Medborgaren ska stå i centrum för all offentlig verksamhet. En starkare ställning för medborgaren som konsument av offentligt finansierade välfärdstjänster uppnås i hög utsträckning genom att skapa valfrihet mellan olika konkurrerande alternativ och en mångfald i verksamheterna.
Genom mångfald och valfrihet stärks medborgarnas egenmakt och självständighet, och "klientförhållandet", som ofta uppstår då medborgaren med ett behov av stöd hamnar i beroendeställning mot den som ger hjälpen, bryts.
Den offentliga servicen måste deklarera vad man erbjuder medborgaren. Först när vi vet vilken ambitionsnivå en offentlig verksamhet bör hålla har vi möjlighet att ställa krav och utkräva ansvar.
För att medborgaren ska kunna veta att hon erbjuds bästa möjliga service måste utvärderingar och resultatredovisningar göras tillgängliga och begripliga. När medborgaren kan se vilken kvalitet servicen håller kan hon ställa krav på förbättringar.
I den här motion presenteras konkreta förslag på olika områden där vi vill gå vidare med ny politik för att stärka medborgarens ställning, inflytande och möjligheter att påverka offentligt finansierad verksamhet.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Medborgarkontrakt 5
En långsam revolution - bryt klientförhållandet och ställ brukaren i centrum 5
Mjuk styrning utan lagstiftning 7
Erfarenheter att bygga vidare på7
Ett program för stärkt medborgarmakt 8
Makt åt studenterna - studentkontrakt 9
Starkare rättigheter genom lagstiftning 10
Konsumenträtt inom offentlig verksamhet 10
Starkare rättigheter vid myndighetsbeslut 11
Starkare rättigheter för funktionshindrade 11
Bättre verkställande av LSS 11
Valfrihet och mångfald 12
Större valfrihet inom förskolan 12
Mer valfrihet i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 13
Kvalitet och uppföljning 13
Kvalitets- och brukarindikatorer i offentlig verksamhet 13
Sjukvården 14
Performance indicators i Kanada 14
Kvalitetsrapportering i Norge 15
Skolan 15
SALSA, SIRIS och BRUK 15
Större medborgarmakt genom brukarindikatorer 16
Nya verktyg för stärkt medborgarmakt 17
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett program för ökad medborgarmakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta fram ett program som kraftsamlar kring stärkt medborgarmakt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förslag på forum där medborgaren kan ge uttryck för åsikter, problem och fördelar i offentlig verksamhet.
Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en dialog med Kommun- och Landstingsförbunden kring hur medborgarnas makt och inflytande kan stärkas.
Riksdagen begär att regeringen ger Högskoleverket i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med studentkontrakt på fem universitet eller högskolor.1
Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av lagstiftningen för att så långt som möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och produktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de olika sektorerna i ekonomin.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av dröjsmålstalan i samband med myndighetsbeslut.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att se över hur en rättighetslagstiftning som garanterar en successiv implementering av tillgänglighet kan införas i Sverige i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att koppla alla LSS-beslut till ett datum för verkställande och att ett beslut som inte verkställs inom tidsramen bör betraktas som ett negativt beslut.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en person som fått ett positivt beslut om LSS-stöd bör kunna gå till en privat anordnare för verkställande av beslutet om beslutet inte verkställts av kommunen inom utsatt tidsram.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer valfrihet inom förskolan.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en omställningsersättning i arbetsmarknadspolitiken.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjukvården bör redovisa sina resultat och sin kvalitet på ett öppet och tillgängligt sätt för att stärka medborgarnas inflytande och påverkansmöjligheter.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de skolkvalitetsdata som finns publiceras. 1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att generellt göra data och statistik för offentlig verksamhet tillgänglig.
1 Yrkandena 5, 11 och 14 hänvisade till UbU.
3 Yrkandena 9, 10 och 13 hänvisade till SoU.
4 Yrkande 12 hänvisat till AU.
Offentlig verksamhet finns till för medborgaren. Med rätta har vi högt ställda förväntningar på den service och de tjänster som vi gemensamt finansierar och organiserar. Men vad har man som medborgare egentligen rätt till och hur prioriteras de begränsade resurser som finns?
Idag känner sig många medborgare osäkra på vad de kan förvänta sig av den offentliga servicen. Många vet inte heller om den service de fått lever upp till de krav som man borde kunna ställa. Ett sätt att komma tillrätta med dessa problem är att jobba med medborgarkontrakt.
Medborgarkontrakt kan definieras som en juridiskt icke-bindande avsiktsförklaring mellan en offentlig organisation och medborgaren eller brukaren av en offentlig tjänst.
Medborgarkontrakt är ett sätt att förtydliga och stärka medborgarens inflytande och möjligheter att påverka service och tjänster.
