Motion till riksdagen
2004/05:K423
av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förbättrad statlig förvaltning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförenklingar och läsförståelse.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minimera risken för att den enskilda drabbas av orimliga konsekvenser av formella regelverk.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändrad maximiålder för innehavare av högre statliga tjänster.

  4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag om dröjsmålstalan enligt vad i motionen anförs.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av den statliga myndighetsorganisationen.

Förenkling

En utgångspunkt i politiken skall vara att i alla avseenden göra medborgarnas vardag så enkel som möjligt. Huvuduppgiften borde vara att göra livet lättare att leva. Samtidigt ökar antalet lagar och andra regler som påverkar medborgarnas vardagsliv, både i omfattning och antal. Många människor känner inte till lagstiftningen eller har svårt att förstå regler och bestämmelser. Många gånger är det heller inte självklart vart man ska vända sig för att få information eller svar på frågor om lagar och regler.

När det gäller att läsa en text, till exempel information om nya regler, kan man säga att läsningen består av två delar, nämligen avläsning och läsförståelse. Många känner att de klarar av att avläsa information från till exempel myndigheter, men har däremot svårt att förstå vad de avläst. "Läst men ej förstått" blir resultatet, vilket inte bara orsakar problem för den enskilde utan medverkar till ett för samhällsutvecklingen negativt utanförskap.

Ett överbyråkratiserat samhälle vinner ingen på, och särskilt drabbas de som inte har kunskap, tid eller resurser. Kristdemokraterna anser därför att de byråkratiska reglerna måste ses över och förenklas. Vidare bör de kunskaper och den kompetens som finns vad gäller lättläst och lättförståelig svenska utvecklas inom hela den statliga förvaltningen. Behovet av åtgärder på detta område bör ges regeringen till känna.

Orimliga konsekvenser av formellt regelverk

Ibland kan en enskild drabbas på ett sådant sätt av formella regler och lagstiftning att det knappast varit i överensstämmelse med syftet bakom regelverken eller lagen. Det normala förhållningssättet inom förvaltningen är att vidta de åtgärder som framgår av det formella regelverket.

Det skulle alltså behövas någon form av återkoppling mellan de verkställande tjänstemännen och de som formulerat regelverk och/eller lagar på området. Regeringen bör återkomma med förslag för att minimera riskerna med att den enskilda drabbas av orimliga konsekvenser av formella regelverk. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Statlig utnämningspolitik

Enligt vår uppfattning bör regeringens utnämningsmakt ses över i syfte att öka öppenheten vid tillsättningen av statliga myndighets- eller verkschefer och andra topptjänster. Det är viktigt att finna en ordning som säkerställer en bred och kvalitativt hög rekrytering samtidigt som den vinner förtroende bland medborgarna.

Regeringen bör även fortsättningsvis vara det organ som utnämner dessa olika chefer, men utifrån ett system som ger öppenhet och samtidigt förhindrar partipolitiskt godtycke. I utredningen om domstolschefers roll och utnämningen av högre domare (SOU 2000:99) förordas följande system:

Beredningen bör inledas i ett särskilt från såväl riksdag som regering organisatoriskt självständigt beredningsorgan som lämnar regeringen förslag på lämpliga kandidater till högre domarbefattningar, en förslagsnämnd för högre domarbefattningar. En sådan nämnd bör vara ett lagreglerat organ. Lämpligt antal ledamöter föreslås vara sju. Fyra bör vara domare, en advokat och två representanter för allmänheten. Domarna förordnas av regeringen, två av dem efter nominering av ledamöterna av Högsta domstolen respektive Regeringsrätten samt de tvåövriga efter nominering av presidenterna i hovrätterna respektive kammarrätterna. Advokaten nomineras av Sveriges advokatsamfund och förordnas av regeringen. De två representanterna för allmänheten väljs av riksdagen.

