Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utlysa en folkomröstning om EU:s nya grundlag.
I juni enades EU:s regeringschefer om ett förslag till grundlag/konstitution/författning för Europeiska unionen, eller som det officiellt heter ett "fördrag om upprättande av en konstitution för Europa". Den 29 oktober ska, enligt planerna, grundlagen undertecknas av regeringscheferna vid en ceremoni i Rom. Under tvåår därefter ska de 25 medlemsländerna ta ställning till om de vill ratificera (godkänna) grundlagen eller ej.
Åtminstone i ord råder stor enighet om vikten av att den nya grundlagen diskuteras brett och att det ställningstagande som tas är väl förankrat i folkviljan. Denna insikt är också väl spridd inom unionen, varför en stor del av EU:s medlemsländer har dragit slutsatsen att medborgarna bör tillfrågas om sin uppfattning i folkomröstningar. Oberoende av om man är positiv eller kritisk till den föreliggande grundlagen borde alla demokrater kunna enas om vikten av att den text som antas är väl förankrad bland medborgarna - och det bästa sättet att säkra detta är att låta dem ta ställning i en folkomröstning.
Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT) är det troligt att folkomröstningar kommer att genomföras i 16 av de 25 medlemsländerna. Sedan denna analys gjordes i juni 2004 har dessutom den tyska regeringen meddelat att man under hösten kommer att föreslå en grundlagsändring för att möjliggöra en folkomröstning om EU-grundlagen även i Tyskland.
I Sverige planeras dock ännu ingen folkomröstning. Medan det finns en stark opinion bland allmänheten för folkomröstning om EU-grundlagen hävdar fortfarande en stor del av det politiska etablissemanget att det är en uppgift för riksdagen att hantera frågan. Då ska man emellertid även ha i åtanke att EU-grundlagen inte alls diskuterades inför valet 2002, då de nuvarande riksdagsledamöterna valdes. Om nu sittande riksdag ska göra detta oerhört viktiga ställningstagande har väljarna därför inte kunnat påverka. Ett minimikrav om riksdagen ska besluta om EU-grundlagen är att beslutet tas efter valet 2006 så att frågan kan diskuteras i valrörelsen. Det mest demokratiska är emellertid utan tvekan att medborgarna själva får ta ställning till grundlagen i en folkomröstning.
Om vårt land ska överlämna ytterligare makt till unionen måste detta steg vara väl förankrat bland medborgarna. Annars bäddar ett sådant steg för en farlig utveckling med en växande klyfta mellan den politiska eliten och den breda allmänheten. EU:s förre ombudsman, finländaren Jakob Söderman, argumenterar för att väljarna ska tillfrågas med motiveringen att unionen genom den nya grundlagen utvecklas till något helt annat än den union som Finland (och Sverige) anslöt sig till 1995. Grundlagen innebär att EU alltmer kommer att likna en statsbildning, understryker Söderman. Påståendet att EU inte har ändrat karaktär sedan folkomröstningen om medlemskapet 1994 stämmer inte alls.
Vi ska inte i detta sammanhang analysera grundlagens innehåll närmare, utan nöjer oss med att konstatera att den utan tvekan innebär en icke obetydlig maktöverföring från de nationella parlamenten till EU. En konstitution handlar om spelreglerna för beslutsfattandet, demokratin, och det är en angelägenhet för hela folket. Den kände brittiske statsvetaren Vernon Bogdanor klargjorde vad detta innebär i ett inlägg i Dagens Nyheter (30/4 2004), där han skriver att "man kan säga att väljarna anförtror parlamentsledamöterna makten att stifta lagar, men de ger dem inget mandat att överflytta makten till någon annan. Ett sådant mandat kräver ett särskilt förfarande: folkomröstning."
De två svenska statsvetarna Jörgen Westerståhl och Olof Petersson intar en liknande ståndpunkt och menar i ett annat inlägg i samma tidning att det i enlighet med folksuveränitetstanken måste vara folket självt som bestämmer över villkoren för hur dess makt ska förvaltas. Därför förespråkar de folkomröstningar när det gäller grundlagsändringar. "Det är en djupt demokratisk tanke att medborgarna själva bör bestämma över demokratins grundläggande spelregler", skriver de.
Med detta synsätt faller invändningen att en folkomröstning skulle gröpa ur den representativa demokratin. Väljarna, folket, har ett större ansvar för demokratin än att enbart utse sina företrädare i olika folkvalda församlingar. De grundläggande spelreglerna som dessa företrädare har att följa bör dessutom fastställas av väljarna själva.
Andra invändningar som brukar riktas mot folkomröstningskravet är att förändringarna i förhållande till gällande fördrag skulle vara marginella eller att konstitutionen skulle vara alldeles för komplicerad för att väljarna skulle kunna ta ställning. I ingetdera fallet är detta riktiga slutsatser. Grundlagen innebär exempelvis att ett stort antal nya politikområden kommer att hanteras på EU-nivå, att EU-rätt principiellt står över svensk rätt och att de större staternas makt stärks på de mindres bekostnad. Om grundlagen endast skulle handla om marginella förändringar skulle inte majoriteten av medlemsländerna utlysa folkomröstningar. På samma sätt kan man hävda att svenska folket självfallet är lika kompetent att bedöma grundlagens innehåll som exempelvis danskar, britter, holländare och spanjorer.
De demokratiska skälen att fråga folket om EU-grundlagen är mycket starka. Skälen att förvägra medborgarna att ta ställning är däremot mycket svaga. Utlys folkomröstning om EU-grundlagen!
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Håkan Larsson (c) |
|
|
Sven Bergström (c) |
Birgitta Sellén (c) |