Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om möjligheterna att förhindra att ekonomisk ersättning betalas ut till tjänstemän som bryter mot i lag fastställd tystnadsplikt.
Meddelarskyddet spelar en viktig roll för att stärka insyn och informationsfrihet i svensk demokrati. Genom meddelarskyddet har det allmänna överlåtit åt den enskilde att utan risk för repressalier själv bedöma om det är önskvärt eller försvarligt att lämna ut vissa uppgifter till massmedia.
Man ska dock inte blunda för att det finns situationer då meddelarskyddet inte bidrar till att stärka demokratin utan i stället medverkar till att försvaga den och tilltron till det allmänna. Rättssäkerhetskommittén ifrågasatte i SOU 1993:62 om rätten till anonymitet över huvud taget kunde anses omfatta rätten att ta emot ersättning.
De senaste åren har kommersialiseringen av media ökat markant, att snabbt få tillgång till en nyhet som man är ensam om. Rätt bild eller en hemlig uppgift kan betyda stora pengar för medieföretagen. Någon klar bild av i vilken utsträckning media betalar för olika nyheter finns inte av förklarliga skäl, men enskilda händelser har fått många av oss att anta att det kan förekomma en hel del pengar i samband med olika tips till tidningar.
I den del det handlar om uppgifter som en enskild tjänsteman har rätt att lämna ut kan man främst ha moraliska aspekter på att meddelarskyddet kombineras med ekonomiska ersättningar. Allvarligare är det när det handlar om att tjänstemän lämnar ut hemligt material mot ersättning från medieföretag.
Inom EU arbetar Sverige hårt för att få respekt för meddelarskyddet. Detta arbete ska ha riksdagens fulla stöd. För att inte få onödiga bakslag i det långsiktiga opinionsarbetet är det viktigt att meddelarskyddet inte kan angripas med argument om att det i vissa fall motarbetar demokratin genom att uppmana till korruption.
Jag anser det därför angeläget att riksdagen tar initiativ till en utredning som granskar vilka förutsättningar det finns att skapa en lagstiftning som utan att ge sig på meddelarskyddets grundidé minskar riskerna för att pengar betalas ut till människor som bryter mot tystnadsplikten. En utredning i ärendet bör också granska förutsättningarna att rikta förbud också mot de medieföretag som mot betalning tubbar enskilda tjänstemän att svika sin tystnadsplikt.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Inger Lundberg (s) |