Ett medborgarkontrakt tydliggör medborgarens rättigheter gentemot det offentliga. Dessutom förbättras kvalitetsarbetet i offentlig verksamhet, dialogen och förståelsen mellan politiker, tjänstemän och medborgare stärks och arbetssituationen för personalen i offentlig sektor förbättras.
Medborgarkontrakt är viktigt för att öka mångfalden och valfriheten i offentlig verksamhet men också för att definiera vad ett gott bemötande innebär.
I arbetet med ett medborgarkontrakt definieras genom en dialog mellan politiker, tjänstemän och medborgare gemensamt vad som är god kvalitet, vad man kan förvänta sig av en offentlig tjänst eller service och hur man kan få kompensation om något går fel.
Dialog skapar gemensamma referensramar, förväntningar och en tydlighet. System för klagomålshantering skapar vägar för återkoppling och kontinuerlig kvalitetshöjning. Kompensation skapar incitament och en starkare ställning för medborgaren. På det här sättet stärks den lokala demokratin och medborgaren får större möjligheter att påverka och vara delaktiga.
Medborgarkontrakt kan också bidra till att medborgarnas förväntningar på välfärdstjänsternas innehåll är realistiska och till att minska stressen för personalen som känner sig otillräcklig i sin yrkesroll.
Grundtanken i medborgarkontraktet är ett skrivet dokument där det offentliga tillsammans med medborgaren definierar vilka krav de offentliga tjänsterna ska leva upp till.
För att ta fram ett medborgarkontrakt är det mycket viktigt att inleda en dialog mellan det offentliga och de som ska bruka en offentlig tjänst. Formen för dialogen kan se olika ut. Men det centrala är att kommunen, myndigheter, bolaget etc. skaffar sig en tydlig bild av:
vad medborgaren prioriterar som viktigt
vad medborgaren förväntar sig
vilka resurser man har att förfoga över.
I arbete med medborgarkontrakt blir dialogen mellan politiker ett självklart moment som inte kan prioriteras bort på grund av tidsbrist eller ovilja.
Ett medborgarkontrakt kan ha olika ambitiöst innehåll. Det centrala i kontraktet är att det finns en tydlig koppling till andra styrdokument och politiska målsättningar utan att det för den skull blandas ihop med dessa.
Det vi menar med ett medborgarkontrakt innehåller villkor för när åtagandet ska gälla och utfästelser kring vilken typ av kompensation eller rättelse som kan komma i fråga om verksamheten inte hållit vad som utlovats.
Exempel på vad medborgarkontakt kan innehålla:
I äldreomsorgen i Luleå kommun har man bland annat definierat hur lång tid det får ta att få en bostad efter att man beviljats ett äldreboende: "Vi garanterar att du får ett erbjudande om bostad inom 6-8 veckor efter det att du beviljats äldreboende. Har du önskemål om att flytta till ett speciellt hus kan väntetiden bli längre. Vid akuta behov går det alltid att få tillfällig plats."
Ett annat exempel kommer från Finland. Arbetskraftsbyrån (motsvarande arbetsförmedling) i Vammala har bland annat tagit fram följande kvalitetslöfte: "När du kommer till arbetskraftsbyrån blir du betjänad inom 15 minuter. Om du har avtalat att träffa någon håller vi fast vid den avtalade tiden..." och om fel uppstår åtar man sig att "rätta till fel som uppstått genom vår egen verksamhet samma dag som vi får veta om dem. Vi förklarar saken för dig. Vi för bok över våra misstag och förbättrar vår service på basis av dem."
Ett tredje exempel är Rinkebyskolan där skolan gjort villkorade kvalitetsåtaganden gentemot elever och föräldrar och där man också beskriver hur de ska säkerställas och hur rättelse ska ske:
Varje elev som har gått fem av sina grundskoleår i Rinkebyskolan och andra skolor i Rinkeby, ska uppnå kunskaper som minst motsvarar betyget godkänt i samtliga skolämnen efter skolår nio. Villkor: Eleven skall ha fullständig skolbakgrund motsvarande det svenska skolsystemet och delta i skolarbetet på ett seriöst sätt minst 90 % av tiden. Detta säkerställs och följs upp genom att varje elev får sin kunskapsutveckling kartlagd vid terminskonferenser samt med hjälp av Skolverkets diagnoser för år 7 och de nationella proven för år 9. Rättelse: Om en elev inte uppnått de uppsatta kunskapsmålen åtar sig Rinkebyskolan att erbjuda eleven ferieundervisning med individuellt utformade åtgärdsprogram. Ett ytterligare grundskoleår efter skolår 9 är en annan möjlig väg till rättelse.
