Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning med syfte att utforma regler för hur en begränsning av den enskilda motionsrätten kan gestalta sig samt hur voteringsreglerna kan utformas i syfte att minska antalet voteringar för att öka effektiviteten i riksdagens arbete.
Den totala motionsfloden 2002 omfattade 3 450 motioner, dvs. i snitt tio per riksdagsman. Merparten av dessa motioner utgörs av enskilda motioner som väckts i samband med budgetens avlämnande till riksdagen.
Sverige är faktiskt ett av de få länder som låter riksdagsmännen motionera fritt. Denna rättighet bör begränsas, inte bara mot bakgrund av den behandling som motionerna får i kammaren utan även på grund av motionernas karaktär. Ofta rör de lokala och regionala aspekter, varför de ägs av kommuner och landsting. För förslagsställaren är syftet med dem primärt att påkalla den lokala pressens uppmärksamhet och att inför sin valkrets markera närvaro och "flit".
I den mån riksdagsarbetet skall innehålla motionsskrivande, bör resurserna användas för att skriva färre, men bredare motioner. Partimotioner och kommittémotioner, som speglar partiets allmänna uppfattning på viktiga områden snarare än enskilda motioner om marginella frågor.
De väckta motionerna resulterade tillsammans med 78 propositioner i 179 betänkanden med totalt 2 146 hemställanspunkter. Av dessa beslutspunkter gick alla utom fyra i den riktning som utskottet föreslagit - dvs. regeringens väg. När mindre än två promille av alla de frågor vi har att ta ställning till är "värda" att rösta om, kan man undra varför så mycket möda läggs på att skriva alla dessa motioner som ändå bara röstas ned och varför votera i så många frågor som ändå i praktiken är avgjorda innan voteringen.
Voterandet och författandet av enskilda motioner och behandlingen av dessa tar mycket tid från uppgifter som i rimlighetens namn är viktigare för en riksdagsledamot, nämligen att stifta lagar, besluta om budgeten och kontrollera den verkställande makten, dvs. regeringen (regeringsformen, 1 kap. 4 § ).
Mot bakgrund av vad som ovan sagts bör den enskilde ledamotens motionsrätt i samband med avlämnandet av budgetproposititionen begränsas och regler för riksdagens voterande bör ses över med sikte på att begränsa antalet voteringar. En utredning bör därför tillsättas med uppgift att finna lämpliga former för detta.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Anne-Marie Pålsson (m) |