Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om en oberoende kommunrevision.
I en levande demokrati där medborgarna har förtroende för politiken krävs kontrollsystem och genomskinlighet i det offentliga beslutsfattandet. En fungerande, trovärdig och effektiv revision är därför nödvändig. På den kommunala nivån, där en stor del av den offentliga verksamheten utförs, har därför revisionen en central betydelse. Revisorerna är kommunfullmäktiges kontrollinstrument beträffande den kommunala verksamheten. Till sin hjälp kan de förtroendevalda revisorerna anlita yrkesrevisorer. Revisorerna har till uppgift att granska att verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, att räkenskaperna är rättvisande och att befintlig kontroll inom nämnderna är tillräcklig.
Revisorerna rekryteras bland kommuninnevånarna, nomineras av ett politiskt parti och väljs av fullmäktige, precis som andra politiskt förtroendevalda nämnder och styrelser. Revisorernas uppdrag regleras i kommunallagen. De ska pröva all den verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden för att bedöma om kommuninnevånarnas intressen av effektivitet och säkerhet är tillgodosedda, dvs om nämnderna lever upp till sitt ansvar. Revisorernas oberoende är viktigt. Varje revisor ska vara oberoende i förhållande till granskande nämnder och fullgöra sitt uppdrag självständigt. Det innebär t.ex. att revisorerna inte får ha några andra politiska uppdrag i kommunen. Revisorerna är direkt underställda fullmäktige och tar alltså inte order av någon nämnd eller dess anställda.
Eftersom revisorerna har kommunfullmäktiges uppdrag, ansvarar de inför fullmäktige för att uppdraget utförs på ett sakligt och tillfredsställande sätt.
Exempel på granskningar som kommunrevisionen genomför är
granskning av kommunstyrelsens övergripande styrning,
granskning av styrning och uppföljning inom olika nämnder,
granskning av kvalitetssäkring,
granskning av rutiner för offentlighet, sekretess och arkiv,
granskning av kommunens bokslut.
Vid årsskiftet 2000 ändrades till viss del kommunallagens bestämmelser om revision i syfte att stärka revisorernas ställning. Revisorernas uppgift att årligen granska all verksamhet som bedrivs inom nämnder och styrelser förtydligades. En viktig förändring var införandet av samordnad revision mellan kommunen och dess företag.
Det är fortfarande ett problem att revisionen utses av de kommunfullmäktigeledamöter som samtidigt sitter i de nämnder och styrelser som skall granskas. Dessutom består ofta kommunrevisionen av partikollegor till fullmäktigeledamöterna. Sköter sig inte de utvalda revisorerna som fullmäktigeledamöterna önskar kan de avsättas vid nästa val. Dagens system med kommunrevision kan alltså inte anses helt oberoende från dem som ska granskas. Inte minst för politikens och revisionens trovärdighet i allmänhetens ögon är det viktigt att revisionen ur alla aspekter är så fristående att dess oberoende, trovärdighet och genomslagskraft inte kan ifrågasättas.
Det har dessutom funnits en tradition i många kommuner att inte betrakta revisorsuppdraget som det tunga och viktiga uppdrag det är. Partierna lägger den mesta energin på nomineringar till de politiskt "tunga" organen som exempelvis kommunstyrelsen, socialnämnden m.m. medan revisorsuppdraget inte hanteras med den omsorg som det borde.
Ett exempel på att den nuvarande ordningen inte fungerar tillfredsställande är att de flesta av de omskrivna skandalerna kring representation och slarvigt hanterande av skattemedel under senare år uppmärksammats av medier. Lokaltidningarnas undersökande journalistik har i många fall varit en betydligt effektivare "revision" än den som kommun- eller landstingsfullmäktige utsett.
Behovet av en mer oberoende kommunrevision diskuterades i Demokratiutredningens slutbetänkande, SOU 2000:01. Utredningen framhävde den demokratiska funktion som den kommunala revisionen har och menade att förtroendevalda bör granskas på ett opartiskt sätt och att revisorers oberoende, trovärdighet och genomslagskraft är av avgörande betydelse. I offentlig verksamhet bör revisionen stå så fri som möjligt gentemot de politiska beslutsfattarna. Enligt utredningen bör en oberoende revision utses av fullmäktige men under sådana villkor att revisorernas opartiskhet inte kan ifrågasättas.
För att lösa de problem som ovan beskrivs kan man som modell för en ny kommunrevision titta på den modell som riksdagen beslutat om för den statliga revisionen som infördes vid halvårsskiftet 2003. Den nya revisionsmyndigheten är underställd riksdagen och leds av riksrevisorer under en längre mandatperiod.
En sådan från partierna fristående kommunrevisor skulle själv utse medarbetare, välja vad som ska revideras och beslutas, hur och på vilket sätt det ska ske. Kommunrevisorn skulle själv dra slutsatser av sin granskning och sedan överlämna sina förslag till exempelvis en särskild nämnd av förtroendevalda politiker som drar de politiska slutsatserna av revisorns rapport. På detta sätt skulle man uppnå en högre grad av oberoende och minska risken för misstankar av olika slag beträffande revisionen, till exempel att den ses som ett redskap för kommunens majoritet eller opposition.
Vi beklagar att den utredning som regeringen tillsatt (dir. 2003:97) inte tagit utgångspunkt i Demokratiutredningens slutsatser och det vi här anfört utan tvärtom enligt direktiven inte ska se över hur revisorerna nomineras och tillsätts.
Kristdemokraterna anser att en utredning ska tillsättas som ser över dagens system med kommunrevision i syfte att stärka revisionens oberoende, effektivitet och trovärdighet utifrån ovanstående aspekter. Utredningen bör föreslå nödvändiga förändringar i lagstiftningen gällande kommunrevisionen.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Helena Höij (kd) |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Peter Althin (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |