Riksdagen begär att riksdagsstyrelsen lägger fram ett förslag till en reformerad motionstid i enlighet med vad som anförs i motionen.
Bort med dem, som ständigt glömma,
att vad stort som världen såg verkats har av späda krafter,
spända av en eldig håg!
Bort den blick, som, skarp för hindren, är för målets skönhet skum!
Hädan, fege män och gubbar!
Fjärmen er från heligt rum.
Viktor Rydberg ur dikten "Dexippos" i samlingen I Aten år 267 e.Kr.
Viktor Rydberg hyllar på prosa det enskilda initiativet och påminner oss om att mycket av det stora som världen skådat är åstadkommet av enskilda människor, ofta drivna av en inre övertygelse och ett bergfast engagemang för sin sak.
Ledamöterna i Sveriges riksdag har möjlighet att under en kort tid varje år motionera om de saker som de anser vara av vikt för samhällets utveckling. Denna period kallas för allmänna motionstiden och är förlagd till tre hektiska veckor under hösten. Under denna korta tid skall en mycket omfattande budgetproposition läsas in och analyseras, fakta samlas in, motionerna skrivas och kontakter tas över grupp- och partigränserna för diskussioner om eventuella gemensamma ställningstaganden. Ju tidigare ett faktaunderlag samlas in, desto mer inaktuellt blir det och kan i många fall inte användas. Detta är en fullkomligt absurd arbetsmetod och speglar en helt förlegad syn på riksdagsarbetet. Självklart vore det bättre om även Sveriges parlament, som en del andra parlament, hade ständig motionsrätt, dvs. att när omständigheterna så påkallar väcka en motion i ärendet.
Vi tror inte att saker och ting blir bättre av att man måste vänta i upp till ett år på att kunna väcka en motion. Om riksdagen skall kunna hantera aktuella händelser, måste man också skapa möjligheter inom riksdagssystemet att agera i nuet. En starkare koppling till aktuella händelser skulle bidra till att göra riksdagens arbete mer relevant i medborgarnas ögon. Det måste finnas ett sätt, annat än att vänta på regeringens initiativ, att som riksdagsledamot få pröva förnyelse och förbättringar i det löpande arbetet. Att införa en ständig motionsrätt vore ett sådant verktyg.
Ett alternativ till ständig initiativrätt kunde vara att lägga in en vecka i kvartalet. I september-oktober ägnas då motionerandet åt frågor som ligger i anslutning till regeringens budgetförslag. Med ständig initiativrätt eller motionstiden fördelad på tre eller fyra gånger per år är vi övertygade om att dramatiken kring motionerandet försvinner. Riksdagen får en jämnare arbetsfördelning över året. Samtidigt tror vi att antalet motioner kommer att minska i antal samt att kvaliteten på desamma blir högre. Kvaliteten i riksdagens hantering av dem skulle också bli bättre, då man skulle få mer tid för själva utskottsbehandlingen. Dessutom tror vi att mediernas möjligheter och intresse för varje motion blir större om de sprids över året.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
Lennart Kollmats (fp) |