Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge möjlighet och ekonomiskt stöd för demokratiexperiment i landets kommuner.
I Dalsland finns kommuner som både ökar och minskar. Bengtsfors har haft några tuffa företagsnedläggningar som satt sina spår, men som helhet finns en försiktig optimism. Totalt är det ett litet befolkningsminus, men den utvecklingen har planat ut för Dalsland. Det är många gles- och landsbygdskommuner runtom i Sverige som minskar och har svårigheter att klara omsorgen för en allt äldre befolkning. Flera kommuner som sliter med sina åtaganden har stora naturtillgångar som skog eller ett kreativt näringsliv, men de har små eller inga ekonomiska fördelar av detta. De har heller ingen egentlig makt att påverka sin situation.
Kraven från regering och riksdag är många gånger tuff att svara upp mot eftersom kraven inte följs av pengar som täcker kostnaden. Vi har sett det flera gånger bara de senaste åren med maxtaxor och förskolereformer. Pekpinnarna från regering och medborgarnas krav på en god service gör att många kommuner kanske ser sammanslagning som en sista desperata utväg. Det är sammanslagningar som passar perfekt för den som vill toppstyra. Det är kanske därför inte så förvånande att regeringen och stödpartiernas budgetproposition aktivt vill stödja sammanläggningar och till och med är beredd att betala för det! Men det blir inte en frisk för att man lägger två sjuka i en säng!
Att istället stärka kommunernas självstyre som Centerpartiet vill öppnar för lösningar som varken Axel Oxenstierna eller Pär Nuder skulle kunna tänka sig ens i sina vilda fantasier. Genom en medveten decentralisering av samhällsuppgifter kopplat till förstärkt skydd för självstyret i grundlagen får kommunernas medborgare möjlighet att göra sina egna prioriteringar. Dalslands kommuner, Dals-Ed, Åmål, Mellerud, Färgelanda och Bengtsfors, får då möjlighet att förverkliga sina unika förutsättningar utan den påtvingade likriktning som präglar dagens kommunala service.
En levande demokrati kräver att medborgarna känner sina politiker, att de vet vem som är ansvarig för olika beslut. Idag finns ett problem med anonymitet i våra stora kommuner, och detta blir inte mindre med färre och än större kommuner. Vi ser goda möjligheter både för stora och små kommuner att utvecklas och ge bra service till invånarna. Om de får möjligheter att lokalt hitta rätt samarbetsformer utifrån lokala förutsättningar kommer det att ge bra resultat.
Istället för att betala kommunerna för att ge upp sitt självstyre och gå samman, ska de resurserna istället användas för att öka utrymmet för lokala demokratiexperiment. Att låta de fem kommunerna i Dalsland ännu mer utveckla sitt samarbete över gränserna skulle vara ett ypperligt tillfälle att pröva nya grepp. I Dalslands kommunalförbund har man sedan 1996 arbetat med detta. Det skulle vara ett självklart och värdefullt inslag bland demokratiexperimenten. Det skulle också kunna ge kunskap till författningsutredningen inför ett slutbetänkande 2008.
Det är dock angeläget att lokala demokratiexperiment inte blir beroende av endast regeringens prioriteringar, utan att det sker genom lokala initiativ och beslut bland kommunerna själva. På samma sätt måste det civila samhället vara delaktigt i utformningen av experimenten. En tänkbar modell för att fördela resurser till lokala demokratiexperiment är därför att låta Kommunförbundet tillsammans med Folkrörelserådet fatta beslut om hur resurserna ska fördelas. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om hur staten både kan tillåta och ekonomiskt stödja demokratiexperiment i landets kommuner i denna riktning.
Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Annika Qarlsson (c) |