Motion till riksdagen
2004/05:K347
av Leif Björnlod (mp)

Begravningsverksamhet


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning, i vilken företrädare för olika trossamfund och livsåskådningar skall vara representerade för att se över, och föreslåändringar i, begravningslagen i enlighet med vad i motionen anförs.

  2. Riksdagen begär att regeringen utreder och föreslår ett införande av viljeyttringar i livet samt regler för beräknande av begravningsavgift därefter.

Bakgrund

Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter samt vissa kommuner (Stockholm och Tranås) är huvudmän för begravningsverksamheten. Det kan uppfattas som stötande att andra religioners utövare (eller personer med andra livsåskådningar eller ateister) skall betala in avgifter till Svenska kyrkan vars tjänster man ej avser att utnyttja. Sverige är inget homogent land i religiöst avseende. Med hänsyn till religions­friheten och då vi inte längre har en statskyrka bör begravningslagen ses över och ändras.

Begravningsavgift

I 9 kap. begravningslagen (1990:1144) stadgas om en så kallad begravningsavgift. Enligt 9 kap. 1 § sagda lag skall den som är folkbokförd i Sverige betala en avgift för begravningsverksamheten. Begravningsavgiften beräknas på grundval av den avgiftsskyldiges till kommunal inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst (9 kap. 3 § begravningslagen). Avgiften är beroende av huvudmannens kostnader för verksamheten. Är en kyrklig församling eller samfällighet huvudman fastställer denna avgiften för dem som tillhör Svenska kyrkan. Kammarkollegiet fastställer avgiften för dem som inte tillhör kyrkan. Är en kommun huvudman fastställer den alltid avgifts­satsen.

Begravningsavgiften är avsedd att täcka huvudmännens kostnad för löpande skötsel och service. Avgiften täcker dock inte den avgiftsskyldiges egen begravning. Vad som bekostas är gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under 25 år, gravsättning, gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav, vissa transporter av stoftet, kremering, lokal för förvaring och visning av stoftet samt lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Under sitt yrkesverksamma liv hinner den avgiftsskyldige (dvs. alla som uppbär kommunal beskattningsbar inkomst och är folkbokförda i Sverige) betala in en ansenlig summa till begravningsverksamheten. Frågan är om den samlade summan korresponderar med de kostnader den enskilde efter döden medför för aktuell huvudman. I de fall den enskilde önskar bli kremerad och få sin aska spridd t.ex. i havet, måste den avgift som sammantaget betalas in rimligtvis bli mycket större än huvudmannens utgifter för själva kremeringen. Någon framtida skötsel och service är knappast aktuell. Detta måste vara fallet även om askan sprids på för ändamålet avsedd plats t.ex. på en del av en kyrkogård.

Huvudmannaskap och viljeyttring i livet avseende begravningsförfarande

Frågan är om begravningslagens reglering av begravningsverksamheten vad avser huvudmannaskap och begravningsavgiften svarar mot de krav som bör ställas i och med att Svenska kyrkan skilts från staten. Frågan är om systemet är tros- och åskådnings­neutralt. Lämpligen bör varje religiöst samfund som erbjuder begravningsplats och skötsel/service i anledning av detta själv bekosta verksamheten genom en avgift som tas ut av samfundets medlemmar. Det är föga rimligt att alla folkbokförda finansierar kyrkliga samfunds skötsel av begravningsplatser och kyrkogårdar etc. Motsvarande avgiftsunderlag bör gälla för kommunala verksamheter. Här uppstår givetvis problem vad avser bestämningen av den avgiftsskyldiga kretsen. Den kan inte omfatta samtliga kommuninnevånare i och med att vissa kan tillhöra ett samfund och andra avser att av olika orsaker inte nyttja den kommunala begravningsverksamheten. Frågan är komplex och bör utredas närmare i syfte att åstadkomma en tros- och åskådningsneutral reglering av huvudmannaskap för begravningsverksamhet. Vidare bör tillses att den som avser att begagna sig av en viss "begravningsform" och därtill hörande skötsel/service erlägger en avgift som motsvarar den faktiska kostnaden. Förvisso kan detta tänkas förutsätta att enskilda under sin livstid måste reflektera över hur de vill bli begravda (eller kremerade etc). Det sista torde vara en nödvändighet ifall avgiften skall stå i proportion till faktisk kostnad samt erläggas årligen under hela det yrkesverksamma livet. Ett förslag skulle kunna vara ett system likartat det som gäller för transplantation, dvs. ett undertecknat dokument där individen anger sina preferenser vad avser begravning etc. Det vore dock lämpligt att en eventuell skriftlig begravningsviljeyttring bevittnades. Den som till ansvarig huvudman meddelar att vederbörande t.ex. har för avsikt att låta sig kremeras bör betala en avgift beräknad på huvudmannens kostnader i anledning därav.

Behovet av en utredning av begravningslagen

I anledning av vad som anförts ovan anser jag att regeringen skall tillsätta en utredning för att se över huvudmannaskapet för begravningsverksamheten och begravnings­avgiften. Begravningsregelverket skall vara tros- och åskådningsneutralt, både vad gäller verksamheten som sådan samt vad gäller dess finansiering. Ett system för att möjliggöra viljeyttringar i livet skall tas fram. Det bästa och lämpligaste är att varje individ själv får bestämma hur denne vill begravas/kremeras m.m. samt av "vem" och att begravningsavgiften beräknas därefter. I utredningen skall ingå företrädare för i landet befintliga religioner, trossamfund och livsåskådningar.

Stockholm den 2 oktober 2004

Leif Björnlod (mp)