Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra en översyn med syfte att minska antalet myndigheter och ämbetsverk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inleda myndighetsreduktionen med Djurskyddsmyndigheten.
Det behövs en rejäl översyn eller - för att göra en historisk koppling till annan en tid då statsmakten delade ut för många gods och titlar - en reduktion av myndigheter och ämbetsverk i Sverige. Målsättningen bör vara att minska antalet genom sammanslagningar eller nedläggningar av överflödiga myndigheter. Färre myndigheter skulle spara pengar och minska byråkratiskt krångel för människor där olika myndighetskrav konkurrerar mot varandra.
I mars i år presenterade Statskontoret en kartläggning och analys av Sveriges myndigheter. I den kunde man läsa hur de ifrågasätter värdet av att bilda många små myndigheter samt att små myndigheter har höga administrationskostnader och är mer sårbara än större. I stället för nya myndigheter borde det i flera fall varit möjligt att integrera verksamheten i en redan befintlig myndighet.
Staten skulle kunna spara flera hundra miljoner kronor på att minska antalet små myndigheter. En liten myndighet har inte samma flexibilitet som en stor. Även en liten myndighet måste uppfylla krav på att ha exempelvis en registrator, jämställdhetsplan, IT-stöd m.m.. Statskontoret uppskattar antalet myndigheter till drygt 500, men räknar då bl.a. med regionala myndigheter för polis, åklagare och tingsrätter. Ekonomistyrningsverket (ESV) uppger antalet till 272 myndigheter.
Statskontoret konstaterar att Sverige fått fler än 50 nya myndigheter under de senaste fyra åren. Men alla är inte helt nya utan har nybildats, omorganiserats eller slagits samman. Statskontorets huvudpoäng är att det finns för många små myndigheter som kostar för mycket och att detta inte är bra för verksamheten.
Den danska regeringen skrotade förra året flera små myndigheter. Vinsten blev 150 miljoner danska kronor. I Sverige kan förtjänsten bli ännu större.
Flera av de nya myndigheterna har startat för att regeringen försöker komma till rätta med misslyckanden inom andra områden. Exempel är Glesbygdsverket, Levande Historia, som uppstod efter att historia slopats som kärnämne, och Integrationsverket, som haft till uppgift att försöka rätta till en misslyckad invandringspolitik. En ny myndighet ger kanske intryck av handlingskraft i media, men problemen ligger ofta djupare än så. Dessa myndigheter har ofta fått opinionsskapande uppgifter, vilket är olyckligt, då ansvaret för opinionsbildning i ett demokratiskt samhälle inte skall vara en statlig uppgift utan ligga hos enskilda människor, intresseorganisationer, partier, media etc. Vid en minskning är det i första hand dessa "åsiktsmyndigheter" som bör dras in, inte myndigheter med tillsynsuppgifter.
Andra myndigheter har bildats som betalning på fortsatt regeringssamarbete. Den nya Djurskyddsmyndigheten är ett exempel på en onödig myndighet, som nu bl.a. försöker skapa opinion i djurhållningsfrågor och driva fram hårdare, näringsfientliga regler utan att invänta politiska beslut och ställningstaganden. En minskning kan lämpligen inledas med Djurskyddsmyndigheten, då Jordbruksverket kan återta sina uppgifter och djurförsöksfrågorna och då det praktiska inspektionsarbetet ändå utförs av kommunala inspektörer.
Djurskyddsmyndigheten har arbetat sedan januari 2004. Under denna korta tiden har den vid flera tillfällen varit på kollisionskurs med lantbruksnäringen. Man får hoppas att de tidiga utspelen från myndigheten bara handlar om missriktad nybörjarentusiasm och en vilja att sätta myndigheten på mediakartan. Behovet att synas och ge intryck av att vara pådrivande gör att myndigheter frestas att skapa nya regler och krav utan att invänta att riksdag eller regering tagit ställning.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Cecilia Widegren (m) |
|
|
Gunnar Axén (m) |
Tomas Högström (m) |