Ett framgångsrikt arbete med medborgarkontrakt skapar fördelar och vinster för alla berörda parter. För politikerna öppnas kanaler till medborgarna och medborgarnas prioriteringar tydliggörs för politikerna.
Medborgarkontraktet blir ett naturligt sätt att utveckla kvalitén i de offentliga tjänsterna. Medborgaren blir medveten om vad hon kan kräva och vilka resultat det offentliga ska prestera. För tjänstemännen blir det lättare att prioritera och tydlighet skapas mellan vad man förväntas prestera och vad som är orimliga krav. Lika viktigt är dock att man får fungerade kanaler som kan användas när tjänster inte lever upp till de mål som finns. Slutligen kan kompensation, oavsett om det sker genom en ursäkt eller genom en avgiftsreducering leda till ett ökat förtroende.
Medborgarkontrakts svårigheter ska inte underskattas. Ett lyckat arbete kräver mod, engagemang och långsiktighet. Att utsätta sig för dialog innebär att det offentliga och politiker kan tvingas ompröva ståndpunkter. Att konkretisera vad man ska leva upp till på den detaljnivån som medborgarkontrakt innebär gör samtidigt att man riskerar att misslyckas.
Lagen föreskriver idag god kvalitet i den offentliga verksamheten. Exakt hur det här ska tolkas preciseras däremot inte i lagtexten. Då offentlig verksamhet ofta är komplex, ser mycket olika ut i olika verksamheter samt på andra sätt skiljer sig åt är metoden med mål- och resultatstyrning oftast bra.
Medborgarkontraktet kommer in som ett led mellan de generella skrivningarna i lagen och medborgarens konkreta önskemål.
Det saknas idag lagstiftning som reglerar arbetet med medborgarkontrakt. Innebär ett medborgarkontrakt att en kommuninnevånare kan stämma kommunen om den inte lever upp till det som kontraktet stadgar? Rättsläget kring de här frågorna är inte helt klart. Medborgarkontrakt måste kunna införas utan att det offentliga riskerar okontrollerbara stämningsprocesser. Samtidigt behövs det också en tydligare juridisk reglering av medborgarens rättigheter och formerna för medborgarkontrakt.
I samband med medborgarkontrakt är det självklart att också diskutera kompensation och rättelse. Tankarna förs lätt till ekonomisk kompensation och muntliga och skriftliga ursäkter och förklaringar till vad som gått fel.
Till exempel kan det vara nödvändigt med ett möte med den ansvarige tjänstemannen när ett ärende inte skötts som det borde eller att läxhjälp eller ferieundervisning som erbjuds till elever inte nått ända fram till de åtaganden som skolan gjort.
Den här typen av "mjuk" kompensation är kanske den viktigaste för att medborgaren ska känna att problemen tas på allvar. Minst lika viktigt är dock kompensation som syftar till en rättelse av det som inte fungerat. Ibland kan det vara nödvändigt också med ekonomisk kompensation. Ekonomisk kompensation går idag att använda i form av avgiftsnedsättningar i avgiftsbelagda verksamheter men är förmodligen olagligt i andra tjänster där en avgift inte tas ut.
Erfarenhet från konkret arbete med medborgarkontraktsliknande konstruktioner finns som nämnts ovan både internationellt och i Sverige.
I flera kommuner i Sverige har man gått från idé till konkreta projekt.
Inom ramen för Svenska Kommunförbundets kvalitetsarbete har sedan år 2000 pågått ett projekt "Tjänstegarantier i all kommunal verksamhet". Projektet har drivits i nätverksform och omfattning, tillvägagångssätt och utbredning skiljer sig åt mellan de olika kommunerna. De kommuner som prövat medborgarkontrakt är överlag nöjda med sitt arbete och det finns ett stort intresse från andra kommuner att påbörja sitt arbete.
Även på statlig nivå har trevande försök gjorts. Ett 20-tal myndigheter har mellan 2001 och 2003 bedrivit försöksverksamhet med servicedialoger och serviceåtaganden. Generellt har arbetet upplevts som positivt. Statskontoret som utvärderat projektet sammanfattar försöket så här: "Servicedialoger och serviceåtaganden är ändamålsenliga arbetsmetoder för att få till stånd en medborgarorienterad verksamhetsutveckling. De leder till bättre service och ökad delaktighet och bidrar därmed till att upprätthålla ett högt förtroende för förvaltningen. Statskontoret anser att arbetet med servicedialoger och serviceåtaganden bör fortsätta och spridas ytterligare i statlig förvaltning."
Medborgarkontrakt är ett viktigt instrument för att jobba vidare med större brukarinflytande och mer medborgarmakt.