Nämnden bör ges ett starkt administrativt stöd i sitt arbete genom ett sekretariat för beredning och föredragning av ärendena inför nämnden. I sekretariatet bör ingå ordinarie eller f.d. ordinarie domare. Kraven påöppenhet och insyn tillgodoses bäst genom att alla lediga befattningar offentligt tillkännages och att det införs ett system där intresseanmälningar kan göras till förslagsnämnden.

Så långt utredningen.

Inom denna utredning fanns lite olika förslag på hur bunden regeringen skulle vara av förslagsnämnden. Kristdemokraterna ansåg att regeringen fritt kan välja bland de personer som nämnden fört upp på förslag om nämnden fört upp flera personer. Däremot stöddes inte en rätt för regeringen att gå utöver förslagsnämndens namn.

Tanken på en förslagsnämnd byggd på professionell kompetens borde vara en generell modell för utnämning av statliga myndighets- eller verkschefer och andra topptjänster. Efter krav bland annat från Kristdemokra­terna har riksdagen begärt utredning om den statliga utnämningsmakten. Frågan skall hanteras av Författningsutredningen.

Åldersgräns för högre statliga tjänster

Rätt att arbeta till 67 års ålder är numera en generell regel. Den tillämpas dock inte på högre statliga tjänster, där 65-årsregeln fortfarande är en övre gräns. Vi anser att man måste tillämpa en större flexibilitet även på detta område. Det bör ges regeringen till känna.

Dröjsmålstalan

I en rättsstat är det viktigt att medel står till buds som garanterar den enskilde medborgarens rätt till en säker och snabb handläggning av ett ärende. Detta är särskilt angeläget vad gäller fall av myndighetsutövning mot den enskilde.

Kristdemokraterna föreslår en förstärkning av den enskildes ställning gentemot den offentliga förvaltningen genom införandet av en så kallad dröjsmålstalan. En sådan talan ger den enskilde möjlighet att i domstol få prövat om ett förvaltningsärende onödigtvis uppehålls hos den myndighet som har att fatta beslut i ärendet.

Möjlighet till dröjsmålstalan bör finnas avseende förvaltningsärenden som omfattar myndighetsutövning mot den enskilde. De förvaltningsorgan mot vilkas passivitet den enskilde ska kunna föra talan är främst förvaltningsmyndigheterna men även regeringen och domstolar såvitt avser deras handläggning av förvaltningsärenden.

Rätt till s.k. passivitetstalan förekommer på kontinenten. Den finns t.ex. inom EU:s institutioner och har en viss preventiv betydelse. Respektive institution har då någon dag innan ett passivitetsärende ska upp till avgörande fullföljt vad man skulle ha gjort långt tidigare. Själva rätten till sådan passivitetstalan innebär ett nyttigt tryck på institutionerna.

Handläggningstiderna hos svenska myndigheter är ibland oacceptabelt långa, vilket nu och då har rimliga förklaringar. Av detta kan man dock inte dra slutsatsen att en lag om dröjsmålstalan eller passivitetstalan skulle utgöra ett omfattande problem för förvaltningsmyndigheterna. Det skulle i stället avsevärt stärka den enskildes ställning i förhållande till myndigheterna.

Fri- och rättighetskommittén presenterade 1994 i ett betänkande, Dom­stols­prövning av förvaltningsärenden (SOU 1994:117), ett förslag vad gäller dröjsmålstalan. Kristdemokraterna menar att dröjsmålstalan bör införas. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram lagförslag i ärendet.

Myndighetsorganisationen

Statskontoret har gjort en analys av myndigheternas organisation och ledning. Rapporten är kritisk till förekomsten av små myndigheter. En fjärdedel av myndigheterna kan betecknas som små. Och regeringen fortsätter att bilda fler små myndigheter. Små myndigheter är som sådana inte kostnadseffektiva. Enligt Kristdemokraternas bedömning är tiden mogen att göra en större översyn av den statliga förvaltningsorganisationen.

Stockholm den 5 oktober 2004

Ingvar Svensson (kd)

Helena Höij (kd)

Peter Althin (kd)

Olle Sandahl (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Ingemar Vänerlöv (kd)

Tuve Skånberg (kd)