Riksdagen uppdrar åt riksdagsstyrelsen att utreda och föreslåändring av riksdagsordningen i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagens allmänna motionstid pågår, om inte annat bestämts, i praktiken från riksmötets början till femton dagar efter det att budgetpropositionen lagts fram. Under denna tid väcks förutom parti- och kommittémotioner ett stort antal enskilda motioner undertecknade av en eller flera ledamöter.
En riksdagsledamot kan i riksdagsarbetet fullgöra sitt uppdrag som förtroendevald genom att verka på en rad olika sätt: genom aktivt arbete i den egna riksdagsgruppen, eller i utskottsarbetet, genom interpellationer och frågor för skriftligt svar, genom deltagande i debatter och genom motioner. Samtliga dessa möjligheter att verka i riksdagsarbetet står, med undantag för den allmänna motionsrätten, öppna under hela riksdagsåret.
Syftet med att begränsa den allmänna motionsrätten torde vara att begränsa antalet motioner som väcks under ett riksdagsår och därmed minska arbetsbelastningen på förtroendevalda och personal. Det är tveksamt om syftet uppnås. Däremot begränsas den enskilda ledamotens möjlighet att under hela året verka och ta politiska initiativ. Det är tveksamt om ledamöterna av Sveriges högsta valda politiska församling skall begränsas i sitt arbete på detta sätt. Tvärtom är det i en modern representativ demokrati rimligt att alla de möjligheter en riksdagsledamot har att verka på i riksdagsarbetet står öppna för henne under hela riksdagsåret.
Begränsningen av den allmänna motionstiden till några veckor kring månadsskiftet mellan september och oktober leder också till en orimlig arbetsbelastning för såväl riksdagens ledamöter, utskottens tjänstemän, annan riksdagspersonal som partikansliernas personal. Under några korta veckor skall ledamöterna inte bara fokusera på att sammanställa de viktiga parti- och kommittémotioner som skall väckas som svar på regeringens budgetproposition. Egna motioner, som man upplever som angelägna, skall också lämnas in. Den korta motionstiden leder också till ett slags motionsstress som inte med självklarhet befrämjar motionernas kvalitet och som dessutom med stor sannolikhet leder till att det lämnas in fler motioner än vad som skulle vara fallet med allmän motionsrätt under hela riksdagsåret.
Allmän motionsrätt skulle stärka den enskilde ledamotens möjligheter att fullgöra sitt uppdrag och dessutom för såväl förtroendevalda som personal skapa en rimligare arbetsbelastning mer jämnt fördelad över året.
Riksdagen arbetar kontinuerligt för att förändra och modernisera sina arbetsformer så att de anpassas till ett folkstyre som väl uppfyller de krav och förväntningar som dagens samhälle kräver och dagens väljare förväntar. Ett led i denna förändring kan införande av allmän motionsrätt under hela riksdagsåret vara. Riksdagsstyrelsen bör därför ges i uppdrag att genomföra ett försöksarbete med syfte att utreda om allmän motionstid under hela riksdagsåret leder till att den enskilde riksdagsledamoten på ett bättre sätt kan genomföra sitt förtroendeuppdrag, samtidigt som högre effektivitet och en rimligare och mer jämn arbetsbelastning skapas för såväl folkvalda som anställda.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Gunnar Nordmark (fp) |
Sverker Thorén (fp) |