Som utgångspunkt för arbetet föreslår vi följande principer för medborgarkontraktet:
Dialog; medborgarkontraktet måste bygga på en genuin dialog mellan politiker, tjänstemän och medborgare/brukare
Valfrihet; att medborgaren/brukaren väljer vem som levererar en tjänst
Rättigheter; vad medborgaren/brukaren har rätt till måste framgå
Kvalitet; tydliga kvalitetsmått måste ställas upp för den offentliga verksamheten
Klagomålshantering; var och till vem man ska vända sig om något inte håller vad som utlovats
Rättelse eller kompensation; vilken typ av rättelse eller kompensation som kan komma ifråga när något brister.
Vi menar att det krävs ett tydligt politiskt initiativ för att införa medborgarkontrakt. De juridiska förutsättningarna och konsekvenserna måste tydliggöras genom ny eller anpassad lagstiftning. Däremot menar vi att innehållet i regel inte bör specificeras på nationell nivå. När det gäller dagens rättighetslagstiftningar måste förhållandet mellan nationella utfästelser och lokala kontrakt preciseras.
Medborgarkontrakten måste få växa fram i den takt som de lokala förutsättningarna medger. Även på nationell nivåär det dock viktigt att systemen får växa fram i den takt som speciella omständigheter för olika verksamheter medger. Erfarenheterna från de många spännande projekt som pågår i kommunerna bör utnyttjas på den nationella nivån.
Vad som däremot är nödvändigt är ett program och en kraftsamling kring dessa frågor.
Statskontoret bör tillsamman med statens kvalitets- och kompetensråd få i uppdrag att ta fram ett program som kraftsamlar kring stärkt medborgarmakt. Programmet kan till exempel innehålla:
Ett kvalitetsmärkningsprogram där ett kvalitetsmärkningssystem etableras för offentlig verksamhet och där betyg utdelas enligt nyckeltal och kvalitetsparametrar.
Ett nationellt "benchmarking"-verktyg dvs en nationell databas som är kopplad till de projekt som pågår, där kommuner, landsting och statliga myndigheter kan få hjälp att hitta goda exempel, nya metoder och "best practice".
Förslag på olika former av kompensation från kommuner, landsting och stat till medborgarna i samband med dröjsmål eller andra avvikelser från medborgarkontrakt.
Medborgarpaneler, där medborgarna kan ge uttryck för åsikter, problem och fördelar bör användas i offentlig verksamhet i bred omfattning.
Staten bör tar initiativ till en dialog med Kommun- och Landstingsförbunden kring hur medborgarnas makt och inflytande kan stärkas. Men lika viktigt är att arbete med medborgarkontrakt utvecklas inom den statliga verksamheten och inom de statliga myndigheterna.
Det måste bli ett slut på centralstyrning och politiska pekpinnar gentemot universitet och högskolor - såväl gentemot lärare, studenter som forskare. Studenternas val måste få större genomslag när det gäller tilldelning av platser både mellan olika högskolor och mellan skilda ämnesdiscipliner. Grundutbildningen vid landets universitet och högskolor måste byggas upp med studentens perspektiv i förgrunden.
Den vetenskapliga kvaliteten i forskning och undervisning ska sättas i främsta rummet. Kvaliteten i undervisning och forskning ska utvärderas genom såväl inre som yttre, oberoende, granskning.
Universitet och högskolor ska också kunna skriva så kallade studentkontrakt med sina studenter. Ett bra kontrakt måste innebära rättigheter och skyldigheter för båda parter - studenterna och lärarna.
Studentkontrakten kan innehålla:
Utfästelser om lärartäthet och antal undervisningstimmar.
Andelen disputerade lärare som deltar i undervisningen.
Principer för hur bland annat rättning och betygssättning ska gå till. Studenten ska ha rätt att överklaga sitt betyg eller få sin uppsats bedömd av någon annan, i slutändan en av institutionens professorer eller någon fristående granskare.
För doktorander kan anges exempelvis hur mycket handledning som den enskilde forskarstuderanden har rätt att kräva.
Platsgarantier för vidareutbildningar och fördjupande kurser.
För studenterna anges till exempel krav på närvaro, antal studietimmar kursen omfattar och betygskrav för godkänt med mera.
För att främja arbetet med studentkontrakt bör Högskoleverket ges i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med studentkontrakt på fem universitet eller högskolor.
På några områden är det idag i Sverige nödvändigt med ny lagstiftning för att stärka medborgarnas ställning.
I Sverige har det sedan 1989 funnits en relativt bra och fungerande produktsäkerhetslag som har stärkt konsumenternas makt över privata tjänster och varor. Från konsumentsynpunkt har detta varit mer än framgångsrikt. Visst kan den förbättras ytterligare när det gäller privata tjänster och varor men den ger ändock ett bra skydd.
Idag finns inte bara privata varor och tjänster, och den starka och tydliga gränsdragning som tidigare fanns mellan privat och offentligt håller på att suddas ut.
Rättspraxis håller också på att förändras. På kommunalnivåär det s.k. dagismålet från 1998 det som är mest uppmärksammat och där en tydlig förändring i praxis visar sig. Fallet handlar i korthet om att en mamma som var missnöjd med kvalitén på ett dagis vände sig till domstol för att få kompensation för att hennes barn blivit sjuka av mögel. Tidigare hade liknande mål alltid avvisats med motiveringen att de inte var civilrättsliga mål. Nu sa däremot alla tre instanser att det gick att föra talan i allmän domstol eftersom dagisplatsen var en avgiftsbelagd verksamhet. I och med att dagisplatsen är avgiftsbelagd är kommunen i viss utsträckning att betrakta som näringsidkare. På grund av förändringen i rättspraxis blir det viktigt att klargöra kommunens respektive medborgarens ställning som "konsument" respektive "näringsidkare".
Vi föreslår en översyn av lagstiftningen för att så långt som möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och produktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de olika sektorerna i ekonomin.
Medborgarkontrakten är tänkta att generellt reglera förhållandet mellan medborgare och offentlig verksamhet och offentliga tjänster. Medborgarkontraktet är mycket effektivt när det handlar om löpande verksamhet och att konkretisera generella åtaganden som till exempel vad en "bra skola" innebär.
I de fall när det handlar om myndighetsbeslut i samband med offentlig verksamhet är det dock viktigt, i en rättsstat, att det även finns verkningsfulla juridiska vägar att utkräva ansvar. Framför allt är det viktigt att kunna kräva att beslut fattas på utsatt tid. I de fall ett medborgarkontrakt definierar handläggningstider och dröjsmål bör medborgaren kunna föra dröjsmålstalan mot den myndighet som ska fatta beslutet.
Den svenska LSS-lagstiftningen (lagen om särskilt stöd) är varken onödig eller en dålig lagstiftning som vissa röster i samhället har påstått. Men det är dags för samhället att ta steg två för funktionshindrades väg till fullt medborgarskap och vid sidan av LSS införa en tillgänglighetslagstiftning. Utan en ordentlig tillgänglighetslagstiftning tror vi inte att Sverige kommer att lyckas med målen för riksdagens nationella handlingsplan för tillgänglighet, där Sverige ska bli handikapptillgängligt år 2010. Ett varnande exempel på undermålig tillgänglighet för en funktionshindrad i rullstol är riksdagen, den svenska demokratins högborg. Att ta sig in i flera av byggnaderna innebär problem och att ta sig runt i huset är svårt. En tillgänglighetslagstiftning hade tvingat huset att bli fullt ut anpassat för funktionshindrade.
Vi föreslår att en utredning tillsätts för att se över hur och på vilket sätt en rättighetslagstiftning som garanterar en successiv implementering av tillgänglighet bäst kan införas i Sverige.
Det samhälle vi lever i ska klassas som en rättsstat, det innebär att samhället är ordnat kring lagar och förordningar vilket gör att medborgares rättigheter är knutna till dessa. Vårt samhälle kan därför inte garantera rättigheter utan lagstiftning; därför är det alla partiers, beslutsfattares och medborgares skyldighet att stödja personer med funktionshinders krav på en tillgänglighetslagstiftning.
LSS är en unik lagstiftning som praktiskt har möjligheten att förändra många människors liv till det bättre samtidigt som den slår fast grundläggande rättigheter för en grupp som annars ofta glöms bort i det politiska arbetet.
Ett problem med LSS, vilket bland annat bekräftas av Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO, är att kommuner ger positiva besked angående LSS och att de därefter vägrar (eller förhalar) att verkställa dessa beslut. Det blir ett problem eftersom det inte går att överklaga ett positiv beslut inom ramen för förvaltningsrätten.
För att komma till rätta med det här problemet bör LSS-beslut koppas till ett datum för dess verkställande. På det sättet blir det tydligt när en kommun inte lever upp till sina förpliktelser och samtidigt blir det möjligt att överklaga besluten.
Vi föreslår att alla LSS-beslut kopplas till ett datum för verkställande. Ett beslut som inte verkställs inom tidsramen bör betraktas som ett negativt beslut vilket skulle innebära att beslutet kan överklagas i vanlig ordning.
Vi föreslår att en person som fått ett positivt beslut om stöd enligt LSS bör kunna gå till en privat anordnare för verkställande av beslutet om beslutet inte verkställts av kommunen inom utsatt tidsram.
