Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att genomföra en regionaliseringsreform med direktvalda regionala organ i hela Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att återkomma med förslag om hur staten ekonomiskt kan stimulera kommundelningsprocesser.
Demokrati bygger på de många människornas delaktighet och medansvar. Att vara delaktig i det vardagliga nära samhällsbygget är avgörande för att långsiktigt kunna lösa de utmaningar som välfärdssamhället och det demokratiskt uppbyggda samhället står inför. Valet kan synas lätt antigen att vara med och finna lösningar och prioriteringar för välfärdsstaten eller ställa sig utanför och kräva sin berättigade service. Men i grunden handlar det om vem och vilka och var som ansvar och beslut läggs. Närheten till människor är avgörande för att kunna både utveckla och försvara samhällsbygget.
Ett solidariskt samhälle bygger på transparens, medansvar och möjlighet att vara med och fatta beslut. Ibland är man med och tar beslutet, ibland överlämnar man beslutet till grannen. Poängen är att man som medborgare kan pendla mellan att vara förtroendevald och civil. Det är själva deltagandet som är poängen. Deltagande har alltid ett egen värde och som sagt, är grunden för att också uppträda solidariskt gentemot andra i sin närhet. Deltagardemokrati har i sig mer värde än servicdemokrati fastslog Bengt Göranssons demokratiutredning. Därför är ett samhälle byggt enligt federalismens principer, alltså underifrån och uppåt, grunden för de många människors makt i förhållande till ett starkt centralstyre där all makt utgår från riksdagen och på nåder lämnas till region eller kommun.
En väg att gåär att överlämna makt från staten till en regionnivå i de frågor som bygger på en som Västsvenska handelskammaren säger "regional logik". Det kan t.ex. vara de medel som idag är statliga kulturmedel, regionutvecklingsmedel samt tillväxtfrågor som länsvägar och kanske också polis. Att genomföra en regionaliseringsreform i Sverige, vars direktvalda organ ersätter landshövdingarna och länsstyrelserna makt, är att tydligt genomföra en demokratiseringsreform där vi äntligen lämnar Axel Oxenstierna bakom oss. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Starka och självstyrande regioner innebär också att en 2000-talets kommundelningsreform är genomförbar. Där storleken bestående av antalet kommuninvånare spelar mindre betydelse. Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen, miljöparitet och vänsterpartiet med "tvång" genom löften om pengar, skall tvinga fram en kommunsammanslagning. Det visar på den fullständiga dövhet som råder. Man missar de många människornas vilja att vara med i det demokratiska arbete som betonar närheten till förtroendevalda, vilka har makt och befogenheter att göra sjävlständiga kommunala beslut. Det är inte undra på att människor blir besvikna när vi politiker ständigt hänvisar till valurnorna vart fjärde år istället för att söka nya lösningar som kompletterar den representativa demokratin. Det är dags att vända på perspektiven och ge regeringen i uppdrag att årerkomma till riksdagen med förslag om hur en reform med ekonomiskt stöd till kommuner som genomför en kommundelning kan formas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |