter. Det handlar om övergrepp under asylprocessen, brott mot förbudet att avvisa vid risk för tortyr, incommunicado - fängslande, tortyr och kränkande behandling, brist på "fair trial" och en rad övergrepp under transporten. Därför bör Sveriges regering verka för att en opartisk, internationell utredning, helst under ledning av FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter, tillsätts. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Idag vilar beslutet att avvisa asylsökande som anses utgöra en nationell säkerhetsrisk (dvs. en risk i Sverige) enbart hos regeringen, efter rekommendationer från Säkerhetspolisen. Utlänningslagen, 7 kap. 11 § andra stycket 2, ger också möjlighet till avvisning om det annars kan störa internationella relationer. Om avvisning sker enligt denna paragraf kan den enskilde inte överklaga beslutet. En oberoende nationell utredning borde få möjlighet att värdera den information som fanns i fallen Agiza och El Zari, för att på så sätt se om det fanns tillräckliga skäl att undanta dem från rätten att överklaga ett beslut om avvisning enligt artikel 13 i Europakonventionen. En utredning av detta slag kräver att sekretessen i dessa fall hävs och att enskilda inblandade personer tvingas vittna under sanningsplikt. Regeringen bör snarast tillsätta en sådan utredning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Alice Åström (v) |
|
|
Tobias Billström (m) |
Erik Ullenhag (fp) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Margareta Andersson (c) |
|
Gustav Fridolin (mp) |