Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en förnyad omprövning av kärnkraften.
För 24 år sedan, 1980, folkomröstade svenska folket om kärnkraften. Efter folkomröstningen beslöt riksdagen att kärnkraften skulle avvecklas till år 2010. Detta årtalet var emellertid inte uttalat av någon av linjerna i omröstningen.
Omröstningens utformning går i sig dessutom att diskutera, eftersom folket hade att välja mellan tre olika avvecklingslinjer. Det fanns inget alternativ som förutsåg eller tog hänsyn till nya tekniska innovationer som skulle kunna påverka kärnkraftens förmåga eller säkerhet.
Folkomröstningar kommer alltid att begränsas av bristen på kunskap om framtiden. 1980 var det omöjligt att förutse många av de händelseutvecklingar som vi har varit med om sedan dess - på gott och ont.
Att vrida klockan tillbaka kan ingen göra. Men beslut som fattades tidigare på basis av mindre kunskap än vad vi har i dag, kan göras om. Det är ett förhållningssätt som mer borde prägla politiken i alla stycken - förmågan att ta in ny fakta och ompröva sina tidigare sanningar.
Hur länge skall ett folkomröstningsbeslut anses vara legitimt? Den frågan restes också i samband med förra höstens omröstning. Det går självklart inte att uppställa någon exakt regel, men en av grundteserna bör nog vara att en folkomröstning får anses äga legitimitet så länge det har en acceptans hos folket, och så länge verkställigheten av beslut kan genomföras enligt de uttalade tankar som låg till grund för medborgarnas val.
Vi var vid tidpunkten för folkomröstningen om kärnkraften för unga för att delta. Hela vår 70-talistgeneration får inte lov att delta i en av de frågor som berör vår framtid allra mest. För frågan är redan beslutad av tidigare generationer och ligger fast. I dag förväntas vi som folkvalda politiker att fatta beslut som kommer att ha stor inverkan på människors liv. I skenet av detta ter sig fastklamrandet vid folkomröstningsbeslutet som absurt.
I dag vet vi mycket mer, och vi har trots tankeförbudet ändå en god uppfattning om kärnkraftens potential och förbättrade säkerhet. Enligt de statistiska undersökningar som regelbundet genomförs kring svenskarnas inställning till kärnkraft, har också mycket förändrats sedan 1980. Nästan tre fjärdedelar säger sig vilja behålla eller utveckla kärnkraften. Två tredjedelar är emot stängningen av Barsebäck 2.
Skillnaderna i åsikter mellan generationerna är särskilt tydlig. De yngre generationerna är betydligt mer positivt inställda till användningen av kärnkraft. I åldersgruppen 15-29 år finns dessutom en tydlig majoritet för att genomföra en ny omröstning. Det är inte så underligt. Enligt riksdagens utredningstjänst har mer än två miljoner väljare tillkommit sedan folkomröstningen. De har inte fått vara delaktiga i beslutet om en fråga som kommer att påverka dem i lika hög utsträckning som dem som röstade 1980.
Av de riksdagsledamöter som fattade beslutet 1980 finns inte många kvar i dag. Vi efterfrågar därför en förnyad och modern energidebatt i riksdagen. Den bör leda till en modern, saklig och kunskapsbaserad energipolitik som inte väjer för att ompröva gamla sanningar på grund av politisk prestige - inte ens när det gäller att ånyo ompröva nästan kvartsekelsgamla beslut.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Lars Lindblad (m) |
|
|
Tobias Billström (m) |
Peter Danielsson (m) |
|
Ulrika Karlsson (m) |
Henrik von Sydow (m) |
|
Cecilia Widegren (m) |