Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av kommunallagen så att kommunerna får möjlighet att på ett friare sätt fördela de kommunala medlen i enlighet med vad i motionen anförs.
Under de senaste åren har på initiativ av enskilda föräldrar framgångsrika namninsamlingar genomförts i ett flertal kommuner. Kravet har handlat om att få till stånd en folkomröstning i kommunen om att införa ett ekonomiskt alternativ för de föräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg under småbarnsåren.
I tre kommuner, Uppvidinge, Karlstad och Örkelljunga, har folkomröstningar redan ägt rum. I Uppvidinge röstade 51,7 procent av invånarna ja, i Karlstad 75,2 procent och i Örkelljunga 61,9 procent. Sammantaget har någon form av initiativ i denna riktning tagits i ett sextiotal kommuner.
Namninsamlingarna är ett utlopp för den frustration många föräldrar känner idag över att deras val av barnomsorg inte erkänns som bidragsberättigad av vare sig stat eller kommun. Utslaget i folkomröstningarna är ett mycket tydligt krav på större valfrihet för både enskilda och kommuner. Även kommunpolitiker uttrycker sin vilja att få större frihet att fördela kommunens pengar på ett friare sätt till småbarnsföräldrarna. Hos regeringen ligger ansökningar om detta från bland annat Norrköping och Uppsala.
Riksdagen gjorde våren 2003 ett tydligt uttalande till regeringen om större valfrihet inom barnomsorgen. I uttalandet sägs bland annat att "valfrihet innebär också en möjlighet för dem som vill att i större utsträckning vara hemma med sina barn".
Folkomröstningarna, namninsamlingarna, kommunpolitikernas uttalade önskemål och riksdagsmajoritetens tydliga beslut borde uppfordra regeringen till handling.
Kommunerna är idag bakbundna av den nuvarande lagstiftningen som inte tillåter att en kommun utan stöd i lag eller författning lämnar understöd till enskilda personer. Samtidigt finns den så kallade likställighetsprincipen som gäller för all kommunal verksamhet. Den innebär att alla kommuninvånare skall behandlas likvärdigt. Dessa två bestämmelser kolliderar uppenbarligen med varandra.
Vi anser att det är rimligt att kommunerna skall kunna fördela sina egna medel på ett rättvist sätt så att det kommer alla barnfamiljer till del, oavsett vilken typ av barnomsorg föräldrarna valt för sina barn. Därför kräver vi att det hinder som idag finns i kommunallagen undanröjs. Regeringens motivering för att avslå liknande förslag tidigare har varit att det skulle äventyra den generella välfärden. Vi är av motsatt uppfattning. Generell välfärd ska definitionsmässigt omfatta alla. Om föräldrar som själva vill får möjlighet att förlänga föräldraledigheten något eller några år med hjälp av kommunala medel ger det en vinst för alla. För de direkt berörda föräldrarna därför att deras val respekteras, för övriga barn och föräldrar därför att trycket på småbarnsavdelningarna minskar och barngrupperna därmed blir mindre.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Mikaela Valtersson (mp) |
Magdalena Andersson (m) |