Riksdagen beslutar att avskaffa annandag pingst som helgdag utan att göra den 6 juni till helgdag.
Den 6 juni bör inte göras till allmän helgdag. Det finns en rad argument för detta.
För det första är den 6 juni inte någon bra dag att fira. Den 6 juni år 1523 blev Gustav Vasa kung i Sverige. Riksbyggaren, bokbålsarrangören, tyrannen och klosterbrännaren Vasa skapade nationen Sverige, av detta kom den Svenska flaggans dag den 6 juni. Den 6 juni 1809 fick Sverige förvisso också regeringsformen.
Många andra länder firar sina nationaldagar till minne av självständighet från ofrihet och förtryck, såsom den 17 maj, då våra västliga grannar blev fria, från både danskar och oss svenskar. 4 juli för USA och 14 juli för Frankrike är andra exempel på att nationaldagen firas till minne av att ofrihetens och förtryckets ok har kastats. Någon sådan befrielsehistoria har inte Sverige. "Du tronar på minnen från fornstora dar, dåärat ditt namn flög över jorden" är snarare en hyllning till den tid då Sverige var en imperialistisk krigsnation.
För det andra bör ytterligare allmänna helgdagar inte införas. Det finns redan alltför många sådana. I ett modernt och dynamiskt arbetsliv och ett mångkulturellt - i vid bemärkelse - samhälle kommer de allmänna helgdagarna att fortsätta spela en allt mindre gemensam roll. Att göra en dag till allmän helgdag betyder inte att den automatiskt blir en gemensam ledig dag, eftersom stora delar av samhällsmaskineriet måste fungera med "business as usual" oavsett om skolbarnen skickas hem eller inte. Däremot undergräver det möjligheten att fira olika typer av helgdagar och högtider som är viktiga i olika grupperingar.
Sist, men absolut inte minst, vårt sammanlagda arbetsdeltagande behöver emellertid öka. En helgdag kostar samhällsekonomin omkring 0,15 procent av BNP (se Konjunkturinstitutets marsprognos 2004, Kalendereffekter). Det betyder för 2005 4 miljarder kronor, varav omkring 65 procent skulle tillfalla den offentliga kassan, dvs. över 2,5 miljarder kronor.
Sveriges utmaning framöver är inte att finna på nya ledigheter, vare sig det handlar om att flytta helgdagar, införa friår eller förtidspensionera bort sjukfrånvaron. I Sverige är vi i huvudsak överens om ett samhällskontrakt mellan medborgarna som innebär att barn och gamla får såväl sin försörjning som sin omsorg garanterad och i stor utsträckning bekostad via den arbetande befolkningens skatteinbetalningar. Ju mer vi arbetar, desto mer skatteintäkter till rimliga skattesatser. I sin motsats, ju mindre vi arbetar i arbetsför ålder, desto högre skattesatser. Det är dags att släppa den metod, som enligt min uppfattning redan nått vägs ände, nämligen ständiga skattehöjningar för att bl a bekosta ständiga arbetsminskningar.
Av ovan nämnda skäl anser jag att annandag pingst bör upphöra som allmän helgdag och att den 6 juni även framgent fortsätter att vara vardag.
|
Stockholm den 28 oktober 2004 |
|
|
Karin Pilsäter (fp) |