Dagis och förskola har spelat, och spelar fortfarande, en mycket viktig roll för kvinnors möjlighet att kunna förena eget yrkesarbete med ansvar för barn och familj. De allra flesta barn och föräldrar tycker att förskola, familjedaghem och liknande verksamheter fungerar bra för dem. Det är en stor stressfaktor för småbarnsfamiljer om ens barn inte trivs på den förskola där de är. Att kunna byta barnomsorg är en viktig del för att det ska bli mera vardagsmakt för barnfamiljerna. För detta behövs en förstärkt möjlighet till etablering för nya enskilda förskolor.
Ökad mångfald innebär också att fler familjer hittar en barnomsorg som de tror på och som fungerar för just dem. Vissa vill ha en särskild pedagogik, som Ur och skur eller Montessori, andra vill bilda föräldrakooperativ och åter andra tycker bara att den alternativa barnomsorgen ligger bättre till än den kommunala. Det handlar inte om att den ena formen är objektivt sett bättre än den andra, utan helt enkelt om att det måste bli lättare att välja vad man vill ha. Alla kommuner ska bli skyldiga att lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild skolbarnsomsorg, om verksamheten uppfyller de kvalitetskrav som ställs. De fristående skolorna ska tjäna som förebild. Kommunerna måste idag ersätta fristående skolor enligt samma principer som resursfördelningen till de egna skolorna görs. För enskild barnomsorg behöver dock kommunerna inte lämna något bidrag idag. Valfrihet är självklart lika viktig för de yngre barnen, och därför måste detta rättas till.
Vi föreslår en förstärkt möjlighet till etablering för nya enskilda förskolor.
För de allra flesta är övergången från ett arbete till ett annat oproblematisk. En anställning byts mot en annan utan att det förorsakar problem varken för samhället eller individen. Att byta arbete är för många en positiv upplevelse där man skaffar sig nya erfarenheter och kontakter.
För delar av de arbetssökande är situationen emellertid inte lika enkel. Om man inte hittar nytt arbete själv (via arbetsförmedling eller egna kontakter) är man ofta utelämnad till arbetsförmedlingens åtgärder där valfriheten och möjligheten att själv styra över de åtgärder som man behöver är begränsade. Delar av de arbetsmarknadsåtgärder som finns idag upplevs ofta som meningslösa för den arbetssökande och arbetslöshetsperioden blir inte det tillfälle till vidareutbildning och omskolning som den skulle kunna vara.
Av de här anledningarna behövs det reformer inom arbetsmarknadspolitiken. Brukaren och den arbetssökande måste ställas i centrum för de åtgärder som hon erbjuds. Brukaren måste få större möjlighet att vara med och påverka utformning och typ av stöd som hon erbjuds.
Vi föreslår ett system i arbetsmarknadspolitiken där den arbetslöse själv efter bedömt behov får bestämma över sina insatser. Vid den första kontakten med arbetsförmedlingen diskuteras den enskildes behov och vilken insats som är lämplig. Samtidigt ansöker den arbetssökande om en omställningsersättning. Hur stor ersättningen ska vara bestäms efter bedömning av den enskildas behov och de åtgärder som krävs. Med hjälp av omställningsersättning bör sedan den arbetssökande kunna köpa den utbildning eller åtgärd han eller hon behöver. På det sättet skapas större frihet och större möjligheter för den arbetssökande att få den vidareutbildning och det stöd som hon behöver.
I all offentlig verksamhet är kvalitet viktig och oftast finns ett medvetet kvalitetstänkande i organisationerna. God kvalitet innebär ett högt värde på den tjänst som tillhandahålls och det blir ett självklart mål att sträva efter. Men det kvalitetsarbete som sker och uppföljningen av det är alltför ofta vänd inåt mot organisationen och saknar idag ett tydligt medborgarfokus. Det saknas vedertagna system för medborgaren eller brukaren av offentliga tjänster att följa eller utvärdera resultaten eller egenskaperna i verksamheterna.
För att kunna veta hur en offentlig tjänst som till exempel sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg utvecklas, om resurserna används effektivt och om patienter och brukare är nöjda krävs bättre verktyg för uppföljning och utvärdering. Ett sådant verktyg är kvalitets- eller utförandeindikatorer. Medborgarorienterade indikatorer innebär också en efterfrågad hjälp att välja som många brukare idag saknar.
Internationellt finns många bra exempel på hur man jobbat med utveckling av den offentliga vården genom att arbeta systematiskt med kvalitetsindikatorer. Några länder som bör nämnas är Norge, Storbritannien, USA och Australien. En utförlig diskussion om s.k. performace indicators i andra länder finns i rapporten "Verksamhetsuppföljning i hälso- och sjukvården genom performance indicators - exempel från andra länder" som skrivits på uppdrag av Socialstyrelsen.
I Kanada togs initiativet till att börja jobba med "performace indicators" formellt av provinsernas guvernörer. I en gemensam deklaration kom man överens om att stödja kvalitetsutveckling och effektivisering genom att systematiskt börja sprida "best practice" och att regelbundet och med likformigt innehåll börjat rapportera medborgarna om hälsoläget, sjukvårdens resultat och om effektivitet och måluppfyllelse i den offentligt finansierade sjukvården. Ett viktigt motiv var möjligheten till ansvarsutkrävande mellan medborgare och ansvariga politiker.
Idag rapporterar man tre olika typer av data, hälsotillstånd, resultat/effekt på hälsan samt servicekvalitet. Några exempel på undergrupper är: förväntad livslängd, självskattad hälsa, förbättrad livskvalitet, väntetider för diagnostik och behandling, patienttillfredsställelse, förebyggande av sjukdom. Den tredje nivån innehåller de konkreta indikatorerna som är 67 stycken. Exempel på indikatorer är dödlighet i lung-, prostata-, bröst- och colerectalcancer, väntetider för by-passoperationer, återinskrivning vid sjukhus efter hjärtinfarkt och lunginflammation, mått på dygnetrunttillgänglighet, procent tonårsrökare, förekomst av fetma etc.
Inom svensk sjukvård finns idag goda förutsättningar att utveckla kvalitets- och brukarindikatorer genom det växande system av nationell kvalitetsregistrering av sjukvårdens resultat som håller på att utvecklas. Registren som finansieras av staten drivs och är uppbyggda av läkare och innehåller en unik resurs i form av data om diagnoser, behandlingsåtgärder och utfall. En sammanställning och sammanfattning av registrens innehåll finns i rapporten "Nationella kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården 1999".
Något som skulle kunna ses som ett embryo till serviceredovisning finns i form av den landstingsdrivna vårdbaromentern (www.vardbarometern.nu). Här redovisas hur medborgarna uppfattar sjukvården på landstingsnivå, och man kan jämföra ett landsting med resten av landet. Inga uppgifter redovisas om enskilda sjukhus. Även Socialstyrelsens databas "Folkhälsan i siffror" ligger ute på Internet och där redovisas data om hälsa och sjuklighet för samtliga landsting och kommuner i Sverige.
I samband med en större omorganisering av sjukvården i Norge år 2002, där man bland annat förstatligade sjukvården och gjorde det möjligt att välja sjukhus, påbörjade man ett arbete med offentlig kvalitetsrapportering. År 2003 som var ett prövorår redovisades följande indikatorer:
patienttillfredsställelse, i fyra olika dimensioner: om synen på standarden, personalen, organisationen och formationen,
väntetider på operation vid höftfraktur: antal patienter som opereras inom 48 timmar efter inskrivning på sjukhus.
tidpunkten då epikrisen sänds till den ansvariga vårdgivaren sedan patienten skrivits ut från sjukhuset: andel epikriser som sänds inom sju dagar efter utskrivningen.
korridorvård: antal och andel patienter som kl 07.00 inte vårdas på vårdavdelningen eller i korridor, expedition eller på annan plats som inte är avsedd för vård av patienter.
sjukhusinfektioner: andelen patienter som vid en given tidpunkt har vissa definierade infektionstyper.
andelen tvångsinskrivningar i den slutna psykiatriska vården.
Indikatorerna finns tillgängliga för alla sjukhus på www.sykehusvalg.net.
Vi föreslår att sjukvården bör redovisa sina resultat och sin kvalitet på ett öppet och tillgängligt sätt för att på det sättet stärka medborgarnas inflytande och påverkansmöjligheter.
Inom grund- och gymnasieskola har det systematiska öppna jämförande arbetet med kvalitetsfrågor kommit längre än inom sjukvården. Enklare system för att jämföra resultat mellan skolor och kommuner finns i systemen BRUK, SIRIS och SALSA. Dessa system är dock primärt vända inåt mot skolan för skolans personal och för politiker och tjänstemän i förvaltningarna.
Med hjälp av analysverktyget SALSA kan kommuner och skolor bedöma skolors samlade betygsresultat i ett riksperspektiv. Genom att systemet tar hänsyn till skolors elevsammansättning kan kommuner och skolor se hur de ligger till betygsmässigt om man räknar bort vissa faktorer som har med social bakgrund att göra.
BRUK, Skolverkets nationella indikatorsystem för kvalitet i förskola och skola, är främst ett utvecklingsverktyg avsett att användas av förskolor och skolor för att bedöma kvaliteten i den egna verksamheten och som stöd för ett fortsatt utvecklingsarbete. Varje förskola, skola eller kommun avgör själva om de vill använda BRUK och vilka delar de i så fall vill arbeta med.
