Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förändra och förnya formerna för motionsrätten och motionshanteringen i riksdagen.
När denna motion skrivs håller den allmänna motionstiden på att gå mot sitt slut. Det är inte omöjligt att årets skörd av motioner innebär ett nytt rekord när det gäller antal avgivna motioner. Under riksdagsåret 2002/03 avgavs totalt 3 538 motioner. Under samma år behandlades 8 273 motionsyrkanden, varav 115 stycken bifölls helt eller i vissa fall bara delvis.
Ett vanligt riksdagsår var det alltså mindre än 1,5 procent av motionsyrkandena som bifölls.
Det är en imponerande flit som uppvisas i riksdagen under de veckor som den allmänna motionstiden pågår. Ord vägs och åsikter vägs mot varandra. Det läggs mycket tid och kraft på motionsskrivningen även om ett inte obetydligt antal motioner är nära nog exakta kopior av fjolårets. Allt för att sedan till 98,5 procent avslås.
I utskotten behandlas motionerna varje år. I vissa fall får de anstå ett år tills ett betänkande som berör ämnet ska arbetas fram. Motionsbehandlingen upptar en väsentlig del av arbetstiden i utskotten och slukar en hel del kansliresurser. Att inte behandla vissa frågor varje år respektive att välja att behandla vissa motioner summariskt är metoder som används för att försöka hålla tillbaka arbetsbelastningen i utskotten.
De allra flesta ledamöter i riksdagen är överens om att det är välkommet med den utökning av det administrativa stödet i form av politiska sekreterare som nu sker. Samtidigt måste det vara väl så värdefullt att använda de resurser som redan finns på ett effektivare sätt än idag.
Den allmänna motionsrätten är en viktig form för alla riksdagsledamöter att fritt kunna föra upp viktiga politiska frågor på dagordningen. Därför är det viktigt att slå vakt om den som form. Men för att värna den är det också viktigt att hitta former för den som stärker dess ställning och ger färre men mer noggrant behandlade motioner och beslut.
Det är viktigt att det kommer till stånd en diskussion och genomlysning av hur motionsinstrumentet används idag och hur det skulle kunna förändras och förbättras.
Detta bör ske både avseende motionsrätten, motionstiden och formerna för behandlingen av motioner.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Kenneth G Forslund (s) |