Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en svensk anslutning till ILO 169 om ursprungsfolks rättigheter.
Det av Förenta nationerna proklamerade ursprungsfolksdecenniet avslutas 2004. En lämplig avslutning på detta decennium vore att Sverige tillkännagav för omvärlden att Sverige är berett att omedelbart ratificera ILO 169.
ILO står för International Labour Organisation. Det är ett av FN:s så kallade fackorgan med uppgift att bevaka frågor om arbetsvillkor, diskriminering med mera. Inom ramen för denna uppgift har ILO sedan många år bevakat ursprungsfolkens arbets- och levnadsvillkor. Sverige tog en mycket aktiv roll i utarbetandet av konvention 169 som trädde i kraft 1991. Den ersätter konvention 107 från 1957 om skydd och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper. De bägge konventionerna är de enda nu gällande internationella avtal som värnar speciellt om ursprungsfolks och stamfolks rättigheter. Sverige hör inte till de länder som anslutit sig till vare sig konvention 107 eller 169. Våra grannländer Norge och Danmark, bägge med egna ursprungsfolk, har anslutit sig till konvention 169. Finland är på gång att ansluta sig. Sverige har valt att begrava frågan om en svensk anslutning och dess konsekvenser för Sverige i utredningar. Företrädare för regeringen har dock vid upprepade tillfällen uttalat att det är regeringens avsikt att Sverige ska ansluta sig till konventionen 169.
Regeringen beslutade den 11 september 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågan om Sverige kan ratificera ILO:s konvention 169 och vilka åtgärder som i sådana fall är nödvändiga för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna. Utredaren presenterade sitt resultat i SOU 1999:25. Utredaren ansåg att Sverige redan idag uppfyller konventionens krav i de allra flesta avseenden och han gjorde en bedömning av vilka åtgärder som måste vidtas och vilka regler som måste ändras för att Sverige skall nå upp till kraven. Utredaren bedömde att det skulle ta fem år att vidta dessa åtgärder, en tidsrymd som nu förflutit. De punkter som utredaren pekade på måste åtgärdas kan sammanfattades i sju punkter.
Den mark som samerna har rättigheter till enligt konventionen identifieras. Det gäller dels den mark som samerna i konventionens mening traditionellt innehar, dels mark som de traditionellt har rätt att nyttja tillsammans med andra brukare. Utredaren föreslår att en gränsdragningskommission bör tillsättas. Regeringen har tillsatt en sådan.
Omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt inom den mark som de traditionellt innehar måste klarläggas. Regeringen har 2002 tillsatt en sådan utredning.
Samerna bör få ett stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Inom mark som samerna traditionellt innehar bör de få rätt att upplåta sin jakt- och fiskerätt till andra mot betalning. Sametinget bör få rätt att yttra sig innan områden av riksintresse för rennäringen bestäms och innan exploatering av sådan mark tillåts. Det bör också finnas ett tydligt skydd mot exploatering av sådan mark i miljöbalkens hushållningsbestämmelser och en rätt för Sametinget att yttra sig innan exploatering tillåts. Frågorna har behandlats i SOU 2001:101, En ny rennäringspolitik.
Inom mark som samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra krävs också ett ökat skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Sametinget bör få rätt att yttra sig innan områden av riksintresse för rennäringen bestäms och innan exploatering av sådan mark tillåts. Frågorna har behandlats i SOU 2001:101, En ny rennäringspolitik.
Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att samerna har tillräckligt med mark för att kunna fortsätta bedriva rennäring. Samerna kan förlora en del marker som de i dag utnyttjar för renskötsel, bland annat till följd av de processer som pågår i dag. Regeringen har ställt medel till förfogande för de avtalsförhandlingar som under Bo Dockereds ledning sker mellan markägare och samebyar i Härjedalen.
Det bör finnas möjlighet till ersättning från staten för rättegångskostnader i principiellt viktiga mål rörande samernas markrättigheter. Som det är idag finns det risk för att samerna av ekonomiska skäl inte kan få sina anspråk på mark rättsligt prövade och klarlagda. Frågan är uppmärksammad men inget konkret har skett. Tre samebyar har meddelat domstolar att de ej har ekonomiska resurser att delta i pågående processer.
En nationell informationskampanj om samerna som ursprungsfolk och om den samiska kulturen bör genomföras. Information behövs också som klargör vad en svensk anslutning skulle innebära för berörda parter. Regeringen har initierat en informationskampanj som pågår.
Vi menar att de steg som tagits är tillfyllest för att Sverige nu kan ansluta sig till ILO konvention 169 om ursprungsfolks rättigheter. Det finns ingen anledning att invänta pågående och eventuella tillkommande utredningar med den tid det tar att färdigställa dessa samt remissbehandla, sammanställa remissvar och skriva propositionstexter i de olika delfrågorna. Vi har i sådant fall ett tidsperspektiv på minst åtta till tio år innan en svensk anslutning skulle kunna komma ifråga, det vill säga mer än tjugo år efter att konventionen trädde ikraft. Det är genant för Sverige, ett demokratiskt samhälle som värnar om minoriteter och ursprungsfolk, att inte ansluta sig till en konvention som har stor betydelse för det egna landets ursprungsfolk, samerna. Vi kan inte vänta med en svensk anslutning till dess att Sverige uppfyller varje liten del i konventionen. Det bör räcka med den viljeinriktning som Sverige visat att lösa återstående frågor.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
|
|
Lotta Hedström (mp) |
Åsa Domeij (mp) |