Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om ändrade regler för ledamotsstödet.
I lag om stöd till ledamöter och partigrupper i riksdagen regleras bland annat stödet till riksdagsledamöter. Stödet inriktas på att bekosta handläggarhjälp - politiska sekreterare - åt riksdagens ledamöter. Där redovisas också att arbetsuppgifterna bland annat bör omfatta kvalificerade allmänna sekreteraruppgifter, framtagande av underlag och att vara ledamoten behjälplig i olika typer av politiska initiativ. Ledamoten bör enligt lagtexten få ett stort inflytande i personfrågor och i fråga om stödets utformning. Målet sägs vara att varje ledamot skall kunna påräkna en politisk sekreterarresurs.
Medlen betalas ut till respektive partis riksdagsorganisation och administreras via partikanslierna.
Hur respektive partigrupp utformar sin organisation har naturligtvis stor betydelse för vilka möjligheter som den enskilde ledamoten har att påverka stödets utformning. En avgörande betydelse har det ändå att medlen inte särskilt reserverats för ledamöterna utan i stället ställs till partigruppernas förfogande. Denna lösning framstår som märklig och har inte som syfte att säkerställa att enskilda ledamöter kan påverka stödets utformning. Det står dessutom i strid med vad lagar och regler säger om riksdagsledamotens ställning.
Stödet till ledamöter bör enligt min mening i stället utformas så att den enskilde ledamotens ställning stärks. Det kan ske genom att ledamoten till riksdagen redovisar hur stödet skall vara utformat för att bäst passa honom eller henne och att kostnaderna avropas, efter tydlig och noggrann redovisning, mot ett särskilt konto som riksdagen administrerar.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Tomas Högström (m) |