Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att bekräfta riksdagens tidigare ställningstagande om obligatorisk folkomröstning efter folkinitiativ på kommunal nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att frågan om kommunal folkomröstning efter folkinitiativ bör lyftas ut ur den pågående författningsutredningen för att få en självständig behandling.
Regeringen har under en längre tid haft riksdagens uppdrag att lägga fram ett förslag kring bestämmelserna om folkinitiativ, som sedan 1994 regleras i kommunallagen. Riksdagens konstitutionsutskott har valt att två gånger framföra kritik mot regeringen för att de utan uppenbara skäl fördröjt hanteringen av frågan. Riksdagens majoritetsuppfattning var att lagen skulle ändras så att lokala folkomröstningar måste genomföras om 10 procent av invånarna så krävt.
Att själva beslutet att hålla en folkomröstning eller ej fortfarande ligger på de folkvalda politikerna har gjort lagen om folkinitiativ tandlös och snarare urholkat än stärkt den lokala demokratin. Av de över 80 initiativ som kunde ha lett till en lokal folkomröstning har bara fem genomförts. Det har varit ytterst förödande för det folkliga engagemanget när medborgarinitiativ med stöd från 5 procent av befolkningen nästan slentrianmässigt har avslagits i kommunfullmäktige under de 10 år som lagen existerat.
Redan tvåår efter införandet av lagen om folkinitiativ reagerade Demokratiutvecklingskommittén på det faktum att inte ett enda av de 40 folkinitiativen mellan 1994 och 1996 kom längre än till fullmäktige där de avslogs. De ville få till stånd en utredning kring en lagändring som kunde innebära att det krävdes kvalificerad majoritet i fullmäktige för att avslå ett initiativ. Andra efterlyste ett system där folkomröstningar automatiskt skulle utlysas om kraven uppfylldes. I den statliga utredningen "Att vara med på riktigt" från 2001 föreslås, i linje med konstitutionsutskottets uppfattning från 1999, att kommunala folkomröstningar ska bli obligatoriska om 10 procent av invånarna begär det.
Detta förslag fick en majoritet bakom sig i riksdagen, som begärde att regeringen skulle återkomma med ett lagförslag. I januari i år lade regeringen fram sitt förslag, Ds 2004:4 Samråd efter folkinitiativ, som tyvärr innebär en stor urholkning av begreppet direktdemokrati. Förslaget följer inte de ramar som riksdagen i sitt beslut ställt upp. I Ds 2004:4 stipuleras att om 10 % av invånarna så kräver, och om en tredjedel av fullmäktiges ledamöter inte är däremot, ska samråd genomföras. Dessa samråd kan dock formmässigt vara till intet förpliktigande, till exempel utställningar på kommunbiblioteket.
Ett krav på att ha 10 procent av kommunmedborgarna med sig för att ens få lägga fram sitt krav till fullmäktige är redan det en mycket effektiv dörrstopp för de flesta initiativ, därom är de flesta experter på folkomröstningar ense. Att då dessutom lägga till kravet på godkännande av en tredjedel av fullmäktige blir smått absurt. Det är inte svårt att föreställa sig den uppgivenhet som skulle bli resultatet bland de engagerade medborgare som nått så långt, för att sedan beviljas en utställning på biblioteket.
I juni i år meddelade regeringen så att frågan nu lyfts över till den så kallade Författningsutredningen. Vi menar att frågan är tillräckligt utredd och dessutom inte är hemmahörande i Författningsutredningen, eftersom vi här pratar om en fråga som regleras i kommunallagen. Till det kommer att frågan därmed helt onödigt fördröjs med ännu ett antal år.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |