Riksdagen beslutar att 1 kap. 2 § 4 st. regeringsformen ges följande lydelse: "Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, könsidentitet, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person."
Riksdagen beslutar att 2 kap. 15 § regeringsformen ges följande lydelse: "Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon missgynnas därför att han eller hon med hänsyn till ras, hudfärg, etniskt ursprung, sexuell läggning eller könsidentitet tillhör en minoritet."
I vår politik utgår vi från de rättigheter som tillförsäkras i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter som omfattar homosexuella, bisexuella och transpersoner i det att den gäller envar. Alla människor skall således ha lika möjligheter att mötas och bedömas utifrån sina egna individuella egenskaper och förutsättningar.
Kunskapen om transpersoners situation i samhället är bristfällig. Denna brist märks inte sällan i den bild av transpersoner som ges i olika sammanhang. Bilden är ofta generaliserande och fylld av stereotyper och negativt värdeladdade beskrivningar. Det kan inte uteslutas att denna bild även haft betydelse för kränkningar av individers rätt till respekt och likabehandling i samhällslivet oavsett könsidentitet.
I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås ett program- och målsättningsstadgande som ger uttryck för vissa principer som skall vara vägledande för samhällsverksamhetens inriktning. Stadgandets främsta funktion är enligt propositionen att ålägga det allmänna att positivt verka för att de ifrågavarande målsättningarna i största möjliga utsträckning förverkligas (se prop. 2001/02:72). I stadgandets fjärde stycke anges vilka grunder för diskriminering eller särbehandling i samhället som är otillåtna. Den nyligen genomförda reformen att det allmänna skall motverka diskriminering på grund av sexuell läggning är bra, men inte tillräcklig. För att vi skall säkerställa alla människors rätt till respekt och lika behandling skall målsättningsstadgandet även inkludera könsidentitet.
Mot bakgrund av vad vi här redovisat yrkar vi därför att riksdagen beslutar att 1 kap. 2 § 4 st. regeringsformen ges följande lydelse: "Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, könsidentitet, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person."
Vi anser att det skydd som finns i 1 kap. regeringsformen inte räcker för att motverka diskriminering av skäl som har samband med sexuell läggning eller könsidentitet. Vi vill även införa ett skydd mot antagande av lagar och föreskrifter som missgynnar någon av skäl som har samband med sexuell läggning eller könsidentitet. Till skillnad från reglerna i 2 kap. regeringsformen om de grundläggande fri- och rättigheterna, ger 1 kap. 2 § regeringsformen inte upphov till några rättigheter för den enskilde. 1 kap. 2 § regeringsformen är ett program- och målsättningsstadgande som ger uttryck för vissa principer för samhällsverksamhetens inriktning. Den innebär således inte något förpliktigande åtagande i lagstiftningsarbeten, och den enskilde kan inte med stöd av målsättningsstadgandet påkalla domstolsingripande mot det allmänna.
Frågan om att i grundlag införa ett skydd mot diskriminerande lagstiftning som har samband med sexuell läggning togs upp första gången av Utredningen om homosexuellas situation i samhället och dess betänkande Homosexuella och samhället (SOU 1984:63). Utredningen föreslog att 2 kap. 15 § regeringsformen skulle ändras så att det skydd som där ges mot missgynnande lagstiftning m.m. på grund av etnisk tillhörighet skulle utsträckas till att omfatta även sexuell läggning. Förslaget ledde dock inte till någon lagstiftning. Frågan har därefter upprepade gånger varit föremål för motioner i riksdagen (se t.ex. bet. 1996/97:KU14, 1997/98:KU11, 1999/2000:KU11, 2002/03:KU26 och 2003/04:KU12). Vid samtliga dessa tillfällen har riksdagen avslagit motionerna. Således har flera initiativ tagits för att motverka diskrimineringen av homosexuella personer. Det är inte tillfredsställande att man oftast utelämnat transpersoners behov av att inte utsättas för diskriminerande lagstiftning.
Att diskriminerande lagstiftning förekommer har inte minst Samboendekommittén påvisat i sitt betänkande Nya Samboregler ( SOU 1999:104). Det är således inte endast principiella skäl som talar för att införa ett förbud i grundlag. Även rent praktiskt skulle en sådan ordning kunna förebygga att sådana regler antas eller tillåts fortleva. Med anledning av det ovan anförda yrkar vi att riksdagen beslutar att 2 kap. 15 § regeringsformen ges följande lydelse: "Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon missgynnas därför att han eller hon med hänsyn till ras, hudfärg, etniskt ursprung, sexuell läggning eller könsidentitet tillhör en minoritet."
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Mats Einarsson (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Siv Holma (v) |
|
Rolf Olsson (v) |
Peter Pedersen (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Alice Åström (v) |