Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av lagen om kommunalt partistöd.
Det offentliga stödet till politiska partier utgår i flera former. För närvarande lämnas statligt stöd till partiernas allmänna verksamhet (partistöd och kanslistöd) samt stöd till riksdagens ledamöter och partigrupper. Vidare har kommuner och landsting rätt men inte skyldighet att lämna stöd till kommunala politiska partier. Det offentliga partistödet regleras i lag (1972:625) om statligt stöd till politiska partier, lag (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen samt i kommunallagen (1991:900) om det kommunala partistödet. Vid en internationell jämförelse har Sverige en mycket begränsad rättslig reglering av partifinansieringen. Av tradition har partierna betraktats som frivilliga, privata och i förhållande till staten oberoende sammanslutningar. De allmänna principer som omgärdar lagstiftningen om stödet till partier är, märkligt nog, inte inskrivna i några av lagarna. Om man i stället går till förarbetena (exempelvis SOU 1972:62, s. 65) fastslås följande principer:
Bidrag bör utgå till parti som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.
Bidrag bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fastlagda regler, som inte tillåter någon skönsmässig prövning.
Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka.
Någon offentlig kontroll över hur medlen används bör inte förekomma.
Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bestäms av landstingen och kommunerna själva på grundval av den i lag givna konstruktionen.
Största enighet om bidragens omfattning och konstruktion bör eftersträvas.
Det statliga partistödet regleras i lagen (1972:625) om offentligt stöd till politiska partier. Det statliga stödet utgår till partier som deltagit i riksdagsval dels som partistöd, dels som kanslistöd.
För partigruppernas verksamhet i riksdagen lämnas basstöd, stöd till politiska sekreterare åt riksdagens ledamöter och stöd till ledamöternas utrikes resor enligt bestämmelser i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.
Det kommunala partistödet infördes år 1969 och medgav att kommuner och landsting fick bevilja anslag till politiska partier som är representerade i fullmäktige. I samband med förslaget till ny kommunallag gjordes en översyn även av det kommunala partistödet (se SOU 1991:80). Liksom tidigare betonades det att stödet skulle "ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att förbättra partiernas medverkan i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka demokratin" (prop. 1991/92:66). Jämfört med tidigare regler har kommunerna och landstingen emellertid fått ökad frihet när det gäller utformningen, exempelvis möjligheten att dela upp partistödet i ett mandatbundet stöd och ett grundstöd som är lika för alla partier. Förutom partistöd kan kommuner och landsting även lämna andra former av stöd som exempelvis utbildningsbidrag och bidrag till politiska ungdomsorganisationer.
Som nämnts ovan har Sverige en begränsad rättslig reglering och kontroll av partifinansieringen. I det här sammanhanget är det viktigt att framhålla att även om det kommunala partistödet uteslutande avser den partiverksamhet som är kopplad till kommunen respektive landstinget, finns det inte i lag reglerat hur pengarna ska användas. Detta innebär att transfereringar av kommunalt partistöd uppåt i partihierarkin - även om det strider mot målsättningen med det offentliga partistödet - utan hinder kan betraktas som "inre angelägenheter".
Vi menar att en översyn av lagen om kommunalt partistöd är nödvändig i syfte att lagen bör bli tydligare skriven och att partistöd endast ska utgå till partier som stöder grundläggande demokratiska värderingar.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
|
Lars Johansson (s) |
Rolf Lindén (s) |
|
Marianne Carlström (s) |
Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) |
|
Claes-Göran Brandin (s) |