Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett medborgarkontrakt.
I dag växer misstron mot offentliga verksamheter och politiker. Mycket av misstron ligger säkert i att medborgaren har en uppfattning om vad han eller hon kan kräva av samhället, medan samhällets ansvar ligger på en helt annan nivå. Detta kan bli fallet särskilt i en tid med knappa resurser inom det offentliga. Det är viktigt att man bryter trenden och skapar nytt förtroende mellan medborgare och folkvalda. För att uppnå detta kräver många olika åtgärder. Ett sätt är att införa medborgarkontrakt.
Medborgarkontrakt innebär att medborgaren och samhället upprättar ett kontrakt som innehåller vilka förväntningar medborgaren kan ställa på samhället och vilka förväntningar samhället kan ställa på medborgaren. Ett kontrakt är inte detsamma som en garanti. Ett kontrakt kräver att två parter kommer överens om hur man ska förhålla sig gentemot varandra - med rättigheter och skyldigheter för båda parter. Ett kontrakt är således ömsesidigt. Uppfylls inte det som avtalats i kontraktet ska det också finnas med i kontraktet vilken kompensation som ska utgå till den förfördelade. Det gäller både om det är samhället eller medborgaren som brustit i sitt åtagande.
Medborgarkontrakt kan införas på alla samhällets nivåer. Det kan gälla allt från hur utbetalningar från studiemedelssystemet ska ske till vad som händer om matutdelningen till äldre uteblir. Införandet och utarbetandet av reglerna bör göras i en dialog mellan medborgare och det offentliga.
Att införa medborgarkontrakt innebär att spelreglerna klargörs och att båda parter vet vad som gäller. Detta skulle kunna medföra att förtroendet för samhället och politiker förstärks. Möjligheten att införa medborgarkontrakt bör undersökas och uppmuntras inom stat, kommun och landsting. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Anne-Marie Ekström (fp) |
|
|
Anita Brodén (fp) |
Marita Aronson (fp) |