Motion till riksdagen
2004/05:K354
av Mikael Oscarsson (kd)

Återupprättandet av ordensväsendet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning bör tillsättas med uppgift att föreslå ett system för utdelande av ordnar.

Motivering

Behovet av att uppmärksamma förtjänta personer har genom tiderna varit ett naturligt inslag i all mänsklig och samhällelig samvaro. Sverige har som många andra länder en rik tradition på detta område. Den finaste gruppen av utmärkelser kallas ordnar (egentligen statliga förtjänstordnar alternativt kungliga förtjänstordnar) och i Sverige heter den allra finaste Kungl. Serafimerorden och kan endast jämföras med så namnkunniga ordnar som danska Elefantorden och brittiska Strumpebandsorden. Vår gamla Nordstjärneorden motsvarar danska Dannebrogsorden och norska S:t Olavsorden. I länder som Danmark, England och Norge kan medborgarna ur monarkens hand motta dessa månghundraåriga utmärkelser - naturligtvis efter förslag från regeringen. Vanliga danska och norska kvinnor och män kan alltså efter förtjänstfulla insatser för sitt land på sitt bröst bära tidlösa symboler för landet och för det gemensamma.

Hur ser det då ut i Sverige? I Sverige bär inte ens landets högsta ledning och ämbetsmän svenska ordnar. Det tycker de flesta med all rätt är ett märkligt förhållande. Däremot bärs emellanåt utmärkelser från många andra länder. Nu senast kunde det studeras i samband med det jordanska statsbesöket i Sverige. Då kunde personer som talman Björn von Sydow, riksmarskalk Ingemar Eliasson och ÖB Johan Hederstedt ses med mångfärgade utländska band över bröstet. En annan intressant notering är att statsminister Göran Persson inte bär några utmärkelsetecken alls på sin frack, medan hans danske kollega, Anders Fogh Rasmussen, bär ett antal, inklusive danska Dannebrogs­orden. Rasmussen liksom alla danskar har dessutom möjlighet att kunna förlänas svenska Nordstjärneorden, vilket inte Göran Persson har. Man kan fråga sig om detta verkligen är rimligt.

Det svenska förhållandet har sin grund i ett riksdagsbeslut från 1974 som anger att svenska medborgare inte ska kunna förlänas svenska ordensvärdigheter. De svenska ordnar som kvarstår, Serafimerorden och Nordstjärneorden, är endast avsedda för utländska medborgare. Serafimerorden utdelas numera också till medlemmar av det svenska kungahuset. Svärds- och Vasaorden utdelas inte alls. På 1970-talet sågs ordnar som något förlegat - en kvarleva från ett gammalt ståndssamhälle - och betraktades som överflödiga i ett modernt, jämlikt och demokratiskt samhälle. Trots detta bevarade man dem för utländska medborgare. Helt överflödiga var ordnarna alltså inte. En orsak var säkert att det är internationell kutym att bära ordnar från länder som man har god kontakt med - som en symbol för landet i fråga. Men om de svenska ordnarna skall vara en symbol för Sverige är det då inte konstigt att inte svenskarna själva tillåts bära dem?

Behovet att uppmärksamma svenska medborgare på ett konkret sätt verkar trots riksdagsbeslutet finnas kvar. Det finns sannolikt inget land i Europa som har så utbrett medaljväsende och som utdelar så många offentliga medaljer som Sverige. Kan det möjligen ha att göra med avsaknaden av ett ordensväsende?

Sverige är ensamt om att inte ha ett fungerande ordensväsende som ocksåär avsett för landets egna medborgare. I de flesta andra europeiska länder finns denna tradition. Bara tanken på att Finlands Vita rosen och Frankrikes Hederslegion endast skulle kunna utdelas till utländska medborgare förefaller absurd. Ingen betraktar dessa länder som mindre demokratiska bara för att de har ett ordensväsende som även inkluderar landets egna medborgare. Nej, ordnarna fyller en viktig funktion och utgör en större och mer bestående utmärkelse än en medalj; att tilldelas en orden innebär att upptas i en sammanslutning och är något mer än bara en plåtbit på bröstet.

Något borde därför göras. Första steget skulle kunna vara att tillsätta en utredning med målet att se över det offentliga belöningssystemet. Återinförandet av de svenska ordnarna bör vara en del av denna översyn. Ett återupprättat system för utdelande av ordnar bör förstås utformas så att det blir ett modernt ordensväsende i tiden för att belöna verkligt förtjänstfulla kvinnor och män, inte bara något som per automatik sker efter lång och trogen tjänst i högt uppsatta ämbeten. Hur det kan göras på bästa sätt finns många exempel på i länder som Danmark, Norge och Storbritannien.

Stockholm den 3 oktober 2004

Mikael Oscarsson (kd)