Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att könsidentitet skall omfattas av 1 kap. 2 § regeringsformen om statsskickets grunder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föra in sexuell läggning och könsidentitet i 2 kap. 15 § regeringsformen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att transpersoner, dvs. könsidentitet, skall omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7 kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra en översyn av förekomsten av återstående diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de som verkar vid myndigheter skall ha kompetens i HBT-frågor.
Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp som deltagit i nätverkets arbete med motionen.
HBT är en paraplybeteckning för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön. Med transpersoner brukar man avse transvestiter, transsexuella, intersexuella, dragkings/queens och andra personer som har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från vad som utifrån stereotypa men utbredda föreställningar kan förväntas beroende på deras biologiska kön. Det kan också vara individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.
Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.
Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering.
Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU1973:20 att "en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform". I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att "den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv." Trots dessa ställningstaganden finns diskriminering även i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i Konstitutionsutskottet.
En grundläggande mänsklig rättighet är att inte utsättas för diskriminerande lagstiftning på grund av sin sexuella läggning eller könstillhörighet. De facto finns det många exempel på diskriminerande lagstiftning (se SOU 1999:104). Därför vill vi att regeringsformens portalparagraf bör ange vilka grunder för diskriminering eller särbehandling i samhället som är otillåtna.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser således att riksdagen skall fullfölja den påbörjade förändringen av skrivningarna om diskriminering i regeringsformens 1 kap. 2 § men att denna utvidgas till att också nämna diskriminering på grund av könsidentitet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vidare är det angeläget att införa ett skydd mot att riksdagen kan anta lagar som diskriminerar HBT-personer. I dag finns inte det skyddet i grundlagen.
I 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen konstateras att hets mot folkgrupp i tryckt skrift är straffbart. Vi hälsar med tillfredsställelse att riksdagen har utvidgat denna bestämmelse så att hets på grund av sexuell läggning inkluderas. Reformen bör dock också kompletteras med ett motsvarande förbud mot hets mot grupp med anspelning på könsidentitet.
Sammanfattningsvis anser vi att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag som innebär en ändring av 1 kap. 2 § regeringsformen, 2 kap. 15 § regeringsformen och 7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Någon samlad genomgång av homosexuellas situation inom olika lagstiftningsområden har inte gjorts sedan 1984. Bisexuellas och transpersoners rättsliga situation har aldrig varit föremål för någon samlad genomgång. Det är enligt vår mening dags att göra en samlad översyn av förekomsten av återstående diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner för att få fram förslag på lagreformer som kan eliminera all återstående juridisk diskriminering.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns allvarliga kunskapsbrister inom exempelvis hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, rättsväsendet och poliskåren samt socialtjänsten om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation. Därför finns det mycket att göra för att de som har viktiga funktioner i samhället och som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med HBT-personer har kompetens i HBT-frågor. Exempelvis inom rättsväsendet är HBT-kompetens av stor vikt för att polisen ska kunna arbeta effektivt mot sådan brottslighet som begås på grund av offrets sexuella läggning eller könsidentitet, och för att brottsoffer skall kunna känna tillräcklig trygghet så att de vågar berätta för polisen vad de utsatts för. HBT-kunskaperna är bristfälliga på flera andra områden inom förvaltningen.
Regeringen bör därför verka generellt för att personal vid myndigheter får bättre kunskaper i HBT-frågor.
Detta bör riksdagen om sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |
Johan Linander (c) |
|
Yvonne Ruwaida (mp) |