Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om ersättningar till riksdagsledamöter som förlorat sitt förtroendeuppdrag genom domstolsbeslut.
Under de senaste mandatperioderna har två riksdagsledamöter blivit dömda för grova kriminella brott. Domstolen har samtidigt valt att avsätta de båda riksdagsledamöterna från sina förtroendeuppdrag genom att använda sig av en lagparagraf i regeringsformen. En lagparagraf som inte tidigare har använts.
Det ligger nära till hands att tycka att personer som har begått så grova brott att de fråntas sitt förtroendeuppdrag inte heller ska avlönas med offentliga medel. Dessa personer saknar väljarnas förtroende. Trots detta har ledamöterna, i de fall som varit aktuella, uppburit inkomstgaranti från riksdagen. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och ur allmänhetens synvinkel helt oriktigt.
En naturlig följd borde vara att man förlorar de ekonomiska ersättningar som man genom sitt förtroendeuppdrag kan erhålla från och med att själva förtroendeuppdraget upphör och fram till 65 års ålder.
På samma sätt vore det rimligt att den pensionsrätt man arbetat ihop ska tillgodo räknas ledamoten efter 65 års ålder. Skulle ledamoten, mot förmodan, erhålla förnyat förtroende som riksdagsledamot vid ett senare allmänt val är det också rimligt att tiden före domstolsbeslutet kan tillgodoräknas.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lars Wegendal (s) |