SIRIS är en databas som innehåller information om skolors resultat och kvalitet. Här finns samlat olika dokument som beskriver kvalitetsutvecklingen i kommuner och skolor och statistiska uppgifter över skolors resultat och organisation. Information finns på nationell och på kommunal nivå och på skolnivå. De tre verktygen finns tillgängliga på
www.skolutveckling.se
/kvalitetsarbete/.
Det arbete som redan sker inom ramen för Skolverkets arbete med de tre verktygen ovan behöver förstärkas och utvecklas. För att elever och lärare ska kunna göra informerade val behövs statistik och indikatorer även för frågor som: lärartäthet, mobbning, våld och trakasserier, upplevd trivsel, pedagogisk utveckling och elevernas delaktighet.
Vi föreslår att de skolkvalitetsdata som finns tillgängliga publiceras för varje skola på ett användarvänligt sätt.
Indikatorer i samband med kvalitetsutveckling finns för stora delar av den offentliga verksamheten. Indikatorerna används för politiker och tjänstemän för att följa utvecklingen och för att skapa möjligheter till målstyrning, kontroll och uppföljning.
Det som behövs nu är brukarindikatorer. Brukarindikatorer är system där brukaren av offentliga tjänster och service själva kan följa utvecklingen, se vilken kvalitet man kan förvänta sig av en service, göra jämförelser mellan olika enheter samt kunna utkräva ansvar från politiker och tjänstemän.
Syftet med brukarindikatorer kan vara tvåfaldigt. Indikatorer i sig är viktiga för att de skapar möjligheter till inflytande. Genom att redovisa resultat och kvalitet skapar man möjligheter för medborgaren och brukaren att kunna påverka. Brukarindikatorer blir ett sätt att skapa möjligheter till jämförelser mellan olika enheter och mellan till exempel olika kommuner eller landsting. Genom jämförelser kan brukaren och medborgaren se om verksamheten bedrivs kostnadseffektivt, om de bästa möjliga metoderna används och om man följer med utvecklingen. De skapar dessutom möjligheter att se kopplingar mellan resurser och resultat och kvalitet. Genom att visa sådana samband kan också diskussionen om skattenivåer och offentlig sektors utveckling i stort underlättas.
Men brukarindikatorer skapar också bättre möjligheter för brukare och medborgare att kunna välja. Valfrihet finns idag på många områden, men för att dessa val ska fungera behövs objektiva indikatorer med vars hjälp medborgaren lättare kan göra val.
Exakt hur systemen ska skapas måste bestämmas utifrån den verksamhet det gäller. I samband med att brukarindikatorer utvecklas är det dock viktigt att ställa frågor som:
Vad är viktigt att mäta?
Vilken typ av information vill man ha som medborgare
Var finns oron hos medborgaren, vilka indikatorer är relevanta och betydelsefulla?
Vilka indikatorer behöver ledning, tjänstemän, organisationsutvecklare?
Vilka indikatorer kan vara samma?
Vilka bör inte vara samma?
Hur kan olika indikatorer viktas mot varandra olika relevant för olika mått?
Indikatorerna måste innehålla både information om kvalitén på den tjänst som utförs och information om servicenivån som omger tjänsten. Information om upplevda resultat måste blandas med information kring hårda data och nyckeltal.
Vi föreslår generellt att tillgängliga data och statistik för offentlig verksamhet ska publiceras och finnas tillgängliga för medborgarna på ett enkelt sätt. Ett brukarperspektiv måste genomsyra all information om den offentliga servicen.
Svensk offentlig sektor och offentlig service har alltför länge präglats av en storebrorsmentalitet. Medborgaren är alltför ofta en klient som står i en beroendeställning till det offentliga istället för att vara en jämbördig part. Offentligt finansierad verksamhet uppvisar godtycke, och många medborgare vet varken vad de har rätt till eller om den service de får lever upp till den kvalitet som den borde kunna förväntas göra.
Brukaren måste i framtiden sättas i centrum för den offentliga servicen. Brukaren måste ses som den informerade och tänkande individ som hon är och själv ges verktyg för att kunna vara med och ställa krav, utvärdera och förbättra den offentliga servicen.
Genom de förslag som presenterats i den här motionen tar vi de första stegen mot en brukarorienterad offentlig verksamhet. Vi hoppas då på ett brett stöd för att utveckla, förbättra och modernisera offentlig verksamhet.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Peter Eriksson (mp) |
|
|
Maria Wetterstrand (mp) |
Mikaela Valtersson (mp) |
|
Gustav Fridolin (mp) |
Leif Björnlod (mp) |
|
Åsa Domeij (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Lotta Hedström (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Ulf Holm (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Mona Jönsson (mp) |
Jan Lindholm (mp) |
|
Claes Roxbergh (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Lars Ångström (mp) |