Folkomröstning om EU-konstitutionen

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utlysa en folkomröstning om EU-konstitutionen.

Motivering

Efter många och långa förhandlingar enades EU:s stats- och regeringschefer den 18 juni 2004 om ett förslag till konstitution för EU. Den 29 oktober 2004 ska man formellt underteckna den nya konstitutionen, eller som den också kallas "ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa", i Rom. I enlighet med konstitutionen ska sedan EU:s 25 medlemsstater ratificera konstitutionen i sina respektive parlament inom tvåår.

Från Miljöpartiet de Grönas sida anser vi med bestämdhet att en folkomröstning ska utlysas om förslaget till konstitution för EU. Det räcker inte med att riksdagen fattar ensamt beslut i denna fråga.

Det finns givetvis många argument för en folkomröstning. Ett av de tyngre argumenten för en folkomröstning är att det brister i logik att förvägra folket att ha en åsikt om konstitutionen när själva grundtanken med tillsättandet av EU-konventet 2001, som arbetade fram huvudförslaget på konstitution till EU:s stats- och regeringschefer, var för att göra unionen till en "medborgarnas union". Syftet med konstitutionen var alltså att ta fram ett förslag som gjorde att EU kom närmare sitt folk. Det var i ett tal på detta tema som Frankrikes premiärminister Jean-Pierre Raffarin uttalade att "en sann europé kan inte vara emot en folkomröstning".

Just detta uttalande har inte kommenterats av statsminister Göran Persson, som dock vid flera tillfällen sagt sig inte vilja ha en folkomröstning. Statsministern och hans regering har dock svårt att hitta argument mot en folkomröstning, och ibland ter sig argumenten något märkliga. T.ex. den gången Persson vid EU-nämndens offentliga möte den 18:e juni 2003 på en fråga om folkomröstning svarade: "Jag har en annan uppfattning än han (Gustav Fridolin, mp) om välsignelsen av folkomröstningar.(...) Folkomröstning kan komma att hållas i Danmark, Spanien och några andra länder. (...) Om det blir problem med folkomröstningarna vet jag inte. Några länder kan säkert, precis som Irland gjorde vid ett tillfälle, rösta emot ett fördrag." Perssons argument mot folkomröstning om den nya grundlagen var alltså att folket skulle kunna få för sig att rösta nej. Helt klart ett tvivelaktigt argument att bara hålla folkomröstning om folket svarar "rätt".

Utrikesminister Laila Frevailds anförde i riksdagen den 19 juni 2004 argumentet att förslaget inte innebär större förändringar av EU utan mest handlar om "reformeringar" och "öppna möjligheten för ett effektivare beslutsfattande". Också detta är ett märkligt argument, framför allt om man hör debatten om EU-konstitutionen i övriga EU-länder där just argumentet om de stora förändringarna av EU är anledningen till att det troligen kommer att genomföras folkomröstning i 16 av EU:s 25 medlemsstater (enligt riksdagens utredningstjänst, RUT). Snart är det bara i Sverige som EU-konstitutionen inte innebära några förändringar av EU (trots att det är samma konstitution) och snart tillhör Sverige den minoritet av EU-länder som inte håller folkomröstning.

I Tyskland diskuterar nu Socialdemokraternas systerparti, SPD, att ändra grundlagen för att möjliggöra en folkomröstning i Tyskland. Detta sker efter starka påtryckningar både från regeringskollegorna i vårt systerparti De Gröna och opinionen i Tyskland. Tony Blair, premiärminister i England, tvingades redan under våren 2004 att ge sig inför de starka folkliga kraven på en folkomröstning om EU-konstitutionen.

I Danmark och Irland blir det självklart beslutande folkomröstningar eftersom man där anser att spelreglerna för politiken inte kan avgöras av politikerna ensamma utan av de närmast berörda, det vill säga väljarna.

Beneluxländerna har tagit ställning för folkomröstning. I Belgien och Luxemburg tvivlar ingen på att ja-sidan troligen vinner, men av principiella skäl vill politikerna ha en folklig förankring för en så omfattande omvandling som en konstitution innebär för EU.

I Spanien och Portugal har politikerna tagit ställning för folkomröstning. I Polen anser man att folkomröstning är nödvändig eftersom beslutsregler och röstviktning i EU-författningen ändras i förhållande till Nicefördraget, som var det man tog ställning till i folkomröstningen av EU-medlemskap 2003. Också Tjeckien har uttalat sig för folkomröstning. Till detta kommer att Frankrikes president Chirac flera gånger uttalat sig för folkomröstning.

Och om både Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Polen och Spanien - fem av EU:s "stormakter" - genomför folkomröstningar, varför ska då inte svenska folket få säga sitt?

Några framför argumentet att EU:s nya grundlag är för komplicerad för att lämpa sig för en folkomröstning. Också detta är ett svagt argument eftersom ovanstående länder faktiskt tänker låta sina medborgare folkomrösta, och inte är det väl så att vi svenskar är dummare än tyskar, fransmän, engelsmän osv.?

Ett beslut om att ge EU mer makt, vilket konstitutionen faktiskt innebär, kräver att svenska folket står bakom en sådan maktförflyttning. Om nu konstitutionen för EU är så bra som regeringen och de borgerliga partierna är överens om är det svårt att förstå rädslan att låta svenska folket säga sitt. En folkomröstning skulle ju leda till ett mycket bättre och mer legitimt beslut, då man har folket med sig. Av dessa uppenbara demokratiska skäl borde även de svenska politiker som helhjärtat stöder konstitutionen vara för en folkomröstning, likt konstitutionsförespråkare i andra länder.

En del hävdar att riksdagen ska fatta beslutet om att godkänna EU-konstitutionen eller inte. Dock ska man då ha i tanken att nuvarande riksdag valdes i september 2002, alltså vid en tidpunkt då konstitutionen långt ifrån var klar. Förslaget var knappt ens påbörjat. Man kan därför inte säga att nuvarande riksdag har valts på mandat av folket på grund av sin EU-uppfattning. Folkomröstningen om EMU är ett talande exempel på att riksdagens sammansättning inte avspeglar folkets uppfattningar i EU/EMU-frågan. Medan 56 procent av svenska folket röstade emot en EMU-anslutning var närmare 80 procent av riksdagsledamöterna för en anslutning.

Denna motion ska inte närmare gå in på innehållet i konstitutionen. Dock kan vi konstatera att förslaget innebär stora förändringar av EU. Det är inte samma EU som svenska folket fick ta ställning till vid EU-omröstningen den 13 november 1994. Där finns ökad överstatlighet, och områden där enskilda medlemsländer kan köras över blir fler. Där finns mer makt till EU-systemet genom en tydlig kompetensuppdelning vad gäller exklusiva och delade kompetenser som innebär att makten utgår uppifrån EU. Konstitutionen innebär framväxten av en ny superstat med militär kapacitet och en solidaritetsklausul samt såväl EU-president som en utrikesminister för EU.

Sammanfattningsvis är det alldeles uppenbart att sakliga och demokratiska skäl talar entydigt för en folkomröstning om EU-konstitutionen.

Stockholm den 5 oktober 2004
Maria Wetterstrand (mp)
Peter Eriksson (mp)	Gustav Fridolin (mp)
Ulf Holm (mp)	Leif Björnlod (mp)
Åsa Domeij (mp)	Lotta Hedström (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)	Mikael Johansson (mp)
Mona Jönsson (mp)	Jan Lindholm (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)	Ingegerd Saarinen (mp)